Sen jag var aktiv här sist har det hänt en hel del förändring i stallivet.

 

Den största förändringen är nog att jag och Saga har bytt stall! För lite mer än en vecka sen packade jag in alla våra saker i bilen och styrde den mot Stall MIM, Söderby Gård där vi nu har stått i nio dagar. En sagolik anläggning med stort ridhus, stor paddock, skrittmaskin, underbara hagar och ridvägar, ett stort renoverat stall med en kritvit fasad, utrustat med öppningsbara fönster mot innergården, ett skötarhus med solarium, totalt fyra skötplatser och tre spolspiltor, två torkrum för täcken, foderkammare, tre uppvärmda sadelkammare och det bästa enligt mig- varmvatten. Ja, ni läste rätt. Jag och Saga har flyttat till en toppmodern anläggning med alla träningsmöjligheter i världen! 

Jag har alltid haft svårt att känna mig hemma i större stall där det står fler hästar, där det är mer folk och där det är mycket rörelse. Har aldrig riktigt kommit till en stor anläggning och kännt att "Här hör jag hemma". Tycker självklart att det är otroligt fina ställen, men jag behöver känna för att det ska vara rätt och det har inte hänt. Tills jag kom hit och föll pladask. Jag tror att anledning är att stallet är uppdelat i flera sektioner, så även fast det är totalt cirka 20 hästar på gården står inte alla i samma stall. Sen är även hela verksamheten privatägd av en familj som bor femtio meter från stallet, vilket är en enorm trygghet för mig. Familjens döttrar har totalt sju nio hästar tror jag som dom tävlar upp till elit hoppning med och det är i deras stall jag står i med Saga. Det fanns nämligen bara en plats ledig i deras stall, men för mig är det helt perfekt. Alla stall sitter ihop, men det är dörrar imellan och privatstallen håller för det mesta till i skötarhuset, medans jag och Saga då mest är i familjens stall (jag får dock vara hur mycket jag vill i skötarhuset, men i "vårat" stall har vi ändå spolspilta och två uppbindningsplatser så känns onödigt för det mesta, förutom när vi vill utnyttja solariumet). I familjestallet har dom två döttrarna en varsin stor sadelkammare, så jag har fått flytta in i en av dom så jag delar en gigantisk sadelkammare med en person till, känns helt sjukt. 

 

Jag kan inte beskriva hur underbart det är. Det går verkligen inte, blir alldeles varm när jag tänker på det. Längtar till stallet och Saga dygnet runt. Tänker på henne hela tiden, hur många timmar det är kvar tills jag får se henne igen. Planerar i huvudet allt vi ska göra. Kan inte slita mig från stallet när jag väl är där, glömmer helt bort tiden och inser helt plötsligt att timmarna rusade iväg och att klockan nu är över nio på kvällen. Eller att jag börjar jobba om en halvtimme, och så står jag där i mina ridkläder med världens största leende och orkar inte riktigt stressa upp mig för att något inom mig bara fortsätter glöda av lycka. Jag är så lycklig med henne, tillsammans i det här nya stallet. Vi är så lyckliga. Saga är fylld av bus och glädje, står med spetsade öron varje minut och har svårt att gå ifrån sitt stora fönster ut mot gården där hon kan hålla koll på allt som händer. Tar varje tillfälle som kommer till att gosa och mysa, ger mig stora pussar utan anledning och trycker sig tätt mot mitt bröst för att bli omfamnad. Står kvar när jag håller om henne.

 

Nej, jag kan ärligt säga att det här var vår räddning. Vi behövde det här så himla mycket, och så bra det blev. Är bara så himla lycklig. Så himla, himla lycklig!