Alla gör framsteg på något sätt. Framsteg kan vara hur som helst, så länge man känner det själv. Många glömmer bort att se både deras och hästens framsteg.


Jag tycker att det är viktigt att man tänker efter och jämför noga. Hur var det för tre månader, och hur är det idag? När du jämför måste du sätta ett realistiskt tidsbegrepp, en vecka räcker oftast inte när man håller på med hästar utan man får räkna med månader, ibland år. 
Folk har ibland svårt att förstå att utvecklingen hos en häst tar tid. Det är viktigt att komma ihåg, och att inte tappa tålamodet även om det går i kurvor.


Jag har tack vare Ronda blivit riktigt duktig på att bli tacksam för varje litet framsteg. Jag pratar inte bara om framsteg inom ridningen, utan allt.
När Ronda kom till mig kunde inte jag sadla utan att hon la sig ner i ren skräck, vid skoning stog hon på bakbena och den första tiden kunde man inte sko inomhus, lastning var uteslutet, vid uteritt stog hon oftast på bakbenen eller kastade sig ner i diken och höll på. Ja, på alla sätt var hon rent ut sakt hemsk att hålla på med.
Fråga mig inte varför jag föll för henne.
Det var (och är) kärlek. Och någonstans inom mig visste jag att det här kommer att gå. Och idag är det en ny häst.


För mig har varje liten grej varit framsteg. Som den gången hon satte upp en hov frivilligt på rampen till transporten efter att vi tränat i en timme.
Tio minuter efter hon gjort det gick hon in helt, av sig själv. Det är framsteg, och precis ett lika stort framsteg som när vi hoppade 1.25 m första gången. Nu lastar jag själv, hon bokstavligen travar in i transporten. Det är likadant med sadlingen.
Från att ha varit en ponny med en stån stor rädsla för allt som har med sadel och sadling att göra, till en ponny som alla kan sadla och pyssla med. Det är något som inte gick för tre år sen. 
Visst, hon trampar runt lite fortfarande men det är en sån stor skillnad mot då och nu.
 Ofta glömmer man sånnt här, utan stirrar sig blind på ridningen. Men alla de här framstegen du gör på marken kommer sen att visa sig i din ridning och i era resultat tillsammans.


Utan all den utvecklingen vi har gjort på backen skulle hon inte varit som hon var idag, och hon skulle absolut inte vara så bra i ridningen. Hon har byggt upp ett förtroende för människor igen, något som har tagit tre år, men idag kan jag också se resultatet och det är så himla mycket värt för en själv!
Så glöm inte att alltid tänka framåt och att jämföra med hur det var och hur det är. För det finns alltid något positivt i allt, och det är vitkigt att ryttaren tänker så annars bromsar du både dig själv och din häst i er utveckling framåt.



/ Sabina