Ridhus vs Att rida ute?

Vad föredrar ni? Att rida i ridhuset eller att rida ute? Tycker ni att det är jobbigt att rida ute på vintern för att det är mörkt eller anser ni att det är lika bra träning som inne?



Min personliga åsikt är helt klart att rida ute. Jag har inte stått i stall med ridhus på sex år och har därför inte haft någon möjlighet till ridhus annat än att åka, men det sätter man sig inte och gör varje gång det är lite kallt eller regn. Jag anser att man kan göra exakt lika mycket ute som man kan göra inne. Jag sitter t.ex och rider renodlade dressyrpass fyra dagar i veckan på Saga, men alla tar plats utomhus. Jag gör exakt likadana övningar när jag rider ut som jag gör på en dressyrträning i ett ridhus. Skillnaden, tycker jag, är att hästen har mycket mer bjudning och arbetsvilja utomhus.

Även fast jag sitter på en spänd och tittig häst (Saga) så går allt sånt att omvandla till fokus och arbetsglädje med rätt metod. Jag får spel på dom som kan sitta och rida i ridhus 4 dagar i veckan, för mig är det jättemycket. Inte nog med att min häst skulle tycka det var mycket tråkigare än att vara ute, jag själv skulle tappa all motivation. Självklart tycker jag att man ska variera sin ridning och träning, och viss träning tar bäst plats inomhus men överlag tror jag att vissa ryttare är FÖR bundna till sitt ridhus.

Vad är er åsikt? Hur ofta väljer ni ridhuset framför ett utepass?


Hur mycket hö ska hästarna ha?

Hur många gånger fodrar ni per dag? Hur mycket hö respektive kraft får era hästar?

När Saga blev skadad och hon fick boxvila i cirka 3 veckor drogs hennes kraftfoder in helt och istället ökade jag på höet. Hon höll sig otroligt bra i kroppen, och när jag satte igång henne valde jag att börja med kraftfodret igen fast i betydligt mindre mängd jämfört med tidigare.



Nu, cirka en månad senare är hon finare i kroppen än hon någonsin varit! Jag har egentligen alltid hört att man ska dra ner på kraftfodret så mycket som möjligt och försöka ge hästarna mer hö om man kan, men man kan säga att jag varit "blind" för detta och istället gett kraftfoder och normalt med hö. Med normalt menar jag vad som brukar ges i stall. I alla dom stall jag stått har hästarna alltid fått relativt mycket kraftfoder och med kraftfoder menar jag kraftfoder, mineraler, betfor, extra tillskott etc, och detta är något jag tror har varit lite av en trend bland vissa hästmänniskor. Att ge mycket extrasaker fast hästarna egentligen inte alls behöver det.



Läste på ett forum om att ny forskning visar att det är bättre om hästarna endast äter hö på morgonen och kvällen och att kraften ges på eftermiddagen istället. Detta för att hästarna är så stressade vid fodringar så som morgon och kväll att dom kan utveckla magsår och kraftfodret hade en viss bidragande effekt.. Något i den stilen, ska se om jag kan hitta artikeln igen! Var iaf väldigt intressant och jag tog verkligen åt mig.



Så nu har Saga en högre mängd hö och en mycket mindre kraftmängd. Målet är faktiskt att kunna ta bort kraften helt på morgonen, men jag vill ge det lite tid att vänja om eftersom hon är helt igång nu. Men än sålänge måste jag säga att resultatet är över förväntan, kroppen är riktigt fin faktiskt.

Stopp för vikthets

Jag är så trött på all denna vikthets och alla ideal runt omkring oss! Man kommer i kontakt med dessa diskussioner varje dag och jag tycker personligen det är hemskt med denna press som härjar kring tjejer när det handlar om till exempel vikten.

Jag har absolut inget emot folk som tränar för att gå ner i vikt, förutom när det blir ett ohälsosamt beroende så att man till slut bryter ner sin kropp istället för att ta hand om den. Det gör mig förtivlad. Syftet med min träning är endast för att bli starkare (bygga musklelmassa och göra kroppen starkare) och för att det är avkopplande för mig att träna. Jag tränar aldrig med tanken "Nu måste jag springa i en timme för att gå ner i vikt eller för att bli av med x antal kalorier". Aldrig!

Är jag ensam med att ha dom här åsikterna? Jag anser att vi måste sluta vara så beroende av vad folk runtomkring oss har för kroppar, sluta skapa ideal om att man måste vara smal för att vara snygg eller att det är förbjudet att äta vissa saker för få en kropp som mår bra. Alla är även medvetna om att man kan vara naturligt smal och att man kanske har svårt att gå upp i vikt, på samma sätt som man kan vara lite större och ha svårt att gå ner i vikt. Men istället för att skapa komplex och försöka göra om sig själv för att likna någon annan ska man vara stolt över den kropp man har och ta hand om den på ett sunt och förnuftigt sätt.

När jag såg Bellas inlägg blev jag så lycklig! Äntligen! Någon som faktiskt inte bryr sig om vad omvärlden säger om ens kropp, hon är stolt över den hon är och hon tar hand om sin kropp på ett bra sätt.

Jag älskar min kropp vare sig jag går upp eller ner fem kilo. Jag tror ändå på att man aldrig kommer kunna älska sin kropp ärligt förens man själv stänger av omvärldens åsikter och tankar, oavsett om man når sin drömvikt eller inte. Man måste tycka om och acceptera sig själv, och skita i vad andra tycker och tänker om sin kropp. För dom har absolut inget med den att göra, den tillhör endast dig!

Att läsa om andras tips kring träning är otroligt motiverande tycker jag, och jag älskar att dela med mig av min egna träning men jag vill ha sagt att det jag lägger upp här är inte i syfte för att gå varken upp eller ner i vikt, skapa något slags mantra att "det här måste man äta för att ta hand om sin kropp" och jag kommer inte lägga ut övningar i syfte för att andra ska kunna träna sig till något slags ideal. Ideal, "så här ska det vara" och att "passa in" är det sista jag vill föra fram som budskap med min blogg. Jag vill endast att folk ska få tips och kanske motivation för att hitta något som gör att dom mår bra, både psykiskt och fysiskt.
Det ligger inte i antalet kilon, det ligger faktiskt hos värderingen av dig själv.


Stolt Hästtjej

Något jag tänker på rätt så ofta är hur utsatta vi som håller på med hästar kan bli. Jag får på ett eller annat sätt "pikar" varje dag för att jag har häst och håller på med riding, det ses på något sätt som töntigt och är inte klassat som en sport oavsett hur mycket jag försöker förklara för folk. Jag bryr mig inte, har aldrig gjort det men självklart kan jag bli irriterad när jag dag efter dag ska bli påmind med en nedvärderande ton om vad det är jag har för fritidsintresse.

Någonstans undrar jag vad det är vi hästmänniskor ska försöka fortsätta bevisa för resten av sportvärlden för att bli accepterade.

Räcker det inte med siffrorna som visar att vi är Sveriges näst största sport? Handlar inte även vår sport om att arbeta i team med en annan partner, i vårat fall hästen? Kräver inte även vår sport fysisk aktivitet, behöver inte även vi muskler eller precision? Behöver inte även vi kämpa, jobba och hela tiden utvecklas för att nå framgång? Jag kan inte hitta någon faktor som gör att ridningen borde ifrågasättas som sport, och jag blir så trött på att hela tiden behöva försvara mitt intresse. När har ni någonsin hört en tjej eller kille fått frågan i skolan "Öhhhh ska du hem nu och sparka på din fåniga fotboll som vanligt, har du inget annat liv?". Aldrig. ALDRIG. Hur ofta får inte jag höra "Hahahaha du ska väl hem som vanligt och gå till lilla tottohästen och pussa och klappa och borsta och rida eller hur?" med ett tonfall som dryper av ironi. Varje dag.



Det gör mig så fruktansvärt förbannad, jag orkar inte längre ta sån skit eller ens försöka förklara sammarbetet som krävs och som byggs upp mellan mig och hästen. Och annat vore väl konstigt, jag spenderar i snitt mellan tre-fyra timmar där varje dag, hela min vardag och mitt liv är uppbyggt kring ridsporten så det är ju självklart att man skapar extremt starka känslor för sin häst. Det blir som sin bästa vän, för att det är till den du åker hem till varje dag, pratar, umgås och jobbar med. Det är inte mina kompisar från skolan jag åker hem till, snackar eller pluggar tillsammans med utan jag spenderar den tiden hos Saga.

Jag vet inte hur jag ska identifiera mig utan hästarna. Jag har ingen aning. Hästlivet är jag, Sabina. Jag är uppbyggd utifrån hästarna, det här livet har format mig till den jag är idag och egentligen har jag ingen aning om vem jag är utan stallet och Saga. Det här är min trygghet.



Folk har så svårt att förstå det här. Att man kan ha känslor för en häst. Och när jag får höra sån där skit varje dag, när folk ska illustrera för mig om hur töntig min sport är eller hur fåfäng jag är som känner för ett simpelt djur bygger jag upp en frustration inom mig som jag önskar att jag ibland släppte ut, rakt över dom som har mage att stå framför mig och nedvärdera MIN sport, MITT intresse, MITT liv, MIN livsglädje, MIN räddning. Häver jag ur mig hur totalt puckat jag tycker det är att han/hon ens kan få för sig att springa efter en tygboll dag ut och dag in? Nej. För att jag kan ingenting om den sporten, har inget intresse i den och ser inte tjusningen i den men antar att dom som utövar den gör det och därför kniper jag igen, för att jag har ingenting med deras val i livet att göra.

Så om dom som klankar ner på min sport var vänliga och slutade upp med att lägga sig i och förlöjliga mitt liv, VÅRA liv som hästmänniskor tror jag alla skulle tjäna på det. Acceptera och respektera vilken sport det än handlar om, eller kliv ett steg åt sidan och lämna istället plats för dom som faktiskt uppskattar sporten.



Jag kommer faktiskt aldrig ta åt mig, jag är en sån där jobbig och envis (töntig om några sågärna vill det) tjej som gör allt för min sport och mina hästar. Jag kommer alltid vara stämplad som "en sån där hästtjej" i skolan, kompiskretsen och på jobbet men det är en titel jag alltid kommer bära med stolthet.

Fruktansvärt



Jag tycker det här är fruktansvärt. Det spelar ingen roll vem hon är, hur mycket hon har vunnit eller att hon har varit (är?) rankad etta i världen för att så här behandlar man inte ett djur. Det är ett levande djur hon gör detta imot och vad än folk säger kommer detta eller liknande aldrig vara acceptabelt i mina ögon för att det är rent ut sagt djurplågeri. Förstår inte hur man kan vara så trångsynt, mindre hur hon kan sitta och säga att "tiden går fort när man har kul, så jag håller inte riktigt koll på hur länge jag rider hästarna i den här formen. Det kan vara allt från några enstaka minuter till 15min". Det här är SJUKT. Det är inte en normal och sund träningsform, och det spelar ingen roll att folk kommer med argument som att "det måste vara bra på något sätt eftersom det gett henne så stora framgångar". Det spelar ingen roll, en hästs välmående får aldrig komma efter resultaten i prioteringsordning.

Nej jag förstår mig verkligen inte på detta. Hur man göra något sånt här mot sin häst.

Starkare bett- mina åsikter

Ämnet bett är otroligt stort så jag kommer skära ner och inrikta mig på ett smalare område för att inlägget inte ska bli för långt.

Jag tycker egentligen att var och en har rätt att rida på det bettet som dem och hästen trivs bäst med, sålänge det används med förnuft. Många är helt imot dem lite skarpare betten så som pelham och kombinationsbett, men jag tycker inte att det är fel att använda dessa och liknande bett om det är det hästen trivs bäst på.



Ronda gick bäst på tredelat kopparbett eller rakt gummi.

Nu tar jag Saga som exempel: hon går mycket bättre och stadigare på pelhamet, det går inte att beskriva vilken stor skillnad det är jämfört med ett tre- eller tvådelat bett. Hon är mycket lugnare i munnen och avslappnad i sig själv. Nu jobbar jag för att kunna rida på vanligt tredelat också (tränar ju dressyr på det) men det blir inte lika mjuk ridning från både hennes och min sida jämfört med pelhambettet.

Med pelhamet kan jag ge mer minimala hjälper och tänka på min inverkan bättre än med det tredelade. Som jag nämnde tidigare så är det även en betydligt stor skillnad även på Saga. Därför tycker jag inte att det är fel att jag föredrar att rida på pelhamet bara för att det är ett starkare bett, när både jag och hästen blir harmoniska av det.



Sen så är det en självklart, min åsikt, att man varierar bett och strävar efter att kunna rida på så milt som möjligt, men det är inte fel att rida på andra bett än tredelat. Det betyder inte att man är mindre okunnig som ryttare eller att man är elak mot sin häst, eftersom att vissa helt enkelt trivs mycket bättre på andra alternativ.

Det finns självklart dem som använder sig av starkare bett i okunnighet och då tycker jag att det är en annan sak, då tycker jag att det är fel. Men om man har haft en seriös och kontinuerlig dialog med sina tränare och båda partner kommit fram till ett och samma beslut tycker jag att det är bra att man väljer att rida på det som känns bäst för både sig själv och hästen.

Jag tycker alltså att man ska vara försiktig innan man kastar ur sig vissa åsikter kring bett. Speciellt på bloggar, för att du har absolut ingen aning om hur hästen i verkligheten och jag anser att ingen kan döma helt utifrån ett par bilder eller filmer. Råd kan man ge, men då ska det vara mogna och inte att man misshandlar sin häst för att man rider på ett starkare bett.



Alla kopierar

Jag har faktiskt tröttnat på folk som dissar Hööks för att dem kopierar andra och har lågprisprodukter. För ett år sen tyckte jag likadant men nu inser jag att det är verkligen otroligt töntigt att säga och skriva om hur dåliga Hööks är.



Ja, Hööks kopierar större märken men i vilken produktbranch händer inte det här? Jag är säker på att dem flesta köper sina kläder från Gina Tricot, H&M, Bik Bok etc och vart har dem fått sina idéer från? Inte har dem kommit på dem själv, absolut inte. I stort sett allt du kan hitta i dem butikerna är taget från dem större märkena; Acne, Topshop, Marc Jacobs, D&G m.f för att det är så det går till. Men vi köper kläderna från Gina och Bik Bok utan att klaga över att dem är kopierade från större märken, trots att det är exakt samma sak som med Hööks. Varför?

Jag har inget imot Hööks alls i dag. Jag tycker att dem har väldigt bra produkter som är av bra kvalité, och att det är otroligt prisvärt. Faktum är att jag tycker att kvalitén på vissa Hööks produkter är jämförbart med märken som Kingsland eller Tretorn. Jag har ett par stövlar från Hööks som jag haft i två år och dem är än idag i fint skick, det är mer än vad man kan säga om Tretorn stövlarna som jag hade i max två månader- och då var jag tvungen att byta flera gånger under den perioden för att dem hela tiden gick sönder.

Jag tror man bör tänka efter. Som jag sa tidigare, det du köper från Gina är i högsta grad en KOPIA av ett annat, större och kändare märke men du går inte runt och klagar på att din tröja är kopierad. Varför? Jo för att tröjan är snygg och den är billig. Det är exakt samma sak med Hööks. Deras saker är snygga för att dem har en liknande design som ett större märke kommit på och det är billigare eftersom att det är till en viss del kopierat. Klagar man på kvalitén bör man igen tänka efter- hur är egentligen kvalitén på kläderna och skorna från Gina och H&M? Pisskvalité rent ut sagt, men det är inte så konstigt med tanke på skillnaden på produktionkostnaden mellan kläderna hos dem och hos större märken. Det är exakt samma sak hos Hööks.



Det jag ville få sagt är att det är en väldigt dubbelmoral att sitta och dissa och klaga på Hööks eller andra billigare märken när man samtidigt bär vanliga kläder med samma tanke bakom sig. Är det pga märkeshysterin som kanske är större i hästvärlden jämfört med andra kläder? Jag säger inte att jag själv inte varit likadan, men jag börjar inse att det faktiskt inte är "värt" att sitta och ge diss efter diss till en och samma kedja när dem i princip har exakt samma koncept som alla andra.


Att köpa sig en färdig häst

Påvägen hem från stallet idag pratade jag och mamma om det här med att köpa sig en "färdig" häst för kanske en lite större summa pengar. Vi hade väldigt olika åsikter när det kom till vad man egentligen har för mål med sin ridning.

För mig är resonemanget egentligen rätt så självklart. Jag anser att köper man sig en häst för låt säga över 150 000:-, förutsatt nu att det är en välriden häst som har någorlunda meriter och vana på en speciell nivå inom den grenen man satsar, så har man också mycket lättare att "lyckas" än om man köper en mindre utbildad, kanske lite svårriden häst. Och det är ju inget fel med det, men man måste ju vara beredd på att det kommer ta mycket längre tid!



Köper du en häst som du i princip kan åka ut och tävla med några veckor senare och som är så att säga säker på sin sak gör det automatiskt enklare att klättra i klasserna, tror jag. Om hästen har rutin lär du dig oftast otroligt mycket och du blir själv säkrare som ryttare.

Jag kan ta mig och Saga som ett exempel på motsattsen till det här. Det har tagit cirka ett och ett halvt år för oss att komma dit vi är idag, och först nu har jag verkligen börjat rida henne på riktigt. Nu känns det ju dock som att vi utvecklas varje dag, men man kan ju inte påstå att det har gått fort. Det har varit OTROLIGT mycket slit och jag har varit nära att ge upp många gånger, självklart är jag glad att jag fortsatte för att jag utvecklas ju väldigt mycket- men på ett annat sätt än om jag haft en så att säga färdig häst från början. Jag tror helt klart att jag hade varit mer motiverad till att tävla och hela tiden utvecklas tävlingsmässigt om jag haft en häst som hjälpt mig att ta mig upp i klasserna från början, och självklart skulle jag ha helt andra mål än dem jag har idag. Mitt mål med Saga just nu är inte tävlingsmässigt eftersom jag vill ju kunna rida henne ordentligt innan vi verkligen satsar.



Å andra sidan, det är ju absolut inga fel att för tillfället inte ha tävlingsambitioner. För ett år sen var jag kanske ledsen och fundersam över det, men idag är jag helt ärlig när jag säger att jag inte bryr mig. Det är inte längre mitt mål, och nu pratar jag om en tidsplan på kanske 3-4 månader framåt, att klättra så fort som möjligt med Saga utan mitt mål är att det ska funka. För att jag är övertygad att när jag och Saga väl är så pass samspelta som ekipage kommer resultaten och framgångarna att komma, men det kommer ta sin tid och det är helt okej.



Jag kommer nog vara mer nöjd den dagen vi lyckats med något på tävlingsbanorna för att jag kommer veta hur mycket jobb som verkligen ligger bakom den framgången, och att jag inte gav upp och att mycket är mitt egna slit. Och jag vet att för mig är sånt viktigt, mer viktigt än resultat. Jag kommer vara så stolt över oss, och det gör det värt att ha gett oss så mycket tid istället för att köpt mig en klar häst.


Men detta är helt individuellt. Självklart förstår jag att om man rider på elitnivå har man varken tid eller ork att sitta och kämpa med en häst i år för att sedan kunna åka ut och tävla, det funkar ju aldrig i längden! Då måste man ju ha en häst med mycket mer erfarenhet och mer välriden från början. Och om några år kanske jag också känner så, vilket jag tror. Då tror jag att det kommer vara rätt så skönt att kunna köpa en häst och dra igång på en gång för att då har jag ju redan gått igenom hela den här processen med två hästar (Ronda och Saga).

Gramantygeln

Många är emot den och andra anser att det är en av dem bästa hjälptygeln- till och med den bästa enligt somliga. För mig är gramantygeln ett bra hjälpverktyg när den används på rätt sätt.

Jag kom i kontakt med gramanen för första gången för cirka ett år sen då min dressytränare introducerade mig för den, då i syfte att hjälpa mig med Saga då vi aldrig gick framåt i ridningen utan snarare backade bakåt varje träning. Innan jag provade graman hade jag själv förutfattade meningar som egentligen var byggda på lösa rykten jag hört av andra hästmänniskor. Jag visste inte så mycket om den utan hade mer hört att den användes för att trycka ihop hästarna och att det var en tygel man ej borde använda sig av, utan att den endast användes av oerfarna ryttare som trodde man kunde "fuska" sig till rätt form hos hästen.

Detta visade sig vara totalt fel. Gramanen har hjälpt mig otroligt mycket i ridningen av Saga och utan den har jag mycket svårt att tänka mig att vi skulle kommit till den punkten vi står på idag. Ibörjan använde jag gramanen rätt så ofta, men ju längre tiden gick ju mindre behövdes den. Idag används den knappt, tror det var minst en-två månader sen jag hade den på Saga men nu har vi utvecklats så pass mycket att jag har lärt mig hur jag ska rida henne, hur jag ska jobba för att få henne att komma loss och få henne att jobba rätt och det är faktiskt tack vare gramanen.



Jag vet att det är många delade meningar om gramanen, men enligt mig är det en otroligt bra hjälptygel när den används på rätt sätt. Den är INTE till för att tvinga hästen ner i form eller trycka ner hästen, den är ett hjälpmedel för att få hästen att söka sig neråt men när hästen väl är där ska en rätt använd graman hänga i princip fritt. Såhär beskrivs gramanen på Hööks hemsida:

"Används försiktigt av kunniga ryttare för att hjälpa hästen att komma i rätt form. Fästes i sadelgjorden och löper genom bettringarna, samma tygelfattning som vid ridning på kandar. Är bättre än halsförlängaren för en skicklig ryttare då det är enkelt att ge efter på en gramantygel."




Brukar ni själva använda graman? Vad har ni för åsikter om den, förutfattade meningar eller egna erfarenheter?


Nya anmälningsprocessen- bra eller dålig?

Några av har kanske märkt det; det är nya anmälningsregler på TDB. Från och med nu är det i stort sett Först till Kvarn som gäller, och jag gillar det inte. Jag skulle anmäla mig till en tävling i mars men det var helt omöjligt för att klassen var stängd sedan veckor tillbaka. Och om man kollar på tävlingsterminen för några veckor framöver så är alla klasser redan stängds trots att anmälningstiden startade för bara nån vecka sen.

Jag förstår principen i det och självklart är det bra för dem som anmäler sig först att det inte finns någon risk att bli bortlottad, men det är i stort sett omöjligt att anmäla sig till en tävling om du inte sitter inloggad minutrarna efter anmälningsportarna har öppnat. Så nu ser det ut som så att det inte blir någon tävling förens i slutet/mitten av april för min och Sagas del.

Jaja, jag får väl sitta och räkna ner minutrarna kvällen innan man kan anmäla sig så att jag är säkrad till nån tävling iallafall!


Jag tror att jag kommer anmäla mig till Ekeby och Ågesta. Jag ska kolla hur lång tid det tar till både Vällingby och Södertälje, men helst så nära som möjligt. Sen får jag väl se hur det känns efter varje tävling. Det är ju också en av nackdelarna, man måste anmäla sig direkt och sen är man ju "fast".


Antal fodringar per dag

Normalt brukar man ju säga att man ska ge hästarna runt 4-5mål per dag, men jag vet att det varierar väldigt mycket beroende på vilket stall man står på.

I dagsläget äter Saga fyra mål per dag; morgon, lunch, eftermiddag och sist kväll. Hon får både kraft och hö på alla mål förutom på lunchen, där lägs höet ut i hagen. Jag tycker det är viktigt att försöka ge hästarna på så jämna tider som möjligt varje dag, så att det inte varierar flera timmar mellan vissa mål från dag till dag. Som det ser ut nu är det cirka fyra-fem timmar mellan varje fodring vilket jag tycker är bra, dock så blir det ju självklart längre under natten.

Jag har stått i ett stall tidigare där dem inte fick någon lunch och detta funkade verkligen inte med Ronda. Till slut blev hon för smal, självklart berodde det inte endast på detta men det hade en stor del i det. Så vi bytte stall för att det fanns helt enkelt ingen möjlighet att lägga till lunchfodring.

Något som jag har lärt mig är att det är viktigt att hästarna äter hö innan dem äter kraft, iallafall när det gäller stora mängder. Det är t.ex en av anledningarna till varför jag alltid ger höet först och låter det gå 5-10min innan jag ger kraften, både morgon, em och kväll. Jag har hört att det finns risk för kolik och foderstrupsförstoppning om dem t.ex. efter en natt på kanske 10 timmar direkt äter kraft på morgonen och inte äter hö först. Jag vet inte om det stämmer eller inte men jag brukar ha det som regel och det har funkat i 5år.

Hur är det med era hästar? Hur många mål per dag får dem och har ni någon speciell "regel" när det kommer till fodringar etc?


Hästbloggar

Antar att dem flesta sett att Dressyrmupparna har varit med i tidningen SOLO. Det tycker jag verkligen är jättekul och super att medier äntligen börjar få upp ögonen för hästbloggarna! Det som dock stör mig lite är att dem i tidningen skrivit "Även här handlar det om att provocera". Va? Jag tycker det är skittråkigt om det är det hästbloggsvärlden ska bli till; spydiga och provocerande bloggar som slåss om att få mest läsare genom att skriva, enligt mig, sånt som inte ens har med hästar att göra. Kommer hästbloggarna vara uppbyggda på liknande sätt som Kissie är i framtiden?

När jag började blogga fanns det ingen hästblogg som endast fanns till för att få mest läsare eller provocera, och jag vet att det var något jag tycket var så skönt jämför med dem vanliga bloggarna där folk hade bloggbråk kors och tvärs. På "min tid" när hästbloggar var relativit nytt handlade bloggen om att dela med sig av sitt hästliv, sin och sin hästs träning och utveckling, sina egna tips och funderingar kring ridsporten. Det var mer som en plats där själva HÄSTEN och ryttaren var i fokus. Självklart finns det flera som fortfarande skriver om det idag, jag är bland annat en av dem, men jag har märkt en tydlig ändring av teman och ton i nya bloggar som dykt upp på senaste tiden.

Missförstå mig inte. Jag förstår att vi går framåt och allting utvecklas, likaså stilen och tänkandet inom bloggvärlden men jag hoppas att bloggarna inom ridsport i framtiden endast inte kommer innehålla skvaller, skitsnack eller kamp om mest publicitet.

Detta är inte riktat direkt till någon blogg, och absolut inte till/mot Dressyrmupparna men eftersom det var dem det stog om i tidningen var jag ju tvungen att nämna deras namn! Detta är mina funderingar och tankar som dykt upp inom ämnet.


Att ha hästarna i hage med sällskap eller inte, din åsikt?

Det är så många som efterlyser debattinlägg av olika slag. Fick en kommentar för någon vecka sen som frågade vad jag tyckte om hagar- hur mycket hästarna ska gå i hage, om hästarna SKA gå i hage, storlek, typ, underlag, antal timmar osv.


Jag har skrivit ett inlägg tidigare om just hagar, men jag skulle kunna skriva lite mer om det. Kan ju börja med att säga att Saga går i en stor hage mellan 7-8 timmar per dag. Hon har hagkompis, vatten och backar att klättra upp och ner i. Hästarna står sällan helt stilla; utan cirkulerar runt om i hagen, pillar i marken, äter eller busar/kelar med varandra.


Bildkälla

Jag skulle aldrig, verkligen aldrig, kunna ha min häst ensam i en hage om det inte fanns några speciella anledningar; hästen kanske skadar sig extremt lätt eller om hästen är naturligt aggressiv mot andra hästar. Det finns kanske någon mer utöver dem här två, men inget jag kan komma på nu. Om man har hästen ensam i en hage för att minska skaderisken tycker jag att man endast gör det för sin egen vinst, och glömmer att hästen är ett flockdjur som kräver sällskap. Det spelar faktiskt ingen roll om hästen har gått EM eller SM, om den kostar 20.000kr eller 150.000kr; den har fortfarande samma behov som alla andra hästar. Jag kan förstå att man är orolig för att man har en värdefull tävlingshäst och är rädd för att den ska skada sig för att den kostar mycket pengar, men åter igen så är det fortfarande ett djur och inte matriell ägodel.

Så här ser jag på ämnet! Som ni förstår är det mina personliga åsikter som alla har rätt till, därför är det viktigt att dem också respekteras på samma sätt som jag respekterar att några av er kanske tycker helt annorlunda. Dela gärna med er av vad ni tycker, ovasett vad det är!


Svar;

Louise om Vad gör jag på Säva?:
Stackars häst! Hur kan du sätta på en remontnosgrimma när du rider med ett pelhambett? Var snäll mot din häst och sätt på en engelsk nosgrimma så hästen kan få komma undan din hand ibland också!
19 Juli, 09:57



Jadu, jag ska berätta varför jag rider med remont och pelham just nu.

För några veckor sedan hade vi vår veterinär ute för att kolla Sagas tänder. Det som behövdes var att raspa lite. Hon undrade vad jag red på för bett samt vilken nosgrimma/grimmor. Hon tyckte att jag skulle byta till remont, men sa att jag efter ett tag kan rida på vanlig nosgrimma med pelhamet, men det är bra om hon får gå med remontet ett tag då det inte trycker på de tänderna som behövdes raspa.

Jag vet att jag snörar ihop munnen, och jag vet hur ett pelham fungerar. Men jag tycker att ej bör säga så mycket om saken då den här frågan har diskuterats och lösningen har varit i samråd med min veterinär samt tränare. Det har funkat väldigt bra med den här kombinationen och jag upplever att hon är mycket lugnare. Mitt mål är självklart att kanske inte behöva rida på pelham alls och vanlig nosgrimma, men å andra sidan tycker jag inte att pelham är det värsta bettet du kan rida på. Det kan tvärtom bli mycket mjukare och effektivare än ett tränsbett. Det beror helt på ryttaren och vad du har för häst. Men som jag sagt tidigare så är det bättre att kunna använda små och fina hjälper än att sitta och slita och dra i hästens mun. Så är det för mig och Saga och därför tycker jag att det är ett bra bett till henne.

Även när du rider med Aachenrem får du "snöra ihop"- effekt, inte lika kraftig som med remont men du har den fortfarande i syfte om att motverka att hästen gapar. Kollar du på de flesta i världseliten som rider på pelham rider de med Aachennosgrimma. Självklart ska man ha sin egna åsikt och inte apa efter andra men någonstanns tycker jag att man efter vad man själv är kapabel och vad man har för erfarenhet ska vara öppen och se sig om vad de bästa använder för sätt i både ridning och övrig hästhantering.

Några av världseliten som rider med kombinationen pelham och Aachennosgrimma:




Varför ingen ridsport?

ALLA vet att det är fotbolls VM nu och att det håller på i en månad. Nästan alla mina kompisar sitter och kollar på match efter match även fast de inte spelar fotboll och det enda jag hör om på tv är fotboll, fotboll och FOTBOLL. Inget illa menat till er som spelar fotboll nu: men VART har det skrivits om att det är VM i ridsport i Kentucky i år? Jag har inte läst det i en enda dagstidning. Tror ni att vi kommer att få sitta framför kanal 4 och titta på tävlingarna i hoppning eller dressyr? NÄ. Inte en chans!

Jag tycker personligen att det är pinsamt att Sveriges media inte ger ridsporten mer fokus. Det är Sveriges näst största sport, och inte ens när det är VM kan vi få läsa om det bland sportsidorna. Riktigt pinsamt och fult. Vi har till och med ett lag att skicka till VM, är Sverige ens med i VM i fotboll i år? Nej det är dem inte. Jag vill också kunna sitta framför tv och ladda upp med gottis och familj för att se finalerna i hoppning, invigningen och för att få känna stämningen även fast jag inte är där. Men kommer jag kunna göra det? Nej för att det är ingen kanal, med undantag från Eurosport som börjat visa mer och mer ridsport, men fortfarande väldigt lite med tanke på sportens storlek, som kommer att visa vare sig invigningen eller höjdpunkterna från VM.

Jag har blivit så arg på medians fula stil att jag faktiskt har mailat till både kanal 4 och Rix Morgon Zoo! Så fort jag får svar kommer jag att lägga upp all info här.

Jag vill se VM i Ridsport på tv i år, inte behöva sitta på youtube några veckor efter för att få se vad som hände!


Ja, jag är nog bortskämd

Vissa av er har kanske märkt den nya kategorin jag har skapat som heter "Känsliga ämnen". Där kommer ni kunna läsa om just känsliga ämnen inom ridsporten så som doping, hagar, täcken, olika ridsätt osv. Jag kommer berätta om ämnet och vad jag själv har för tankar kring det, sen vill jag väldigt gärna höra vad ni har att säga. Just nu finns det två inlägg som ligger där, dock verkar det vara lite problem när man trycker på kategorin. Förhoppningsvis löser det sig snart.

Något jag tänkte på idag var om bortskämdhet. Jag funderade vad som egentligen anses som bortskämd. Är det när man kan gå in i en affär med sina föräldrar, peka på vad man vill och få det? Eller när man kan åka och köpa nya hästar för 150 000?
Jag vet inte. Jag har nog inte sett mig som bortskämd. Jag har en häst ja, och fin utrustning kanske men jag betalar ju det mesta själv? Så har min syn varit tills för ett tag sen.

När jag åker hem åker jag alltid förbi Ågesta Ridskola, det ligger påvägen hem till mig, och då ser man alltid massor med unga tjejer som står och hänger vid hagarna, sitter och pratar utanför stallet eller tar hand om sin sköthäst. Och för någon dag slog det mig, hur lyckligt lottad jag är. Hur bortskämd jag faktiskt är. Tänk er alla tjejer som drömmer om en egen häst, alla de tjejer som alltid tittar längtansfullt på en när man kommer med sin häst till ridskolan, när man ser hur de önskar att de också hade en alldeles egen häst. Oftast går man bara förbi utan att tänka något mer på vilka det var, de är ju bara en i mängden. Eller?

Jag kommer själv ihåg när jag red på ridskola och det kom privatryttare. Alla vi ridskoletjejer som hängde efter för att titta när dem red, försökte gå fram för att fråga om man fick klappa och möttes av den här attityden som tyvärr många privatryttare har ibland, medvetet och omedvetet. När jag tittade upp och log mot ägaren möttes jag alltför ofta av ett par hårda ögon, ungefär som att ägaren tyckte sig vara bättre för att hon hade en egen häst och jag bara var en av alla andra ridskoleelever.

Har jag blivit så själv nu som privatryttare? Är jag den som tycker mig vara bättre än de som rider på ridskola? Jag vet hur det känns att stå och längta, sukta och drömma. Men plötsligt blev de drömmarna verklighet för mig och även om jag måste kämpa en hel del så har jag fortfarande fått chansen och möjligheten att leva min dröm. Jag tycker att jag kan klassas som bortskämd på ett sätt, och jag tycker egentligen att alla vi som har egen häst kan göra det. Tänk en extra gång, vi har vår alldeles egna häst. Vissa av oss har till och med flera.

Vad jag vill säga tror jag är att jag tycker att vi som har egen häst egentligen har ett slags ansvar. Vi ska inte se oss som bättre för att vi har dyr utrustning, egen häst eller möjlighet att ha egen häst. Vi borde hjälpa alla de som faktiskt drömmer, på olika sätt. Bara genom att le och säga hej när du kommer med din häst på t.ex ridskolan kan du göra en ridskoleelev jätteglad. Jag säger det här av egna erfarenheter. Att låta kanske två tjejer komma fram efter träning och få klappa din häst eller hjälpa dig att hålla något kan ge dem så otroligt mycket. Och det är så himla lätt att göra. En så liten handling kan ge så mycket lycka för någon annan.

Jag anser mig kanske inte vara högsta graden av bortskämdhet, men jo bortskämd är jag nog allt. Jag tänker dock inte låta andra påverkas av det utan snarare vända det och ge dem som kanske inte har det lika bra som mig just nu, en chans att få ta sig dit!

Vad säger ni, är jag helt ute och cyklar?


Jag älskar dig över allt annat Saga

Hästar i Hage

Hur ställer du dig i diskussionen angående om hästar ska gå i hage osv?

Svar: Det här är ett väldigt känsligt ämne i ridsporten, men det jag tycker är av de erfarenheterna jag fått och på det sättet jag lärt mig. Dela gärna med er av vad ni tycker :)

 

Saga går i en stor, kuperad hage med just nu en häst till sällskap. De går ut mellan 6-7 på morgonen och kommer in vid 4-5. När det är finare väder och varmare går de ibland ute längre. Det betyder att de är ute mellan 10-12 timmar varje dag. De får en del av sitt morgonhö ute och sen såklart hela sin lunch. Om de är ute längre på kvällarna får de även sin emmåltid ute.

 

Jag har alltid haft min häst ute i hage med hagkompisar, och jag skulle faktiskt inte vilja att min häst gick ensam eller bara var ute kanske 5 timmar per dag. Jag vet att det finns vissa som verkligen inte kan gå ihop med andra hästar och är tvugna att gå själva eller de som skadar sig lätt, och det kan jag acceptera. Men att man har sin häst ensam eller i en liten hage några enstaka timmar per dag för att minska skaderisk osv för tävling/tränings syfte tycker jag att man bara gör det för sin egen skull för det är inget hästen mår bra av. Det kan ju också vara så att det är ont om hagmark där man står och då har man ju inget val, så där kan man inte säga så mycket.

 

Hästar är gjorda för att vara ute, dock har vi avlat dem till att bli mer känsliga för saker som t.ex. dåligt väder osv men de har fortfarande sina naturliga behov. Så enligt mig ska en häst ha tillgång till hage med kompisar, alternativt en egen hage men att den får va ute minst 7 timmar per dag. När du rider gör du det i kanske 1 h, resterande tiden står hästen inne i sin box. Om din häst är ute i vi säger 5 timmar per dag betyder det att den står inne cirka 15 timmar, vilket verkligen inte är naturligt för en häst.

 

Det finns ju även lösningar som t.ex skrittmaskin på vissa ställen vilket är bra, men jag anser fortfarande inte att det är något alternativ istället för hage.

Kanske något man kan kompletera till hage men absolut inget som man kan ha som hage.

 

I hagen får hästen chans att vara naturlig, göra vad den vill och kunna röra sig fritt. Det är en chans för hästen att få stimulera sig själv utan människan. Saga står väldigt sällan helt still i hagen, hon går oftast runt och pillar i marken, biter på grenar eller busar med sin kompis. Eftersom att vi har en sån bra hage som innehåller både skog, plan mark, mycket träd, branta backar och några stenar får hon träna mycket kordination- bara genom att vara i hagen. Även fast vi kanske har en sån hage där det är lätt att hästen kan få skador så skulle jag aldrig sätta henne i en mindre, "ofarlig" hage. Varken Ronda, som jag hade tidigare, eller Saga har fått (inte ännu iallafall) några skador från hagen och jag tror att det helt enkelt beror på att de har blivit mer "stabila" och inte så känsliga för att de har fått vara ute så mycket.

 

Jag vet att det finns de hästar som bara behöver titta på en sten så är de halta, eller som alltid lyckas göra sig illa när de är ute men jag tror fortfarande att det finns för många hästar idag som är mindre i sina hagar än vad de borde. Vissa har sina orsaker, och det har jag full förståelse för men alla de andra tycker jag borde ta sig en tankeställare. Kom ihåg att det är för hästen bästa som den är ute, och vad mycket hagtimmarna faktiskt ger!

 

Vad tycker ni om ämnet? Hur och hur länge går era hästar i hagen?


 

 


Diskussion om Pessoabett

Diskussionerna om pessoabettet kommer aldrig att ta slut. Folk argumenterar för och mot, alla med den ena åsikten efter den andra. Jag har hittat en jättebra text som jag faktiskt kopierade, ni hittar hennes blogg och inlägget här.

"Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa (känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag. Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.


En vanlig missuppfattning


Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett - vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra "för mycket". Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där"



När man söker på google säger hittar man blandade resultat: vissa att pessoabettet har hävstångeffekt medan andra säger att det inte har det. Jag har alltid fått höra att pessoabettet har hävstångeffekt, sen vet jag inte om det stämmer eller inte. Dock tycker jag att det är svårt att bedömma något som i det här fallet när man hör så mycket från olika håll, jag tycker att man ska försöka gå efter säkra källor.

Pessoabettet ser ut såhär. Några olika modeller:



Och här är en rätt så enkel visning som jag hittade också:







Utan kedja (man kan sätta dit en kedja eller en rem, vilket många gör) så hissas bettet upp i munnen och ger tryck på nacken vilket gör att hästen "tvingas" böja på nacken. Men att böja på nacken är inte samma sak som att gå i form, hästen jobbar inte med rätt muskler eller på rätt sätt.
Jag har kopierat en till text som jag vet många bloggare använt sig av;
"att det ger dubbla signaler eftersom det både ger gagverkan (trycker på nacken så hästen vill sänka huvudet) och bryts upp i gommen så hästen får ont och vill kasta upp huvudet. Någonting som en känd häst-tandläkare har sagt är att det även är skadligt för hästens mun. Detta beror förmodligen på att bettet är överrörligt och hävstångseffekten inte stoppas av någonting, som tex en kedja eller en rem som det  finns på pelhambett och hackamore"

Om ni jämför texterna jag har kopierat så säger ena att det har hävstångseffekt medans den andra säger att det inte har det. Så vad ska man tro på?

De flesta vet hur ett pessoabett fungerar. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om bettet. Tycker inte om sättet det är konstruerat på, men samtidigt så är det något i mig som säger att det faktiskt är handen som bestämmer hur skarpt ett bett ska bli.

Vad anser ni om pessoabettet? Använder ni er av det? Har ni bra respektive dåliga erfarenheter av det? Vore roligt om vi kunde få igång en diskussion :)


RSS 2.0