Gramantygeln
Många är emot den och andra anser att det är en av dem bästa hjälptygeln- till och med den bästa enligt somliga. För mig är gramantygeln ett bra hjälpverktyg när den används på rätt sätt.
Jag kom i kontakt med gramanen för första gången för cirka ett år sen då min dressytränare introducerade mig för den, då i syfte att hjälpa mig med Saga då vi aldrig gick framåt i ridningen utan snarare backade bakåt varje träning. Innan jag provade graman hade jag själv förutfattade meningar som egentligen var byggda på lösa rykten jag hört av andra hästmänniskor. Jag visste inte så mycket om den utan hade mer hört att den användes för att trycka ihop hästarna och att det var en tygel man ej borde använda sig av, utan att den endast användes av oerfarna ryttare som trodde man kunde "fuska" sig till rätt form hos hästen.
Detta visade sig vara totalt fel. Gramanen har hjälpt mig otroligt mycket i ridningen av Saga och utan den har jag mycket svårt att tänka mig att vi skulle kommit till den punkten vi står på idag. Ibörjan använde jag gramanen rätt så ofta, men ju längre tiden gick ju mindre behövdes den. Idag används den knappt, tror det var minst en-två månader sen jag hade den på Saga men nu har vi utvecklats så pass mycket att jag har lärt mig hur jag ska rida henne, hur jag ska jobba för att få henne att komma loss och få henne att jobba rätt och det är faktiskt tack vare gramanen.
Jag vet att det är många delade meningar om gramanen, men enligt mig är det en otroligt bra hjälptygel när den används på rätt sätt. Den är INTE till för att tvinga hästen ner i form eller trycka ner hästen, den är ett hjälpmedel för att få hästen att söka sig neråt men när hästen väl är där ska en rätt använd graman hänga i princip fritt. Såhär beskrivs gramanen på Hööks hemsida:
Jag kom i kontakt med gramanen för första gången för cirka ett år sen då min dressytränare introducerade mig för den, då i syfte att hjälpa mig med Saga då vi aldrig gick framåt i ridningen utan snarare backade bakåt varje träning. Innan jag provade graman hade jag själv förutfattade meningar som egentligen var byggda på lösa rykten jag hört av andra hästmänniskor. Jag visste inte så mycket om den utan hade mer hört att den användes för att trycka ihop hästarna och att det var en tygel man ej borde använda sig av, utan att den endast användes av oerfarna ryttare som trodde man kunde "fuska" sig till rätt form hos hästen.
Detta visade sig vara totalt fel. Gramanen har hjälpt mig otroligt mycket i ridningen av Saga och utan den har jag mycket svårt att tänka mig att vi skulle kommit till den punkten vi står på idag. Ibörjan använde jag gramanen rätt så ofta, men ju längre tiden gick ju mindre behövdes den. Idag används den knappt, tror det var minst en-två månader sen jag hade den på Saga men nu har vi utvecklats så pass mycket att jag har lärt mig hur jag ska rida henne, hur jag ska jobba för att få henne att komma loss och få henne att jobba rätt och det är faktiskt tack vare gramanen.
Jag vet att det är många delade meningar om gramanen, men enligt mig är det en otroligt bra hjälptygel när den används på rätt sätt. Den är INTE till för att tvinga hästen ner i form eller trycka ner hästen, den är ett hjälpmedel för att få hästen att söka sig neråt men när hästen väl är där ska en rätt använd graman hänga i princip fritt. Såhär beskrivs gramanen på Hööks hemsida:
|
"Används försiktigt av kunniga ryttare för att hjälpa hästen att komma i rätt form. Fästes i sadelgjorden och löper genom bettringarna, samma tygelfattning som vid ridning på kandar. Är bättre än halsförlängaren för en skicklig ryttare då det är enkelt att ge efter på en gramantygel." |
Brukar ni själva använda graman? Vad har ni för åsikter om den, förutfattade meningar eller egna erfarenheter?
Dressyrträning 28 Februari
Dressyrträning gick bra, fast det kändes sådär. Därimot så har hon verkligen utvecklats ordentligt dem senaste veckorna, något Caroline påpekade också.
Vi jobbade vidare med mycket ställning och att hon skulle få igång bakbenen, inte hänga sig i handen och bära sig själv. Där tycker jag vi fick till det relativit bra, stundtals blir hon för tung men nu kan jag parera upp det bättre än tidigare. Något jag börjat jobba mycket med är att växla mellan att ha henne innåtställd och utåtställd både på volt och rakt spår. Det funkar riktigt bra!
Sen gjorde vi även mycket flytta på långsidan och skänkelvikning snett igenom. När vi flyttar på långsidan är det meningen att jag ska få en böjning i bogen men att jag inte fastnar i handen utan lättar, vilket automatiskt leder till att hon får bära sig själv. Här kändes hon riktigt fin faktiskt. Skänkelvikningarna känns det sådär med, det blir lätt att hon flyttar för mycket och att bakdelen kommer före framdelen, men när jag väl parerar upp och får igenom ställningen tycker jag vi får ett fint flyt i dem.
Måndag
Godmorgon!
Idag ser dagen ut som så att vi ska iväg på dressyträning snart, vi ska till Caroline och träna. Jag har med mig kameran så det blir film som kommer upp här senare. Efter det är tanken att åka och köpa torv och kraft när vi ändå har transporten påkopplad, lika bra att passa på nu när jag har lov.
När det är klart ska jag faktiskt på massage! Jag har haft huvudvärk ett bra tag och vi tror att det kan vara spänningshuvudvärk så nu har vi tagit tag i saken och bokat in för en timmes massage, det ska verkligen bli jätteskönt. Det håller på i ungefär en timme och börjar fem, så är väl klar runt sex ungefär.
Sen ska jag bara hem och äta och vila en stund innan jag ska träna själv, antagligen ut och jogga och lite styrka sen efter. Och så självklart skriva lite här!
Idag ser dagen ut som så att vi ska iväg på dressyträning snart, vi ska till Caroline och träna. Jag har med mig kameran så det blir film som kommer upp här senare. Efter det är tanken att åka och köpa torv och kraft när vi ändå har transporten påkopplad, lika bra att passa på nu när jag har lov.
När det är klart ska jag faktiskt på massage! Jag har haft huvudvärk ett bra tag och vi tror att det kan vara spänningshuvudvärk så nu har vi tagit tag i saken och bokat in för en timmes massage, det ska verkligen bli jätteskönt. Det håller på i ungefär en timme och börjar fem, så är väl klar runt sex ungefär.
Sen ska jag bara hem och äta och vila en stund innan jag ska träna själv, antagligen ut och jogga och lite styrka sen efter. Och så självklart skriva lite här!
Frågestund
Nu är det många nya som har hittat hit, kul! Har fått lite frågor om jag kunde ha en frågestund, vill ni att jag kör igång en på obestämd tid?
Hästevent- perfekt för att förnya idéförrådet
Alltid efter sånna här stora evenemang är jag fylld med så himla mycket ny inspiration. Att se världseliten i både hoppning och dressyr, välridna och duktiga hästar, fin utrustning i mängder, kunnigt hästfolk och umgås med andra hästgalna kompisar ger en nya, bra idéer som man lever på ett bra tag.
Jag blir alltid så peppad av att se dem stora ryttarna rida, jag försöker titta och granska deras ridning och hästar så mycket som möjligt. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att se hur andra rider, självklart är det inget man kan härma direkt men man kan kolla hur dem använder sig av olika ridstilar, tar sig ur knepiga situationer på banan, sitsen etc.
Bildkälla
Jag brukar även kolla mycket på hästarna och hur ryttarna rider dem. Oftast brukar jag försöka kolla lite extra efter hästar som liknar min egna i storlek och kanske temperament för att se hur ryttaren använder sig av hästens fördelar, men också hur den backar upp och reglerar hästens nackdelar. Det tycker jag man lär sig mycket på! Och sen tycker jag också att det är bra att se så många välridna hästar eftersom att man automatiskt strävar efter att få sin egna häst lika bra riden och oftast blir man mer motiverad och anstränger sig för att t.ex. leta upp bra övningar och lägga upp strukturen på ridpassen i förväg. Det behöver ju inte vara så att man måste gå på stora evenemang som Globen eller Göteborg, det kan räcka med att kanske gå på en clinic som någon duktig ryttare håller i.
Bildkälla
Jag blir alltid så peppad av att se dem stora ryttarna rida, jag försöker titta och granska deras ridning och hästar så mycket som möjligt. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att se hur andra rider, självklart är det inget man kan härma direkt men man kan kolla hur dem använder sig av olika ridstilar, tar sig ur knepiga situationer på banan, sitsen etc.
Bildkälla
Jag brukar även kolla mycket på hästarna och hur ryttarna rider dem. Oftast brukar jag försöka kolla lite extra efter hästar som liknar min egna i storlek och kanske temperament för att se hur ryttaren använder sig av hästens fördelar, men också hur den backar upp och reglerar hästens nackdelar. Det tycker jag man lär sig mycket på! Och sen tycker jag också att det är bra att se så många välridna hästar eftersom att man automatiskt strävar efter att få sin egna häst lika bra riden och oftast blir man mer motiverad och anstränger sig för att t.ex. leta upp bra övningar och lägga upp strukturen på ridpassen i förväg. Det behöver ju inte vara så att man måste gå på stora evenemang som Globen eller Göteborg, det kan räcka med att kanske gå på en clinic som någon duktig ryttare håller i.
Bildkälla
På putskroken
Vad skönt det var att träffa sin häst igen efter att ha varit ifrån henne några dagar.
Red ut en kort sväng och fokuserade mest på att jobba igenom henne. Hon var lite stel fast inte så mycket som jag trott hon skulle varit, hon var nog snarare mer pigg. Jobbade mycket öppna och skänkelvikningar längs vägen och hon kändes riktigt fin där, arbetade rätt och fokuserat. Travade även lite och även där kändes det bra. Avslutade med att skritta hem på lång tygel.
Passade även på att smörja alla min träns som hängt på putskroken ett tag.. Jag har inte hunnit, men för att inte använda dem innan dem blivit putsade brukar jag hänga dem utanpå mitt skåp i väntan på att bli smorda. Idag tog jag alltså tag i det och nu är alla fina igen. Verkligen viktigt att man tar hand om sin utrustning, dock tycker jag att det är svårare på vintern när det är så kallt.
Red ut en kort sväng och fokuserade mest på att jobba igenom henne. Hon var lite stel fast inte så mycket som jag trott hon skulle varit, hon var nog snarare mer pigg. Jobbade mycket öppna och skänkelvikningar längs vägen och hon kändes riktigt fin där, arbetade rätt och fokuserat. Travade även lite och även där kändes det bra. Avslutade med att skritta hem på lång tygel.
Passade även på att smörja alla min träns som hängt på putskroken ett tag.. Jag har inte hunnit, men för att inte använda dem innan dem blivit putsade brukar jag hänga dem utanpå mitt skåp i väntan på att bli smorda. Idag tog jag alltså tag i det och nu är alla fina igen. Verkligen viktigt att man tar hand om sin utrustning, dock tycker jag att det är svårare på vintern när det är så kallt.
Bloggänget
Från vänster till höger; Anna, Emma, Eleonor, jag, Karin, Linn, Sofia, Linn, Ingrid och så har vi Frida liggandes framför oss
Goodiebagsen- vad fanns där i egentligen?
Precis som jag nämner i filmen, Frida hade verkligen gjort ett otroligt jobb med goodiebagsen som försvann nästan direkt när vi öppnat både fredagen och idag.
Vad som fick följa med mig hem från GHS
Jag köpte inte alls mycket, trots att det fanns miljarder saker jag velat ta med mig hem. Men höll relativt hårt i plånboken faktiskt. Det som fick följa med hem från årets GHS var:
Nya bakskydd från Eskadron. Hade ett par framskydd sen tidigare men inte velat köpa bakskydden förens på någon mässa då dem oftast är billigare- och det var dem, med nästan 100:- skillnad från i butik!
Lite av ett impulsköp... Men å andra sidan tänkte jag såhär: jag har nyss fått en ORDENTLIG löneförhöjning, inte bara några fjuttiga kronor utan verkligen en bra, och jag har inte shoppat någon hästpryl på flera månader. Sista grejen som jag betalade själv var i höstas och då var det en vattenhink och ett bett. Och så var det verkligen så snyggt och kommer ligga riktigt fint på Saga tror jag!
En gramantygel från Glengordon. Den här köpte jag dock begagnad av systrarna Elfstrand för 200:-. Den gramantygeln jag har haft har jag lånat av min dressytränare i snart ett år och jag kände att det var dags att köpa en egen nu. Den här är i helläder och i väldigt fin kvalité- och till ett mycket bra pris! Då tyckte jag att det kändes okej att slå till och köpa.
Tidningen Showjumping och en påse Betfor. Dessa var dock gratis som man fick så dem har jag inte betalat något för. Betfor påsarna är superbra att ha med sig på tävling då det är en lagom mängd. Tidningen Showjumping har jag läst sen första numret kom ut, tycker den är väldigt intressant med bra och läsvärda texter.
Mässan kändes som cirka tio gånger större än i Globen så jag tappade bort mig rätt så lätt haha. Därför blev det aldrig att jag gick runt ordentligt och verkligen kollade på saker, hade jag gjort det tror jag att jag hittat mer saker. Men jag är väldigt nöjd med det jag fick med mig, två av sakerna var nödvändiga och ett var kanske ett impulsköp men det får man väl tillåta då och då! Tycker för övrigt att mässan var riktigt bra.
Om ni inte vill stå i kön till bankomaten
Ett tips om ni inte orkar stå i den sjukt långa kön som går precis utanför bloggmontern (tidigare genom vår monter) är att gå till Willys som ligger på en gata brevid Skandinavium och där går det att ta ut pengar. Jag gjorde det idag och det tog max en kvart att gå dit, ta ut pengar och sedan gå tillbaka.
Nya anmälningsprocessen- bra eller dålig?
Några av har kanske märkt det; det är nya anmälningsregler på TDB. Från och med nu är det i stort sett Först till Kvarn som gäller, och jag gillar det inte. Jag skulle anmäla mig till en tävling i mars men det var helt omöjligt för att klassen var stängd sedan veckor tillbaka. Och om man kollar på tävlingsterminen för några veckor framöver så är alla klasser redan stängds trots att anmälningstiden startade för bara nån vecka sen.
Jag förstår principen i det och självklart är det bra för dem som anmäler sig först att det inte finns någon risk att bli bortlottad, men det är i stort sett omöjligt att anmäla sig till en tävling om du inte sitter inloggad minutrarna efter anmälningsportarna har öppnat. Så nu ser det ut som så att det inte blir någon tävling förens i slutet/mitten av april för min och Sagas del.
Jaja, jag får väl sitta och räkna ner minutrarna kvällen innan man kan anmäla sig så att jag är säkrad till nån tävling iallafall!
Jag tror att jag kommer anmäla mig till Ekeby och Ågesta. Jag ska kolla hur lång tid det tar till både Vällingby och Södertälje, men helst så nära som möjligt. Sen får jag väl se hur det känns efter varje tävling. Det är ju också en av nackdelarna, man måste anmäla sig direkt och sen är man ju "fast".
Jag förstår principen i det och självklart är det bra för dem som anmäler sig först att det inte finns någon risk att bli bortlottad, men det är i stort sett omöjligt att anmäla sig till en tävling om du inte sitter inloggad minutrarna efter anmälningsportarna har öppnat. Så nu ser det ut som så att det inte blir någon tävling förens i slutet/mitten av april för min och Sagas del.
Jaja, jag får väl sitta och räkna ner minutrarna kvällen innan man kan anmäla sig så att jag är säkrad till nån tävling iallafall!
Jag tror att jag kommer anmäla mig till Ekeby och Ågesta. Jag ska kolla hur lång tid det tar till både Vällingby och Södertälje, men helst så nära som möjligt. Sen får jag väl se hur det känns efter varje tävling. Det är ju också en av nackdelarna, man måste anmäla sig direkt och sen är man ju "fast".
Lite bilder från mässan
Ja ni får helt enkelt leva med dem otroligt kassa bilderna.. Bättre än inget!
Jag har inte gillat dem nya pannbanden med bara två rader, men det här var riktigt snyggt!
Fina grimmor från HL med megastort, rött ludd!
Schabrak och jackor hos Tattini. Ni kan även besöka Tattini på deras hemsida som ni hittar här. Där finns det också massor med fina saker för både häst och ryttare.
Fina armband av olika modeller. Jag tycker själv inte så jättemycket om Swarovskiarmbanden men Dimacci är riktigt snygga!
Jag har inte gillat dem nya pannbanden med bara två rader, men det här var riktigt snyggt!
Fina grimmor från HL med megastort, rött ludd!
Schabrak och jackor hos Tattini. Ni kan även besöka Tattini på deras hemsida som ni hittar här. Där finns det också massor med fina saker för både häst och ryttare.
Fina armband av olika modeller. Jag tycker själv inte så jättemycket om Swarovskiarmbanden men Dimacci är riktigt snygga!
Utan dem, ingen monter!
Utan dessa killar hade det inte blivit någon bloggmonter för oss bloggare, så vi har mycket att tacka dem för. Från vänster till höger har vi: Klas, Fredrik och Christian.
Jag glömde kameran hemma i Stockholm, därför har jag så dålig kvalité på mina bilder tyvärr.
Jag glömde kameran hemma i Stockholm, därför har jag så dålig kvalité på mina bilder tyvärr.
Befinner mig åter igen i bloggmontern
Nu sitter jag åter igen här i bloggmontern, idag är det min sista dag här i Göteborg för att klockan 17.00 åker jag hem igen. Genne, Olsson och Moback sitter här med mig men snart ska dem två förstnämda gå iväg. Jag sitter kvar, så kom gärna och hälsa! Jag och Karin kommer även var här mellan 15.00-16.00.
Kass mobilbild, men jag hittade ett underbart schabrak igår på mässan. Har inte köpt det dock.
Kass mobilbild, men jag hittade ett underbart schabrak igår på mässan. Har inte köpt det dock.
Kom och få gratis tidning
Just nu har vi massor med tidningar från Equipage liggandes på vårat bord. Om ni skyndar er hit kan ni få en gratis!
Det blir show för mig ikväll!
Jag ska köpa en kvällsbiljett av Frida så att jag kan gå på showen ikväll tillsammans med min kompis Milla som är påväg ner hit. Kul!
Jag måste säga att jag trivs väldigt bra här nere i Göteborg! Det är verkligen så mycket större än Globen, mässans utbud är hästlängder bättre än Globen. Det finns verkligen allt känns det som. Jag var ju och såg kvällsshowen igår, då var det mest hoppning. Jag vet inte vad som väntar ikväll, men det ska iallafall bli superkul! Jag har även lagt undan en sak på mässan som jag ska köpa idag, jag visar det sen imorgon.
Något annat som jag även tycker är kul är alla nya människor jag har träffat! Jag åkte ju ner själv och jag var väldigt nervöst eftersom jag i stort sett bara vet vilka är genom bloggarna... Men vi har det så kul här!
Jag måste säga att jag trivs väldigt bra här nere i Göteborg! Det är verkligen så mycket större än Globen, mässans utbud är hästlängder bättre än Globen. Det finns verkligen allt känns det som. Jag var ju och såg kvällsshowen igår, då var det mest hoppning. Jag vet inte vad som väntar ikväll, men det ska iallafall bli superkul! Jag har även lagt undan en sak på mässan som jag ska köpa idag, jag visar det sen imorgon.
Något annat som jag även tycker är kul är alla nya människor jag har träffat! Jag åkte ju ner själv och jag var väldigt nervöst eftersom jag i stort sett bara vet vilka är genom bloggarna... Men vi har det så kul här!
Nu sitter jag och Karin här!
Karin är här nu och vi ska sitta här i några timmar. Jag börjar bli lite småhungrig så kanske ska äta något också.
För övrigt så är det en härlig stämning här! Sofia sitter också här med oss och vi går igenom så många bloggar vi kan komma på, speciellt alla nya skvallerbloggar som har dykt upp. Jag hänger inte med på den fronten känner jag haha. Nu ska vi fortsätta här!
För övrigt så är det en härlig stämning här! Sofia sitter också här med oss och vi går igenom så många bloggar vi kan komma på, speciellt alla nya skvallerbloggar som har dykt upp. Jag hänger inte med på den fronten känner jag haha. Nu ska vi fortsätta här!
Såhär ser det ut där vi är
För att hitta till oss är det enkelt; följ bloggskyltarna! Där vi sitter är det ett stort vitt bord med tre stolar, och på bordet kan man bland annat ta godis från Charlies, sen kan man skriva upp sin bloggadress så får man en fin goodiebag som jag visade i förra inlägget. Vi har även en liten myshörna med massor med kuddar man kan vila sig bland.
Det är som sagt inte så svårt att missa:
Vår blogghörna, där inne har vi massor med roliga saker till er besökare
Goodiebagsen försvann i ett nafs!
Oj! Det var en jättekö och goodiebagsen försvann direkt. Nu finns det några kvar, skynda er så att dem inte tar helt slut. Kul att träffa alla andra bloggare iallafall!
I bloggmontern
Nu sitter jag i bloggmontern! Frida är iväg och ska hämta inloggningskod till mig men jag har lånat hennes dator sålänge. Såfort jag har fått internet till min data kommer superupdate! Glöm inte att komma och besöka oss idag :)
Nu sitter jag i skandinavium! Ska snart mö...
Nu sitter jag i skandinavium! Ska snart möta upp Karin, hon ska visa mig runt lite. Måste ju kolla in bloggmontern också!
Nu är jag på tåget! Fantastiskt, trodde ja...
Nu är jag på tåget! Fantastiskt, trodde jag skulle virra bort mig direkt. Boende för inatt är också löst, jag får sova hos Kickis (min dressyrtränare) föräldrar, så snällt! Vi hörs när jag kommer fram.
Är i stallet men behöver hjälp väldigt for...
Är i stallet men behöver hjälp väldigt fort. Jag har ingenstans att sova torsdag natt, om det finns någon som ska till Göteborg både torsdag och fredag och om det finns möjlighet att jag kan sova där, hör jättegärna av er ikväll! Det är verkligen akut!
YES!!
Åh ni förstår inte hur glad jag är just nu! Fick för en liten stund sen ett samtal från min chef som berättade att jag har fått löneförhöjning, helt otroligt! Jag är så chockad och glad!
Allting känns verkligen toppen just nu; löneförhöjning, lov, Saga går superfint, GÖTEBORG imorgon (dock väldigt nervöst eftersom jag åker helt ensam) förutom EN sak. Jag vet inte vart jag ska sova natten mellan torsdag och fredag! Jag har heller ingen aning om hur man tar sig från tågstationen till själva Skandinavium... Om någon kan hjälpa mig med ovanstående så säg jättegärna till så snabbt som möjligt.
Allting känns verkligen toppen just nu; löneförhöjning, lov, Saga går superfint, GÖTEBORG imorgon (dock väldigt nervöst eftersom jag åker helt ensam) förutom EN sak. Jag vet inte vart jag ska sova natten mellan torsdag och fredag! Jag har heller ingen aning om hur man tar sig från tågstationen till själva Skandinavium... Om någon kan hjälpa mig med ovanstående så säg jättegärna till så snabbt som möjligt.
Antal fodringar per dag
Normalt brukar man ju säga att man ska ge hästarna runt 4-5mål per dag, men jag vet att det varierar väldigt mycket beroende på vilket stall man står på.
I dagsläget äter Saga fyra mål per dag; morgon, lunch, eftermiddag och sist kväll. Hon får både kraft och hö på alla mål förutom på lunchen, där lägs höet ut i hagen. Jag tycker det är viktigt att försöka ge hästarna på så jämna tider som möjligt varje dag, så att det inte varierar flera timmar mellan vissa mål från dag till dag. Som det ser ut nu är det cirka fyra-fem timmar mellan varje fodring vilket jag tycker är bra, dock så blir det ju självklart längre under natten.
Jag har stått i ett stall tidigare där dem inte fick någon lunch och detta funkade verkligen inte med Ronda. Till slut blev hon för smal, självklart berodde det inte endast på detta men det hade en stor del i det. Så vi bytte stall för att det fanns helt enkelt ingen möjlighet att lägga till lunchfodring.
Något som jag har lärt mig är att det är viktigt att hästarna äter hö innan dem äter kraft, iallafall när det gäller stora mängder. Det är t.ex en av anledningarna till varför jag alltid ger höet först och låter det gå 5-10min innan jag ger kraften, både morgon, em och kväll. Jag har hört att det finns risk för kolik och foderstrupsförstoppning om dem t.ex. efter en natt på kanske 10 timmar direkt äter kraft på morgonen och inte äter hö först. Jag vet inte om det stämmer eller inte men jag brukar ha det som regel och det har funkat i 5år.
Hur är det med era hästar? Hur många mål per dag får dem och har ni någon speciell "regel" när det kommer till fodringar etc?
I dagsläget äter Saga fyra mål per dag; morgon, lunch, eftermiddag och sist kväll. Hon får både kraft och hö på alla mål förutom på lunchen, där lägs höet ut i hagen. Jag tycker det är viktigt att försöka ge hästarna på så jämna tider som möjligt varje dag, så att det inte varierar flera timmar mellan vissa mål från dag till dag. Som det ser ut nu är det cirka fyra-fem timmar mellan varje fodring vilket jag tycker är bra, dock så blir det ju självklart längre under natten.
Jag har stått i ett stall tidigare där dem inte fick någon lunch och detta funkade verkligen inte med Ronda. Till slut blev hon för smal, självklart berodde det inte endast på detta men det hade en stor del i det. Så vi bytte stall för att det fanns helt enkelt ingen möjlighet att lägga till lunchfodring.
Något som jag har lärt mig är att det är viktigt att hästarna äter hö innan dem äter kraft, iallafall när det gäller stora mängder. Det är t.ex en av anledningarna till varför jag alltid ger höet först och låter det gå 5-10min innan jag ger kraften, både morgon, em och kväll. Jag har hört att det finns risk för kolik och foderstrupsförstoppning om dem t.ex. efter en natt på kanske 10 timmar direkt äter kraft på morgonen och inte äter hö först. Jag vet inte om det stämmer eller inte men jag brukar ha det som regel och det har funkat i 5år.
Hur är det med era hästar? Hur många mål per dag får dem och har ni någon speciell "regel" när det kommer till fodringar etc?
Dagens Ridpass
Det är verkligen för kallt nu, men vad ska man göra.. Det är bara att ta på sig så mycket som möjligt och försöka rida lite seriöst iallafall.
Jag red iallafall genom skogen och ner i Vidja där det blev jobb med övergångar mellan skritt och galopp. Tränade på att fatta t.ex. höger galopp, galoppera några steg och sedan sakta av till skritt i två-tre steg för att sedan fatta vänster galopp och göra samma sak igen.
Gjorde detta ett tag och det var verkligen nyttigt! Ju mer jag gjorde det, ju mer lyhörd och kvickare blev hon. I slutet flyttade jag bara fram antingen höger eller vänster sittben lite så fattade hon galopp från halt, och när jag rätade upp mig gjorde hon halt på pricken.
Kändes jättefin! Avslutade med ett par ordentliga travökningar, hon har blivit så luftig dem senaste veckarna i traven att jag har svårt att sitta kvar när hon ökar haha. Hon fick även galoppera upp för en backe i ett rätt så högt tempo, en rolig avslutning helt enkelt.
Jag red iallafall genom skogen och ner i Vidja där det blev jobb med övergångar mellan skritt och galopp. Tränade på att fatta t.ex. höger galopp, galoppera några steg och sedan sakta av till skritt i två-tre steg för att sedan fatta vänster galopp och göra samma sak igen.
Gjorde detta ett tag och det var verkligen nyttigt! Ju mer jag gjorde det, ju mer lyhörd och kvickare blev hon. I slutet flyttade jag bara fram antingen höger eller vänster sittben lite så fattade hon galopp från halt, och när jag rätade upp mig gjorde hon halt på pricken.
Kändes jättefin! Avslutade med ett par ordentliga travökningar, hon har blivit så luftig dem senaste veckarna i traven att jag har svårt att sitta kvar när hon ökar haha. Hon fick även galoppera upp för en backe i ett rätt så högt tempo, en rolig avslutning helt enkelt.
I paketet fanns...
När jag väl hämtat ut paketet kom jag ju på att jag visst beställt något, men det var så litet så jag hade helt förträngt det! Det som var i paketet var iallafall:
Visitkort! På visitkorten står det mitt namn, min mejladress och så bloggadressen. Dessa blir perfekta att ha med till Göteborg (Yes, jag ska dit!), jag kan smidigt ge dem till personer som vill ha kontakt med mig i framtiden osv. Dem blev väldigt enkla och inte så snygga kanske, men vi kom på i sista stund att det vore bra om jag hade kort att ta med mig ner så dem fick bli enkla den här gången. Om inte alla går åt den här gången gör det inte, det kommer fler tillfällen om bara nån månad där dem kommer att behövas. Jag beställde från Vistaprint och det kostar inte mycket alls för en ask på 250 stycken kort.
Visitkort! På visitkorten står det mitt namn, min mejladress och så bloggadressen. Dessa blir perfekta att ha med till Göteborg (Yes, jag ska dit!), jag kan smidigt ge dem till personer som vill ha kontakt med mig i framtiden osv. Dem blev väldigt enkla och inte så snygga kanske, men vi kom på i sista stund att det vore bra om jag hade kort att ta med mig ner så dem fick bli enkla den här gången. Om inte alla går åt den här gången gör det inte, det kommer fler tillfällen om bara nån månad där dem kommer att behövas. Jag beställde från Vistaprint och det kostar inte mycket alls för en ask på 250 stycken kort.
Dagens Fråga
Jacqueline om En bra övning för att bygga upp styrka: Vad har du för avstånd?
Jätte bra blogg, ska forsätta följa denna. super tips :D
Svar: Då jag själv inte byggde så vet jag inte det exakta avståndet, men det hoppades som studs så jag kan tänka mig att det är ungefär 3m mellan, lite mer kanske. På den här sidan hittar man många bra avstånd om man är osäker: Avståndstabell för hästhoppning.
Sen får man inte glömma att just den övningen jag hoppade var på båge, så längre in är det självklart kortare avstånd medans det är längre längst ut. Men på mitten kan man räkna på att det ska vara cirka 3m.
Tack så jättemycket för det fina berömmet, kul att du tycker den är bra! :)
Vecka 8
Haha ja fint blev det inte, men förhoppningsvis blir jag bättre ju mer oftare jag gör det..
Jag orkade inte fylla i det, men torsdag, lördag och söndag innehåller också lite plugg, dock inte lika mycket som tidigare dagar. Veckan innan lov är alltid värst, lärarna tror att ju mer dom proppar in ju mer hinner vi. Problemet är bara att alla lärare tänker samma sak haha.. Jag glömde förresten skriva in såg jag nu att jag har en engelskaläxa till på torsdagen också som är att läsa 70 sidor i en bok och ta notes.
Jag orkade inte fylla i det, men torsdag, lördag och söndag innehåller också lite plugg, dock inte lika mycket som tidigare dagar. Veckan innan lov är alltid värst, lärarna tror att ju mer dom proppar in ju mer hinner vi. Problemet är bara att alla lärare tänker samma sak haha.. Jag glömde förresten skriva in såg jag nu att jag har en engelskaläxa till på torsdagen också som är att läsa 70 sidor i en bok och ta notes.
Dressyrallsvenskan
Den här våren kommer jag att vara med i dressyrallsvenskans ponnylag med Ronda- dock som reserv. Det betyder att om någon utav ryttarna som rider i laget av någon anledning inte kan rida kommer jag och Ronda att hoppa in. Jag hoppas jag får vara med någon gång, det skulle verkligen vara jättekul!
Jag tror att allsvenskan (kommer inte ihåg vilken division det är vi är med i) går i L:A och då inkluderas bland annat förvänd galopp och skänkelvikning. Det blir ju lite spännande att se hur det går, men kul blir det iallafall! Om jag inte rider själv ska jag försöka komma och kolla på någon/några omgångar.
Jag tror att allsvenskan (kommer inte ihåg vilken division det är vi är med i) går i L:A och då inkluderas bland annat förvänd galopp och skänkelvikning. Det blir ju lite spännande att se hur det går, men kul blir det iallafall! Om jag inte rider själv ska jag försöka komma och kolla på någon/några omgångar.
Och där gick hela min planering åt skogen...
Åh jag hatar när sånt här händer.
Jag skulle ner till Göteborg och sova hos Karin (vi ska ju även stå i bloggmontern) och sen skulle vi sova en natt på hotell. Jag har bokar tågresa både ner och upp och allt var planerat. Nu har ju hon fått ett jättefint erbjudande där hon ska få presspass för hela helgen och hon ska även blogga åt Göteborg Horse Show (om jag förstått det rätt), men det betyder att hon måste vara där hela tiden. Så nu kan jag inte bo hos henne längre.
Jag är verkligen jätteglad för hennes skull, men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Mamma bokade biljetterna igår och sa "Det går inte att få tillbaka pengarna så jag hoppas att allt är bestämt". Ja sa jag eftersom jag inte visste om det här... Jag får se om jag ens kommer ner nu, i värsta fall får jag betala mamma för dem pengar vi förlorat och sälja biljetterna jag har till på torsdag.
Vi får se helt enkelt..
Jag skulle ner till Göteborg och sova hos Karin (vi ska ju även stå i bloggmontern) och sen skulle vi sova en natt på hotell. Jag har bokar tågresa både ner och upp och allt var planerat. Nu har ju hon fått ett jättefint erbjudande där hon ska få presspass för hela helgen och hon ska även blogga åt Göteborg Horse Show (om jag förstått det rätt), men det betyder att hon måste vara där hela tiden. Så nu kan jag inte bo hos henne längre.
Jag är verkligen jätteglad för hennes skull, men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Mamma bokade biljetterna igår och sa "Det går inte att få tillbaka pengarna så jag hoppas att allt är bestämt". Ja sa jag eftersom jag inte visste om det här... Jag får se om jag ens kommer ner nu, i värsta fall får jag betala mamma för dem pengar vi förlorat och sälja biljetterna jag har till på torsdag.
Vi får se helt enkelt..
Jobb Jobb
Här händer inte så mycket, jag bara jobbar och står i. Jag jobbade torsdagkväll, igår satt jag barnvakt och sen jobbade jag idag och även imorgon. Det blir en bra lön den här månaden, kul! Sen har jag hur mycket läxor som helst att ta tag i innan sportlovet, men det ska nog gå bra!
Förresten, jag håller på att göra om i mitt rum lite smått, skulle ni vilja att jag visar er förändringens gång? Och sen hade jag även idé om att jag lägger ut ett schema över varje kommande vecka på vad som kommer hända i mitt liv varje dag. Jag får utmana mina paintkunskaper lite också.. En liten kommentar om vad ni tycker om ovanstående skulle uppskattas, jag vet att bloggen inte är rolig just nu men har inte varit iväg och tränat på någon vecka. Så snart tävlingarna drar igång och snön försvinner vet jag att inspiration kommer komma!
Sommar vart är du?
Förresten, jag håller på att göra om i mitt rum lite smått, skulle ni vilja att jag visar er förändringens gång? Och sen hade jag även idé om att jag lägger ut ett schema över varje kommande vecka på vad som kommer hända i mitt liv varje dag. Jag får utmana mina paintkunskaper lite också.. En liten kommentar om vad ni tycker om ovanstående skulle uppskattas, jag vet att bloggen inte är rolig just nu men har inte varit iväg och tränat på någon vecka. Så snart tävlingarna drar igång och snön försvinner vet jag att inspiration kommer komma!
Sommar vart är du?
Rondas och min historia-del 2
Tiden efter Ronda kom till mig var som om mitt liv började på riktigt. Allt innan har liksom blivit suddigt och otydligt.
Första ridturen hemma på gården minns jag så tydligt. Plötsligt var det jag som hade allt ansvar; all skötsel, jag kunde rida vart jag ville, bestämma vilken gångart (och nej, trots att jag var ung så galopperade jag inte runt i 180 hela ridpasset) vi skulle ha, mat, utrustning m.m. Det var en otrolig stort steg för mig som varit ridskoleryttare. Iallafall, första ridpasset så red jag ut med en annan tjej som hade sin häst där, Anna. Hon kom även senare att bli min dressytränare, men det får ni läsa mer om sen. När vi skulle galoppera över en äng första gången kommer jag ihåg att Ronda blev så himla glad att hon gjorde massor med konstiga ljud och frustade haha. Jag själv satt bara och skratta för att jag var så lycklig över att se Ronda må bra.
Men det var fortfarande stora problem med Ronda. Ibland när jag skulle rida kunde hon pltösligt lägga sig ner, resa sig upp för att sedan ställa sig på bakbenen. Jag ramlade aldrig av, men det var väldigt obehagligt och jag visste inte vad jag skulle göra mer än att försöka säga åt henne och driva framåt. När man band upp henne fick hon panik direkt och la sig ner eller slet sig. Ibland räckte det med att jag bara höll lite för hårt i grimskaftet för att hon skulle få panik. När man var ute och red kunde utan anledning bara stanna och det spelade ingen roll hur mycket man satt och bankade eller viftade med spöt, hon vägrade röra sig. Några sekunder senare exploderade hon och backade i full fart ner i diken eller på saker, in i buskar eller snurrade runt på samma ställe flera varv. Det var samma sak när hovis skulle komma första gången, vi kunde inte sko inomhus för att hon fick panik direkt och slog huvudet i taket flera gånger, la sig ner så fort jag höll i grimskaftet och hon var livrädd för hovslagaren som var en man. Hon var alltid rädd för män, det spelade ingen roll vem det var.
Men den hovslagaren vi hade just då var fantastisk. Medans andra kanske hade sagt till hästen på skarpen och tvingat den att stå still, tog vår Ronda i grimskaftet så löst att han knappt höll i det, gick ut på gården med alla hovslagarsaker, la grimskaftet över halsen på henne och skodde. Hon fick helt enkelt stå lös utomhus så att hon skulle känna sig trygg. Han pratade hela tiden med henne och klappade med ena handen en gång i minuten och hon blev mycket lugnare, även om det självklart tog kanske tre-fyra skoningar innan hon var helt avslappnad. Jag tror att vid kanske 5-6 gången kunde vi sko henne inne, någon gång mitt i vintern alltså.
Det blev iallafall en vana att gå till stallet varje dag, och jag njöt verkligen varje sekund trots att Ronda kunde vara jobbig. Jag brydde mig inte utan jag tyckte bara synd om henne och ville göra vår tid till det bästa. Från att ha gått i stort sett endast ridhus var det uteritter varje dag och förutom dem stunderna hon fick sina hjärnsläpp så njöt hon lika mycket som mig, hoppas jag iallafall.
Ungefär mitt i sommaren åkte vi iväg till min moster, Nina, på läger på ridskolan hon och min kusin Katta jobbade på då, Rastaborg. Vi var där i en vecka och tränade och i slutet hade vi en liten minitävling i fälttävlan och det var så nyttigt och bra för mig och Ronda. Äntligen fick vi hjälp, eftersom Ronda inte var välutbildad eller välriden så var det svårt för mig att klara av att rida henne rätt. Vi kom iallafall två i tävlingen, det var så kul!
När det var cirka en månad kvar att lämna tillbaka Ronda hade både jag och mamma vant oss vid det här med att ha häst, och mamma hade blivit lika fäst som mig i den lilla bruna ponnyn. Efter många samtal med moster som tyckte att vi skulle köpa henne blev det bestämt: Ronda skulle stanna för att varken jag eller mamma hade hjärta till att skicka tillbaka henne till försäljningsstallet där hon riskerades att skickas till vem som helst.
Jag kunde inte förstå att det var sant. Hade jag fått en egen häst? Var det verkligen möjligt? Jag förstog nog inte att hon var min på riktigt, det var för svårt att förstå. Men jag var så lycklig, det går inte beskriva känslan. Det kändes som att jag räddade Ronda från sin depression, samtidigt som hon räddade mig från min. Vi räddade varandra och just att det egentligen var omöjligt att jag skulle ha häst gjorde hela saken ännu mer otrolig.
I nästa del tänkte jag skriva om våra två första år tillsammans, träningar, första tävlingen, hur vi utvecklades och alla konstiga saker vi var gjorde!
Torsdag- Lönesamtal
Idag hade jag gjorde jag en sak som för mig var väldigt nervöst.. Jag hade nämligen lönesamtal med min chef! Det var första gången jag hade det, eftersom det här är mitt första "riktiga" jobb så jag vet ju inte riktigt hur man gör. Men det gick bra iallafall, tror jag haha. Det är i sånna här stunder jag kommer på hur liten jag egentligen är och vad lite erfarenhet jag har, men tack och lov så lär man sig ju nya saker hela tiden. Lönesamtal kommer jag ha massor med fler gånger i framtiden, och man måste ju börja någostans.
Annars har jag bara varit i skolan, gick jättebra idag förutom matten, som vanligt.. Matte och jag funkar verkligen inte. Jag antar att jag bör lägga lite mer extraplugg tid på det, men man skjuter ju alltid upp det som är tråkigast att plugga, eller hur?
Annars har jag bara varit i skolan, gick jättebra idag förutom matten, som vanligt.. Matte och jag funkar verkligen inte. Jag antar att jag bör lägga lite mer extraplugg tid på det, men man skjuter ju alltid upp det som är tråkigast att plugga, eller hur?
Rondas och min historia- del 1
För att jag ska få med alla detaljer delar jag upp det i några smådelar.
Första gången jag såg Ronda var på när jag red på Tyresö Ryttarförening. Varje höst brukade dem hyra nya hästar till ridskolan och det året (2005) var det bland annat Ronda som kom. Dem hyrde henne från ett försäljningsstall från Visningsö och hon var nyimporterad från Tyskland, så hon hade bara "mellanlandat" på försäljningstallet innan hon kom till ridskolan.
Hon stog inte ut från mängden på något sätt. Hon var en brun D-ponny utan tecken, och dessutom väldigt sur och hotfull mot barnen i spiltan. Inget sådär wow att rida heller så det var inte någon som la märke till den lilla sura ponnyn. Jag var redan skötare på en annan häst när hon kom och hade inga planer på att byta heller.
Men så en lektion fick jag rida henne, och sen var det en ren självklarhet. Det gör ont i mig bara av att tänka på det. Jag har aldrig, aldrig i hela mitt liv kännt ett sånt klick med någon eller något, aldrig varit så säker på att det här är rätt. Så efter den lektionen bytte jag direkt sköthäst och det kommande året spenderades så många dagar som möjligt i stallet med henne.
Jag kan inte säga att Ronda mådde bra när hon kom till ridskolan, men hon var ändå normal. Men ju längre tiden gick, ju sämre blev hon. Det hade nog egentligen inget att göra med med stallet eller så, för att Tyresö har otroligt bra hand om sina hästar och är en av dem ridskolorna jag tycker tar hand om sina hästar på bäst sätt, men det funkade bara inte med Ronda. Till slut kunde barnen inte sadla henne och dem var flera stycken när hon skulle göras i ordning inför lektionerna. Hon blev hotfull i boxen, ingen ville gå in till henne längre för att hon gjorde dem osäkra. Till slut gick det så långt att hon inte ens fick gå lektioner.
Och det gjorde så ont att se henne falla sönder mer och mer. Jag kommer ihåg att jag själv blev sämre och sämre för att jag såg hur dåligt hon mådde. Men det finaste var att hon aldrig gjorde något mot mig. Jag såg aldrig den där elaka ponnyn framför mig, i mina ögon var hon allt, hon var mitt liv och det kändes som att hon hade räddat mig. Jag hade haft en jobbig och väldigt mörk period innan jag träffade henne, så hon kändes som en ängel.
Men tiden gick och i slutet av vårterminen 2006 var det dags att lämna tillbaka alla dem hästarna som ridskolan inte ville ha kvar. Då hade nästan ett år gått, och Ronda gick i stort sätt inte att sadla, gå på uteritter, gå vanliga lektioner, skötas eller övrig hantering. Det var en självklarhet att Ronda skulle tillbaka, och jag förstår dem. Det gick inte ha en häst som Ronda på ridskolan. Men jag klarade inte av det, jag höll på att gå i bitar. Det går inte att förklara, men att veta att jag aldrig mer skulle se Ronda gjorde livet väldigt lite värt. Så jag bönade och bad mamma om att hitta någon annan slags lösning. Man kunde nämligen hyra hästar över sommaren från det här försäljningsstallet där Ronda kom från, och jag fick en idé om att jag kunde ha henne över sommaren. Min mamma som vid den tiden inte var sådär jätteinsatt i det här med ridning och hästar, hon brukade följa med ibland och kolla när jag red men det var aldrig (jag menar verkligen aldrig) tal om egen häst. Vi hade inte råd. Men som vanligt så gav jag inte upp utan la upp min idé på flera olika sätt för att försäkra henne om att jag tänkt igenom allt.
Det slutade med att vi en dag var ute och gick i Vidja (där vi bor, och vid den tiden var vi relativit nyinflyttade) och hittade en lite gård med ett stall och stora fina gräshagar. Där träffade vi en tjej som hette Madde och som ägde stallet. Vi började prata och frågade om det fanns möjlighet att stå hos henne på sommarbete och det fanns det, bara det att hon visste inte om det skulle vara möjligt den här sommaren då hon själv inte hade någon häst vid den tidpunkten. Hon gav oss förslag på några andra platser i Vidja vi kunde fråga, och hon skulle höra av sig till oss om det skulle bli ändrade planer, men det var inte någon stor risk sa hon. Vi gick och kollade på dem tipsen vi fått men blev nekade hos alla.
Här var jag påväg att ge upp. Jag hade dragit i alla trådar som var möjligt men det fanns ingen lösning. Jag såg bara framför mig att det var kört med Ronda, jag skulle aldrig mer få se henne.
MEN, några dagar senare när mamma och jag skulle på bio får vi ett samtal från Madde som undrar om vi kunde komma med hästen två dagar senare! Vilken chock! Efter tusen samtal till bland annat försäljningstallet, ridskolan och min moster blev allt klart; Ronda skulle få vara min i två månader och stå hos Madde på sommarbete.
Ni förstår inte vilken dröm det här var för mig. Jag var en vanlig ridskoleunge och det var inte någon som helst chans att jag skulle få en egen häst. Det var en ren omöjlighet. Men nu stog jag med min Ronda, den jag älskade mest och jag skulle få ha henne i två hela månader helt för mig själv.
Så två dagar senare åkte vi och hämtade henne. Vi fick hjälp av Madde som hade en transport eftersom vi inte alls hade något sånt. Efter mycket knep och knåp fick vi in den inte alls lastvänliga Ronda i släpet och åkte hemåt. Väl där lastades hon ut och jag gick ner mot henne till en av hagarna som låg vid vattnet. Väl inne i hagen tog jag av henne grimman och släppte henne lös, och den bilden jag har från det ögonblicket kommer jag alltidd bära med mig. Det måste ha varit första gången hon var i en sån stor hage med så mycket gräs, för att hon var så lycklig och det var första gången jag såg henne glad på riktigt. Hon travade runt med svansen högt buren och öronen spetsade och frustade högt. Det var ungefär som att säga att äntligen, jag har väntat på det här så länge.
Nästa del handlar om vad som hände den sommaren, men framförallt vad som hände när det var dags att lämna tillbaka Ronda.
Första gången jag såg Ronda var på när jag red på Tyresö Ryttarförening. Varje höst brukade dem hyra nya hästar till ridskolan och det året (2005) var det bland annat Ronda som kom. Dem hyrde henne från ett försäljningsstall från Visningsö och hon var nyimporterad från Tyskland, så hon hade bara "mellanlandat" på försäljningstallet innan hon kom till ridskolan.
Hon stog inte ut från mängden på något sätt. Hon var en brun D-ponny utan tecken, och dessutom väldigt sur och hotfull mot barnen i spiltan. Inget sådär wow att rida heller så det var inte någon som la märke till den lilla sura ponnyn. Jag var redan skötare på en annan häst när hon kom och hade inga planer på att byta heller.
Men så en lektion fick jag rida henne, och sen var det en ren självklarhet. Det gör ont i mig bara av att tänka på det. Jag har aldrig, aldrig i hela mitt liv kännt ett sånt klick med någon eller något, aldrig varit så säker på att det här är rätt. Så efter den lektionen bytte jag direkt sköthäst och det kommande året spenderades så många dagar som möjligt i stallet med henne.
Jag kan inte säga att Ronda mådde bra när hon kom till ridskolan, men hon var ändå normal. Men ju längre tiden gick, ju sämre blev hon. Det hade nog egentligen inget att göra med med stallet eller så, för att Tyresö har otroligt bra hand om sina hästar och är en av dem ridskolorna jag tycker tar hand om sina hästar på bäst sätt, men det funkade bara inte med Ronda. Till slut kunde barnen inte sadla henne och dem var flera stycken när hon skulle göras i ordning inför lektionerna. Hon blev hotfull i boxen, ingen ville gå in till henne längre för att hon gjorde dem osäkra. Till slut gick det så långt att hon inte ens fick gå lektioner.
Och det gjorde så ont att se henne falla sönder mer och mer. Jag kommer ihåg att jag själv blev sämre och sämre för att jag såg hur dåligt hon mådde. Men det finaste var att hon aldrig gjorde något mot mig. Jag såg aldrig den där elaka ponnyn framför mig, i mina ögon var hon allt, hon var mitt liv och det kändes som att hon hade räddat mig. Jag hade haft en jobbig och väldigt mörk period innan jag träffade henne, så hon kändes som en ängel.
Men tiden gick och i slutet av vårterminen 2006 var det dags att lämna tillbaka alla dem hästarna som ridskolan inte ville ha kvar. Då hade nästan ett år gått, och Ronda gick i stort sätt inte att sadla, gå på uteritter, gå vanliga lektioner, skötas eller övrig hantering. Det var en självklarhet att Ronda skulle tillbaka, och jag förstår dem. Det gick inte ha en häst som Ronda på ridskolan. Men jag klarade inte av det, jag höll på att gå i bitar. Det går inte att förklara, men att veta att jag aldrig mer skulle se Ronda gjorde livet väldigt lite värt. Så jag bönade och bad mamma om att hitta någon annan slags lösning. Man kunde nämligen hyra hästar över sommaren från det här försäljningsstallet där Ronda kom från, och jag fick en idé om att jag kunde ha henne över sommaren. Min mamma som vid den tiden inte var sådär jätteinsatt i det här med ridning och hästar, hon brukade följa med ibland och kolla när jag red men det var aldrig (jag menar verkligen aldrig) tal om egen häst. Vi hade inte råd. Men som vanligt så gav jag inte upp utan la upp min idé på flera olika sätt för att försäkra henne om att jag tänkt igenom allt.
Det slutade med att vi en dag var ute och gick i Vidja (där vi bor, och vid den tiden var vi relativit nyinflyttade) och hittade en lite gård med ett stall och stora fina gräshagar. Där träffade vi en tjej som hette Madde och som ägde stallet. Vi började prata och frågade om det fanns möjlighet att stå hos henne på sommarbete och det fanns det, bara det att hon visste inte om det skulle vara möjligt den här sommaren då hon själv inte hade någon häst vid den tidpunkten. Hon gav oss förslag på några andra platser i Vidja vi kunde fråga, och hon skulle höra av sig till oss om det skulle bli ändrade planer, men det var inte någon stor risk sa hon. Vi gick och kollade på dem tipsen vi fått men blev nekade hos alla.
Här var jag påväg att ge upp. Jag hade dragit i alla trådar som var möjligt men det fanns ingen lösning. Jag såg bara framför mig att det var kört med Ronda, jag skulle aldrig mer få se henne.
MEN, några dagar senare när mamma och jag skulle på bio får vi ett samtal från Madde som undrar om vi kunde komma med hästen två dagar senare! Vilken chock! Efter tusen samtal till bland annat försäljningstallet, ridskolan och min moster blev allt klart; Ronda skulle få vara min i två månader och stå hos Madde på sommarbete.
Ni förstår inte vilken dröm det här var för mig. Jag var en vanlig ridskoleunge och det var inte någon som helst chans att jag skulle få en egen häst. Det var en ren omöjlighet. Men nu stog jag med min Ronda, den jag älskade mest och jag skulle få ha henne i två hela månader helt för mig själv.
Så två dagar senare åkte vi och hämtade henne. Vi fick hjälp av Madde som hade en transport eftersom vi inte alls hade något sånt. Efter mycket knep och knåp fick vi in den inte alls lastvänliga Ronda i släpet och åkte hemåt. Väl där lastades hon ut och jag gick ner mot henne till en av hagarna som låg vid vattnet. Väl inne i hagen tog jag av henne grimman och släppte henne lös, och den bilden jag har från det ögonblicket kommer jag alltidd bära med mig. Det måste ha varit första gången hon var i en sån stor hage med så mycket gräs, för att hon var så lycklig och det var första gången jag såg henne glad på riktigt. Hon travade runt med svansen högt buren och öronen spetsade och frustade högt. Det var ungefär som att säga att äntligen, jag har väntat på det här så länge.
Nästa del handlar om vad som hände den sommaren, men framförallt vad som hände när det var dags att lämna tillbaka Ronda.
Mystiskt paket
Jag har fått ett paket från Belgien, och jag har absolut ingen aning om vem det är från! Jag har inte beställt något heller.. Är supernyfiken på vad det kan vara för skoj, ska hämta ut det imorgon efter skolan. Vill ni veta sen vad det var sen?
Ronda
Jag hittade några bilder i min gamla mejl på Ronda. Min fina tjej..
Dressyrträning 4 Februari
Väldigt sen blev den men nu ligger den iallafall uppe.
En av våra bästa dressyträningar tillsammans. Hon kändes otroligt fin! Mjuk och följsam, min ridning kändes helt okej men det är ju fortfarande några saker jag verkligen vill ska förbättras. Men jag är otroligt nöjd!
Dagens Ridpass
Idag blev det backträning! Red genom skogen först där det är cirka 50-100cm snö (samma skog som jag går genom för att komma till stallet) så det blev lite styrka där. Väl i backen varierade jag mellan att låta henne öka galoppen en gång och samla ihop den så mycket som möjligt, även där det är som brantast. Dem som är bra med att samla i backen är att jag verkligen får ihop henne och får in bakbenen, hon trycker på ordentligt bakifrån. Skrittade upp några gånger också i slutet.
Hon kändes jättefin och alert, lite väl pigg stundtals så jag lät henne ta i ordentligt någon gång i backen vilket hot tyckte var väldigt kul. Rund och mjuk i formen. Flåsade lite i slutet så hon fick iallafall jobba ordentligt, bra!
Gammal bild från i somras på Säva
Hon kändes jättefin och alert, lite väl pigg stundtals så jag lät henne ta i ordentligt någon gång i backen vilket hot tyckte var väldigt kul. Rund och mjuk i formen. Flåsade lite i slutet så hon fick iallafall jobba ordentligt, bra!
Gammal bild från i somras på Säva
Vill bara att ni aldrig ger upp
En liten uppmaning, note till er alla bara, ge aldrig upp.
Kom ihåg att det endast är ni som sätter era egna gränser på vad som är möjligt och omöjligt, ingen annan. Ingen kan säga att du inte kan göra det du vill, endast du bestämer hur långt du kan gå. Varje gång har jag har en sån här period där det känns som att verkligen ALLT är i botten försöker jag någonstans påminna mig själv om att om bara jag vill, så kan jag vända det till något positivt igen. För att jag kan klara av det, jag kan klara av vad som helst bara jag verkligen vill det och brinner för det.
INGET är omöjligt, kom ihåg det. Du kan bli exakt hur framgångsrik du vill sålänge du vågar stå upp för dig själv, dina åsikter och anstränger dig allt du har för att komma dit.
Jag tänker fortsätta precis som jag alltid gör, och bli ännu bättre och ännu starkare på alla sätt som går. För att det är då jag mår bra, att veta att jag gav allt och vågade fortsätta. Vi är alla olika, men jag vill bara säga att det spelar ingen roll vilken person man är för att vi alla har något mål vi vill nå, och man ska inte ge upp trots alla hinder som dyker upp och gör livet lite jobbigare.
Kom ihåg att det endast är ni som sätter era egna gränser på vad som är möjligt och omöjligt, ingen annan. Ingen kan säga att du inte kan göra det du vill, endast du bestämer hur långt du kan gå. Varje gång har jag har en sån här period där det känns som att verkligen ALLT är i botten försöker jag någonstans påminna mig själv om att om bara jag vill, så kan jag vända det till något positivt igen. För att jag kan klara av det, jag kan klara av vad som helst bara jag verkligen vill det och brinner för det.
INGET är omöjligt, kom ihåg det. Du kan bli exakt hur framgångsrik du vill sålänge du vågar stå upp för dig själv, dina åsikter och anstränger dig allt du har för att komma dit.
Jag tänker fortsätta precis som jag alltid gör, och bli ännu bättre och ännu starkare på alla sätt som går. För att det är då jag mår bra, att veta att jag gav allt och vågade fortsätta. Vi är alla olika, men jag vill bara säga att det spelar ingen roll vilken person man är för att vi alla har något mål vi vill nå, och man ska inte ge upp trots alla hinder som dyker upp och gör livet lite jobbigare.
Man vänjer sig snabbt
Något jag tänkte på igår när jag red vad hur snabbt man vänjer sig vid sin hästs storlek och gång. Saga är en stor häst på 178cm, och jag kommer ihåg att dem första 9 månaderna (minst) tyckte jag att allt var så himla stort. Saga var stor och hög, varje kliv i skritten kändes som en mil, traven var det ju omöjligt att hitta en takt i och galoppen hade jag ingen koll på alls. Hon kändes verkligen hur stor som helst.
Men igår kändes hon nästa...liten? Det är jättesvårt att förklara, men jag antar att det är för att jag börjat "växa in" i att rida stor häst, men också för att Saga har ändrat sig så mycket i kroppen sen vi köpte henne. Just nu på sista tiden har musklerna börjat sätta sig och jag har verkligen börjat rida henne ordentligt och rätt dem senaste månaderna, känns jättekul! Jag kom nog på det igår för att så fort man tar tyglarna i dagsläget höjs ryggen, hon är lätt i handen och nacken hamnar i rätt position och inte så låg som det var förut.
Jag skulle vilja ha lite nya ridbilder så att man kan jämföra, svårt bara att jag inte har någon som kan fota..
Men igår kändes hon nästa...liten? Det är jättesvårt att förklara, men jag antar att det är för att jag börjat "växa in" i att rida stor häst, men också för att Saga har ändrat sig så mycket i kroppen sen vi köpte henne. Just nu på sista tiden har musklerna börjat sätta sig och jag har verkligen börjat rida henne ordentligt och rätt dem senaste månaderna, känns jättekul! Jag kom nog på det igår för att så fort man tar tyglarna i dagsläget höjs ryggen, hon är lätt i handen och nacken hamnar i rätt position och inte så låg som det var förut.
Jag skulle vilja ha lite nya ridbilder så att man kan jämföra, svårt bara att jag inte har någon som kan fota..
Funderar på att sluta blogga
Jag vet inte om jag orkar mer.
Jag lägger ner så himla mycket energi i ALLT jag gör. Jag har tagit tag i skolan ordentligt mot förra året och nu är mina betyg påväg spikrakt uppåt precis som det var förut, och jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt klarar av IB. Jag sliter så mycket på jobbet för att ha råd med Saga men det känns inte som att det uppskattas ibland. Och jag VET att jag själv valt att ha häst, och att jag därmed också har tagit på mig ansvaret själv men ni förstår inte vilket tryck man har på sig ibland. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Saga, för att hon är mitt liv. I stort sett allt jag gör kretsar kring henne, för att jag älskar henne mer än något annat.
Jag är så trött på att allt hela tiden ska handla om pengar. Jag är ledsen, men nu kommer jag antagligen att göra vissa upprörda. Jag är bara så avundsjuk på dem som kan spotta ut pengar åt höger och vänster utan att tänka på det. Så små simpla saker som att åka och köpa en pall torv är ingenting i vissas värld medans jag måste räkna varenda krona jag har för att få ihop, för att jag vill inte lägga den "bördan" på min mamma som redan sliter för att få ihop allt annat. Och jag vet att det finns folk som har det mycket, mycket värre än mig, som dör av svält eller som inte har några pengar alls men det här är mitt liv och min verklighet, och just nu är den jobbig vare sig det jämförs med barnen i afrika eller jordbävningen i Haiti. Det är inte kul. Jag vill inte ha en klump i magen hela tiden för att jag känner att det jag gör inte räcker till, trots att jag anstränger mig hela tiden. Jobbet, skolan, hästen, hemma, kompisar.
Ja, jag önskar att jag hade det som vissa andra, som kan göra mer som dem vill för att dem har just pengar. Folk säger att pengar inte är det viktigaste, men det är en lögn för att pengar har betydelse vare sig folk vill inse det eller inte. Man kan köpa sig mer lycka för pengar, inte ren lycka men tillräckligt för att man ska må lite bättre. Och jag önskar bara att jag för en dag slapp tänka på eller vara orolig för att jag inte ska ha råd, att jag måste jobba mer och bättre, att jag får försöka hitta ett till jobb av något slag så att jag kan få in mer pengar så att jag kan hjälpa mamma med allt som behövs eller hur jag ska få pengar till att betala min tävlingslicense, torvpall och kanske röris som var här och fixade vårat hus för nån vecka sen.
Det känns bara som att vad jag än gör så räcker det aldrig till att bli det bästa. Som att folk som redan har det bättre bara glider på och får saker lättare för sig.
Jag är ledsen för ett så upprört inlägg. Och om jag sårat någon. Jag får se hur mycket jag kommer orka skriva den närmsta tiden.
Jag lägger ner så himla mycket energi i ALLT jag gör. Jag har tagit tag i skolan ordentligt mot förra året och nu är mina betyg påväg spikrakt uppåt precis som det var förut, och jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt klarar av IB. Jag sliter så mycket på jobbet för att ha råd med Saga men det känns inte som att det uppskattas ibland. Och jag VET att jag själv valt att ha häst, och att jag därmed också har tagit på mig ansvaret själv men ni förstår inte vilket tryck man har på sig ibland. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Saga, för att hon är mitt liv. I stort sett allt jag gör kretsar kring henne, för att jag älskar henne mer än något annat.
Jag är så trött på att allt hela tiden ska handla om pengar. Jag är ledsen, men nu kommer jag antagligen att göra vissa upprörda. Jag är bara så avundsjuk på dem som kan spotta ut pengar åt höger och vänster utan att tänka på det. Så små simpla saker som att åka och köpa en pall torv är ingenting i vissas värld medans jag måste räkna varenda krona jag har för att få ihop, för att jag vill inte lägga den "bördan" på min mamma som redan sliter för att få ihop allt annat. Och jag vet att det finns folk som har det mycket, mycket värre än mig, som dör av svält eller som inte har några pengar alls men det här är mitt liv och min verklighet, och just nu är den jobbig vare sig det jämförs med barnen i afrika eller jordbävningen i Haiti. Det är inte kul. Jag vill inte ha en klump i magen hela tiden för att jag känner att det jag gör inte räcker till, trots att jag anstränger mig hela tiden. Jobbet, skolan, hästen, hemma, kompisar.
Ja, jag önskar att jag hade det som vissa andra, som kan göra mer som dem vill för att dem har just pengar. Folk säger att pengar inte är det viktigaste, men det är en lögn för att pengar har betydelse vare sig folk vill inse det eller inte. Man kan köpa sig mer lycka för pengar, inte ren lycka men tillräckligt för att man ska må lite bättre. Och jag önskar bara att jag för en dag slapp tänka på eller vara orolig för att jag inte ska ha råd, att jag måste jobba mer och bättre, att jag får försöka hitta ett till jobb av något slag så att jag kan få in mer pengar så att jag kan hjälpa mamma med allt som behövs eller hur jag ska få pengar till att betala min tävlingslicense, torvpall och kanske röris som var här och fixade vårat hus för nån vecka sen.
Det känns bara som att vad jag än gör så räcker det aldrig till att bli det bästa. Som att folk som redan har det bättre bara glider på och får saker lättare för sig.
Jag är ledsen för ett så upprört inlägg. Och om jag sårat någon. Jag får se hur mycket jag kommer orka skriva den närmsta tiden.
Insnöad
Yes! Som rubriken lyder är jag idag helt insnöad, all busstrafik är inställd så jag kommer ingenstans. Inget att deppa över, jag ska försöka sova nån timme till och sen äta en ordentlig och god frukost. Mitt problem är dock vägen till stallet, skogen kommer vara fylld med minst en halvmeter snö plus att det blåser ute så vi får se om jag kan ta mig igenom. Skönt iallafall att inte behöva gå till skolan! :D
Såhär är det hos oss nu, det enda posetiva med att snön är tillbaka är att man kan rida igen, och träna hemma! Bildkälla
Såhär är det hos oss nu, det enda posetiva med att snön är tillbaka är att man kan rida igen, och träna hemma! Bildkälla
Kommande tävling
Vår första tävling kommer förhoppningsvis att bli den 13 Mars på Farsta, i dressyr. Det känns superbra i dressyren just nu och jag vill verkligen komma ut och få lite mer erfarenhet på dressyrbanorna, oavsett om det blir framgång eller motgång.
Har ni några inbokade tävlingar, eller har ni kanske redan börjat tävlingsterminen?
Har ni några inbokade tävlingar, eller har ni kanske redan börjat tävlingsterminen?
Bland mina finschabrak- del 3
Nu kommer sista delen av mina finschabrak, den blåa samlingen:
Ett av mina finaste schabrak jag har, från JW. Det är blått och nästan i sammetsmaterial med en fin logga i silverglitter. Ligger bra under sadeln och kommer från Lyckås, det kostade 599:-
Ett blått med ljusblå kant från Tattini. Detta (plus luva) fick jag från Tattini.se i samband med att vi inledde ett samarbete med bloggen. Det är ett underbart material som verkligen andas. Det finns att köpa på Tattini.se
Ett vanligt Agriaschabrak som jag köpte på Globen 2008 till Ronda. Jag använder det både hemma och på träning, det är inte så där jättespeciellt men rätt så fint ändå. Kostade 199:-
Inte direkt fin bild men det har legat ihopknögglat i mitt skåp. Det är iallafall ett Lamicell som jag fick i present för cirka två år. Jag älskar det! Färgerna, kvalitén och passformen är toppen. Kostade 499:-
Ett blått med ljusblå kant från Tattini. Detta (plus luva) fick jag från Tattini.se i samband med att vi inledde ett samarbete med bloggen. Det är ett underbart material som verkligen andas. Det finns att köpa på Tattini.se
Ett vanligt Agriaschabrak som jag köpte på Globen 2008 till Ronda. Jag använder det både hemma och på träning, det är inte så där jättespeciellt men rätt så fint ändå. Kostade 199:-
Inte direkt fin bild men det har legat ihopknögglat i mitt skåp. Det är iallafall ett Lamicell som jag fick i present för cirka två år. Jag älskar det! Färgerna, kvalitén och passformen är toppen. Kostade 499:-
Söndagar..
Jag är helt slut. Vaknade idag och insåg att jag till slut faktiskt blivit sjuk, trodde att jag skulle slippa det när alla andra var sjuka för några veckor sen. Men tydligen inte. Jag gick iallafall till jobbet med dunknade huvudvärk och ont i halsen, jobbade sex timmar och sen åkte jag hem, gick till stallet och nu är jag hemma och har ätit. Saga fick vila idag.
Nu ska jag plugga lite innan jag hoppar i säng. Tråkig bloggning har det varit i helgen, men jag har jobbat hela helgen.. Filmen från i fredags kommer iallafall upp imorgon förhoppningsvis, det gick superbra på träningen och jag kan meddela att det nästan är helt säkert att vi ska tävla ibörjan på mars. Mer info kommer!
Nu ska jag plugga lite innan jag hoppar i säng. Tråkig bloggning har det varit i helgen, men jag har jobbat hela helgen.. Filmen från i fredags kommer iallafall upp imorgon förhoppningsvis, det gick superbra på träningen och jag kan meddela att det nästan är helt säkert att vi ska tävla ibörjan på mars. Mer info kommer!
Dagens Fråga
Kul med träning! :) Hur joggar du i halkan? Inomhus?
Svar: Jag har ett par speciella löpskor anpassade för vintern :) Dem har små spikar under, fungerar som broddar, vilket gör att jag kan jogga oavsett hur halt det är för att jag får alltid grepp. Det bästa med dem är att de är otroligt lätta trots sin funktion, och jag hittade dem på rea för endast 499:- vilket är otroligt bra för ett par löpskor, som dessutom är av ett bra märke. Tack vare dem kan jag hålla igång lika bra på vintern som på sommaren.
Dressyrträning idag!
Idag är det dressyrträning för Caroline klockan sex, men innan dess ska jag jogga en sväng. Kameran hänger med, vi får se hur mycket film det blir!
Ett brev till min pappa
Det här har inget att göra med vare sig bloggen eller hästar, men jag måste få skriva av mig lite.
I tisdags gav mamma mig ett papper med min pappas adress på. Det visade sig att han bor relativit nära oss, vilket både skrämde och gjorde mig nyfiken. Tänk om jag har sett honom utan att veta om det?
Min första impuls, som den alltid är när ämnet pappa kommer upp, var att jag skiter i det. Jag vill inte ha något med honom att göra alls, jag är fortfarande för arg och besviken. För att ja, jag hatar honom på ett sätt. Han lämnade oss och har aldrig hört av sig. Jag fyller arton i år, och ibland undrar jag om han ens kommer ihåg att jag finns. Sånna tankar gör mig så himla förbannad och ledsen. Det känns som att det är mig det är fel på, att det är något med mig som han inte vill ha att göra med. Självklart är det helt fel, men jag kan lova att man blir rätt så frustrerad när man befinner sig i en sån här position. Jag undrar bara hur man kan ha samvete att veta att man har en dotter men som man skiter i. Jag förstår det inte, och jag vet att det finns många som har det likadant som mig.
Många frågor mig vad jag tycker om min pappa eller vad jag har för tankar kring honom. Jag blir alltid arg och väldigt kall när en sån fråga dyker upp, för mig är det en självklarhet att han inte är något för mig. Men hur ska jag egentligen kunna svara på vad jag tycker om honom? Han är lika mycket en främling för mig som han är för er.
Men samtidigt är det ju saker som jag innerst inne vill veta. Är vi lika, både uteseendemässigt och personlighet? Hur ser resten av min släkt ut? Hur ser mina halvbröder ut, är vi lika? Hur ser Tunisien ut, där han kommer från, och hade jag kunnat arabiska om han varit med under min uppväxt? Hade vi haft det lättare ekonomiskt om han inte hade försvunnit?
Självklart finns det saker, som dem jag nämnde, som jag vill veta och som jag kan fundera veckor på bara för att jag är så nyfiken. Och för att det känns så viktigt och nära för mig samtidigt som jag inte har en aning om. Det är jättejobbigt för att jag känner mig kluven och vet inte vad jag vill göra egentligen. Allting om honom har blivit som ett svart hål, jag har bara massor med ilska blandat med frustration kring det och jag har så svårt att se något positivt i något som har med honom. Samtidigt som jag ju vill veta.
Jag har inte bestämt vad jag ska göra, om jag ska skicka ett brev eller inte. Jag har börjat skriva lite, men det enda som kommer ur mig just nu är arga ord och jag är inte så säker på om jag faktiskt vill skicka ett brev fylld med endast otrevliga meningar. Jag tänker avvakta och se.
I tisdags gav mamma mig ett papper med min pappas adress på. Det visade sig att han bor relativit nära oss, vilket både skrämde och gjorde mig nyfiken. Tänk om jag har sett honom utan att veta om det?
Min första impuls, som den alltid är när ämnet pappa kommer upp, var att jag skiter i det. Jag vill inte ha något med honom att göra alls, jag är fortfarande för arg och besviken. För att ja, jag hatar honom på ett sätt. Han lämnade oss och har aldrig hört av sig. Jag fyller arton i år, och ibland undrar jag om han ens kommer ihåg att jag finns. Sånna tankar gör mig så himla förbannad och ledsen. Det känns som att det är mig det är fel på, att det är något med mig som han inte vill ha att göra med. Självklart är det helt fel, men jag kan lova att man blir rätt så frustrerad när man befinner sig i en sån här position. Jag undrar bara hur man kan ha samvete att veta att man har en dotter men som man skiter i. Jag förstår det inte, och jag vet att det finns många som har det likadant som mig.
Många frågor mig vad jag tycker om min pappa eller vad jag har för tankar kring honom. Jag blir alltid arg och väldigt kall när en sån fråga dyker upp, för mig är det en självklarhet att han inte är något för mig. Men hur ska jag egentligen kunna svara på vad jag tycker om honom? Han är lika mycket en främling för mig som han är för er.
Men samtidigt är det ju saker som jag innerst inne vill veta. Är vi lika, både uteseendemässigt och personlighet? Hur ser resten av min släkt ut? Hur ser mina halvbröder ut, är vi lika? Hur ser Tunisien ut, där han kommer från, och hade jag kunnat arabiska om han varit med under min uppväxt? Hade vi haft det lättare ekonomiskt om han inte hade försvunnit?
Självklart finns det saker, som dem jag nämnde, som jag vill veta och som jag kan fundera veckor på bara för att jag är så nyfiken. Och för att det känns så viktigt och nära för mig samtidigt som jag inte har en aning om. Det är jättejobbigt för att jag känner mig kluven och vet inte vad jag vill göra egentligen. Allting om honom har blivit som ett svart hål, jag har bara massor med ilska blandat med frustration kring det och jag har så svårt att se något positivt i något som har med honom. Samtidigt som jag ju vill veta.
Jag har inte bestämt vad jag ska göra, om jag ska skicka ett brev eller inte. Jag har börjat skriva lite, men det enda som kommer ur mig just nu är arga ord och jag är inte så säker på om jag faktiskt vill skicka ett brev fylld med endast otrevliga meningar. Jag tänker avvakta och se.
Bland mina finschabrak- del 2
Nu tänkte jag visa mina grön/beige/bruna schabrak:
Ett grönt Glengordon köpt på Lyckås för 449:-. Ett av mina favoritschabrak, tycker att färgen är riktigt snygg och så ligger det väldigt bra under sadeln. Prisvärt!
Ett grönt Glengordon köpt på Lyckås för 449:-. Ett av mina favoritschabrak, tycker att färgen är riktigt snygg och så ligger det väldigt bra under sadeln. Prisvärt!
Haha det är jätteskitigt men jag har inte orkat ta med det hem.. Det är iallafall ett Schockemöhle, samma modell som det bruna i tidigare inlägget, och kommer från Hästbiten. Även det här tycker jag är jättesnyggt (speciellt när det är tvättat) och ligger bra under sadeln. Färgen är riktigt fin!
Ett brunt Glengordon. Det här är rätt så gammalt, jag köpte det till Ronda så det är lite litet på Saga, men det funkar bra att rida med hemma. Det har bra andingsmaterial, men när man har tvättat det tycker jag kvalitén är sådär. Den korvar sig lite men man får försöka släta ut det. Det var rätt så billigt kommer jag ihåg, 259:- och jag köpte det på Lyckås.
Det här är faktiskt nytvättat, tro det eller ej! Jag köpte detta på Falsterbo 2010 och tycker det är så snyggt. Tyvärr så är kvalitén kass som ni ser, jag har tvättat mitt flera gånger och det ser fortfarande ut såhär. Riktigt tråkigt eftersom jag annars tycker om det skarpt!
Vegetarisk mat- tips
En ny maträtt hos oss som vi åt ibörjan av veckan. Vegetariska vårrullar, ris och sallad. Jag hade soya och sötsursås till, jättegott! Vårrullar finns ju både vegetariska och med kött, så det är en perfekt maträtt för alla.
Bland mina finschabrak- del 1
Okej, jag har delat upp det i tre delar och först ut är mina schabrak som går i brun/beige/orange färg:
Ett Lamicell Elegance som jag fick utan Kristin och Anna i julklapp. Jag har inte hunnit rida med det ännu men det är jättefint, bra material och luvan jag fick till är riktigt snygg!
Ett Lamicell Elegance som jag fick utan Kristin och Anna i julklapp. Jag har inte hunnit rida med det ännu men det är jättefint, bra material och luvan jag fick till är riktigt snygg!
Ett brunt Schockemöhle som jag även har en luva till. Ligger väldigt fint under sadeln, och extra plus med just det här schabraket är att det alltid går bra på tävling med det! Har iof bara haft det på två tävlingar, men på båda gick det bra. Ett turschabrak helt enkelt! Pris ligger på cirka 400-500:- och jag köpte det här på Hästbiten.
Ett orange BR-schabrak köpt på Falsterbo 2010. Ni känner antagligen igen det från vår fina fälttävlansoutfit vi hade i sommar! Jag tycker om den relativt ovanliga och utstickande färgen, den passar bra till Sagas vita päls. Kostade 300:-
Ett gräddvitt/beige PW-schabrak (vet att det ser vitt ut på bilden, och att det är skitigt). Jag vet att många är tveksamma till både funktionen och hur schabraket är designat men jag tycker det är grymt snyggt, och det ligger verkligen som gjutet under sadeln! Skulle gärna ha ett blått också, men dem är ju lite dyra också. Det här kostade 599:- på Hästbiten.
Dagens Ridpass
Red ut och skrittjobbade eftersom det är så halt överallt. Vill inte trava och framförallt inte galoppera eftersom hon ändå bara går och spänner sig och har svårt för att inte halka.
Men red iallafall mycket dressyr på vägarna. Små serpentiner, skänkelvikningar och liknande. Hon var superfin faktiskt. Fick koll på bakbenen nästan direkt och därifrån jobbade jag henne vidare, i slutet hade nacken höjt sig en bra bit och hon kändes väldigt avslappnad och mjuk. Kul! Egentligen är det bra att man är tvungen att jobba så mycket i skritt, jag "glömmer" ibland att arbeta igenom henne ordentligt i skritten men nu var det ju den enda gångarten jag kunde rida i princip.
Men red iallafall mycket dressyr på vägarna. Små serpentiner, skänkelvikningar och liknande. Hon var superfin faktiskt. Fick koll på bakbenen nästan direkt och därifrån jobbade jag henne vidare, i slutet hade nacken höjt sig en bra bit och hon kändes väldigt avslappnad och mjuk. Kul! Egentligen är det bra att man är tvungen att jobba så mycket i skritt, jag "glömmer" ibland att arbeta igenom henne ordentligt i skritten men nu var det ju den enda gångarten jag kunde rida i princip.
Tisdag
Idag fick Saga vila, det är snorhalt ute och hennes broddar är inte dem bästa nu i slutet. Dock så kommer hovis på torsdag, då blir det nya skor och nya brodd runt om. Jag har inte bestämt mig om jag ska sätta på sulorna igen eller om jag ska skippa dem.. Känns ju inte som att det kommer mer snö men man vet ju inte, samtidigt så undviker jag helst att hon ska ha sulorna sen när det blir lerigt och äckligt i hagen. Tror faktiskt vi skippar dem nu!
Tack!
Tack för tipsen jag fick i det här inlägget! Jag har valt ut några saker jag kommer skriva om:
- Min och Rondas historia
- IB-exams
- Mina finschabrak
- Min lista
- Dagens Ridpass
- Min och Rondas historia
- IB-exams
- Mina finschabrak
- Min lista
- Dagens Ridpass
