Att vara en inspirationskälla

Det senaste tiden har det faktiskt börjat gå upp för mig att jag inspirerar många personer, både i det verkliga livet och i den sociala världen. För mig känns det väldigt konstigt och overkligt då jag själv har svårt att se det speciella i det jag gör. Att ha häst, jobba och gå IB är enligt mig något som egentligen vem som helst kan klara av- sålänge man verkligen vill det!
Två fina och otroligt motiverande texter från min studentmössa som två av mina classmates skrivit. Blir lika varm varje gång jag läser vad dom skrivit. När folk skriver såhär förstår jag att jag har lyckats inspirera på riktigt, i det verkliga livet och det betyder otroligt mycket för mig. 
 
Självklart tycker jag det är jättekul att många uppskattar det jag gör och själva kan hitta motivation och inspiration till att våga göra mer saker som man drömmer om, vara mån om sina studier, orka börja träna och äta rätt eller få tips till sitt stalliv. Det känner mer än fantastiskt! Eftersom jag själv hittar inspiration från så många olika personligheter känns det kul att andra kan bli motiverade av det jag gör. Samtidigt är det fortfarande jättesvårt för mig att inse att folk faktiskt blir inspirerade av mig. När folk nämner det i verkligen livet brukar jag oftast tacka men snabbt skratta bort det. Inte för att jag har dåligt självförtroende eller liknande utan jag tycker bara att det inte är något speciellt. Jag känner mig oftast väldigt generad och otroligt tacksam, helst hade jag velat säga tack tjugo gånger innan personen går. Jag vet inte om det är ödmjukhet eller att jag bara har svårt att förstå att vem som helst, inklusive jag själv, faktiskt kan göra andra en tjänst i form av att ge motivation som personen själv saknar. 
 
Olika kommentarer som jag fått de senaste månaderna här. Jag tror inte att ni förstår hur glad jag blir när jag loggar in och möts av det här. Sitter hemma vid matbordet och ler så mycket att kinderna krampar. Springer alltid och visar mamma alla era fina ord. Jag önskar att jag kunde träffa er alla och tacka er på ett mer personligt sätt.
 
Jag tror att det beror på att jag fått för mig att man måste vara en viss typ av person eller leva ett visst typ av liv för att kunna ses som en inspirationskälla. Att man måste vara känd eller ha gjort något som förändrat på ett större plan. Vad jag börjar inse är nog att det spelar ingen roll vem man är, utan det handlar om det man gör och personen man är. Majoriteten av dom som inspirerar mig är vanliga personer med vanliga liv men som vågar stå upp för det dom själva, oavsett om det handlar om kläder, tankar, idéer, drömmar eller jobb. 
 
Ibland kan det hjälpa om man skapar egna inspirationscollage. Här har jag gjort en egen variant på en vision board där jag har försökt att sammanfatta några av mina drömmar, mål och visioner i form av bilder samt saker som inspirerar mig. Den här hänger på insidan av min dörr och jag ser den varje gång jag somnar eller vaknar. Den ger mig massor av motivation och ork att fortsätta!
 
Jag tror verkligen att det är superviktigt att man har någon typ av inspirationskälla i livet. Oavsett om det handlar om en stilikon, kompis, kollega, tjejen du ser på stan eller en författare är det viktigt att hela tiden ha någon att hitta motivation hos som får en att fortsätta kämpa framåt. Oftast är den här personen omedveten om att hon/han inspirerar andra (som i mitt fall) och det brukar oftast vara det bästa, för då är alla idéer, drömmar och tankar äkta och inte påhittade. 
 
Det jag vill få fram är att ALLA kan inspirera och motivera andra människor, det finns faktiskt inga gränser!

Kommentarer
Postat av: Hanna

Riktigt bra inlägg, och vilken häftig känsla det måste vara för dig!

Svar: Tack så jättemycket! :)
Sabina Borenius

2012-06-20 @ 14:29:00
URL: http://dressyrfux.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0