Stablelife
Lite bilder från stallet den senaste veckan! På torsdag åker jag till Grekland och är borta i två veckor och då kommer min medryttare att ha Saga vilket känns supertryggt. När jag kommer hem blir det hårdträning för då är det inte långt kvar till första tävlingen, som jag längtar!I
Stay strong
"Det enda som hörs är mina egna andetag när jag står där framför spegeln i mitt rum. Framför mig ser jag bilder på alla de som någon gång tvivlat på mig, som försökt trycka ner mig. Jag hör deras ord, deras fördomar och deras hånfulla kommentarer. Jag ser osäkerheten som döljer sig i deras ögon, ser på deras nervösa rörelser att det egentligen inte är mig det är fel på. De är rädda att jag ska lyckas med något som tycks vara omöjligt. Det är okej, jag är själv rädd för mina tankar och mina drömmar men jag tänker inte döma vare sig mig själv eller personerna runt omkring mig längre. Det är slut på det. Trots att jag kanske borde backa och visa att de står högre upp i hierarkin som råder i alla sociala sammanhang tänekr jag fortsätta hålla huvudet högt, även om det innebär att jag måste stå kvar själv"
Focus on what keeps you motivated
Don't let people bring you down because you know your worth.
This life
Om någon hade frågat mig för ett år sen om jag ville jobba med hästar i framtiden hade jag utan tvekan sagt "Aldrig". Det var faktiskt exakt vad jag sa, för både ett, två och tre år sen. "Nej det är endast min hobby, jag vill inte att det ska bli mitt jobb" sa jag alltid med en bestämd ton. Aldrig.
Tänk vad livet kan ändra på sig! Idag vill jag egentligen inget hellre än att jobba med hästar, och förhoppningsvis är det vad jag kommer att göra snart också. Jag kommer aldrig att tröttna på det här livet, livet med häst. Det är verkligen något utöver det vanliga och jag har nog egentligen varit fast ända sedan den där första dagen med egen häst, 10 Juni 2006.
"Ronda"
"Känslan när man har skrivit de första orden på första kapitlet till vad som förhoppningsvis blir min framtida bok.. :)
Titeln är klar, jobbar på upplägget för varje kapitel, klurar på antal sidor.. Någon som vågar gissa vad den kommer handla om? Två veckor kvar till studenten, en final exam kvar, lika bra att köra!"
Titeln är klar, jobbar på upplägget för varje kapitel, klurar på antal sidor.. Någon som vågar gissa vad den kommer handla om? Två veckor kvar till studenten, en final exam kvar, lika bra att köra!"
-Den 15 Maj 2012
De där meningarna skrev jag för nästan exakt ett år sen. Drömmen om att skriva en egen bok hade blivit så viktigt för mig att jag bestämde mig för att försöka göra det till verklighet.
Idag, snart ett år senare, har jag kommit en bit på vägen. I dagsläget är jag uppe i 27 529 ord. 27 529 ord. För många kanske det inte låter så jättemycket men jag trodde faktiskt aldrig i hela mitt liv att jag skulle klara av att komma över 10 000 ord. 27 529 ord har resulterat i 54 A4 sidor. När jag väl började skriva började jag även inse vilken enorm process det är att skriva ett bokmanus, hur ofantligt mycket tid och fokus det kräver av en. Det är helt ofattbart. När jag hade kommit upp i cirka 8 000 ord ville jag sluta. Jag ville ge upp. I början var det svårt, det var jobbigt och det var läskigt att göra allt själv, att bestämma allt själv och att endast kunna rådgöra med sig själv. Men trots det kunde jag inte sluta, för att i grund och botten älskar jag det här. Det är det här jag brinner för, så fruktansvärt mycket. Så jag fortsatte.
Mitt mål ligger på cirka 80 000 ord, så med andra ord är det en bra bit kvar men snart är jag halvvägs dit. Jag snittar på mellan 1000-2000 ord per dag, det beror på hur mycket jag hinner och på vilket humör jag är på. Vissa dagar skriver jag inget alls. Andra dagar skriver jag så fort jag får tillgång till papper och penna, dator, mobil eller liknande.
Men oavsett vad som händer kommer jag vara så stolt över mig själv som vågade fortsätta och i alla fall prova på min dröm. Jag vågar inte ens tro att den kan gå hela vägen och faktiskt bli publicerad, det vågar jag bara inte. Det känns alldeles för avlägset och omöjligt. Men en lite, liten del av mig, långt inne inom mig säger ändå att det finns en chans. Det är inte omöjligt. Allt går om man vill. Man ska aldrig ge upp.
Ronda. Oväntad titel, eller hur? Ni som har följt med längst vet varför. Ni vet inte allt, men ni vet en lite del. Något som kanske är lite oväntat är att jag skriver först och främst på engelska, och att jag redan har hittat fem olika bokförlag i New York som jag kommer att försöka skicka mitt manus till när det är klart. Om jag vågar.
Stablelife
"It's not just something we do, it's the essence of our life"- People with horses
