Först och främst vill jag tacka er alla för era fina mail jag får, uppskattas otroligt mycket! :D

Vad är självförtroende?
Vad innebär det egentligen att ha ett bra självfötroende?
Är det att man tycker att man är bäst och duktigast på allt så att man står över andra människor? Nej, inte för mig. Absolut inte.
För mig är självförtroende när jag är nöjd och stolt över mig själv. När jag har klarat och bevisat att Jo, jag kan faktiskt det här.
Och jag kan göra det bra.
Kanske till och med riktigt bra, ibland.

Varje dag ser eller träffar jag personer med så himla lågt självförtroende. Jag har också dåligt självfötroende på ett sätt (tänker inte ta upp det såhär offentligt) men det är bara en lite bit av mig, och det är en sak jag jobbar på varje dag.
Men jag menar folk som är osäkra, inte litar på sina förmågor eller kunskap trots att de oftast är tusen gånger bättre än mig på saker. Och jag har så svårt att förstå varför och hur dessa männiksor kan känna så?
Är det för att de inte har fått uppleva känsan av att nå någon av sina högsta drömmar? Eller för att de får för lite respons runt omkring sig? Varför?
Det är så fel. Alla borde vara stolta över något hos sig. Något man klarat av.



I somras satte jag upp några mål som jag skulle ha klarat av i slutet av 2009, det vill säga nu. Mina kompisar gapskrattade åt mig och vände ryggen till och andra tittade väldigt tveksamt på mig med blicken "tar du inte på dig för mycket nu så att du inte klarar något av det?".
Sånt händer mig ofta, för att jag har en förmåga att sätta väldigt höga mål. Men när folk då reagerar så som de gjorde kan jag aldrig hålla med eller säga; okej, jag struntar i det.
Tvärtom, någon sorts glöd inom mig börjar brinna. Jag ger allt. Verkligen allt jag har.
Och hela tiden, varje dag upprepar jag om och om igen att jag kommer klara det, det är jag som kommer stå som vinnare sen fast ingen trodde på mig.
Och sånt får mig att bli så jäkla sporrad!
Att få bevisa, att jag kan göra vad jag vill.

Det roliga är, att alla de målen jag hade har jag klarat av med god marginal.
Inte bara bra, jag har klarat dem galant. Det kanske är svårt att förstå, men känslan när allt gick som det skulle och folk som tidigare hånat mig nu stog med gapande munnar och inte trodde sina ögon är för mig obeskrivligt lugnande, rofylld och glädjeframkallande.
Jag blev så full i skratt när de istället för att bokstavligen håna mig nu kom fram och ställde frågor som; Hur lyckades du? Hur orkade du?
Hur kunde du fortsätta trots alla motgångar? Hur kan du frambringa mod till att våga göra något utöver det vanliga? Svaret är; Jag vill inte följa ett schema varje dag i hela mitt liv. Jag vill inte ha det vanligt. Jag tror på mig själv. Jag vågar göra fel. Jag vågar säga nej. Jag vågar fråga och jag vill tro på att mina drömmar kan bli sanning. Jag vågar möta framtiden.



Lite tips för att höja sitt självfötroende:
1. Du måste våga lita på dig själv, på vad du vill och vad du har för drömmar och planer. Och du måste våga intala dig att dina drömmar kan bli verklighet om du vågar prova.


2. Gör något annorlunda en dag. Räck upp handen på en lektion som du kanske inte brukar göra det på och försök svara på frågan. Skit i om det blir fel svar, känn bara hur det känns att fråga något och sedan kanske inte få det svaret man vill men att ändå inte borra in sig i sig själv efter det utan att våga gå vidare som inget hänt.
Gör det till något vardagligt. Jag tyckte förut att det var jättepinsamt att fråga mitt under en lektion om det var något jag inte förstog. Strunta i det! Nu frågar jag så fort jag inte förstår och jag upptäckte att de i klassen hade samma tanke, antagligen var det helt enkelt inte någon som vågade säga något.
Våga vara dig, och ingen annan.

3. Lär dig av dina misstag. Om det går fel, tänk igenom vad som hände och vad du borde gjort och gå sedan vidare. Vad får du ut av att fortsätta gå och vara ledsen eller må dåligt när du inte får ut något av det?
Inget, så försök istället tänka att Nästa gång, då kommer jag göra det bättre istället!

4. När något går bra, spara den känslan du har under den tiden. Försök verkligen att ha kvar den inom dig så att du kan plocka fram den när du t.ex. känner dig nere. Jag har jättemånga känslor "på lager". Kan ta några exempel; jag och Ronda på vår sista tävling, nu i somras på Säva när vi kom trea i 90-klassen. Allt satt perfekt. Jag grät när jag kom ut från banan av lycka. Jag satt bara av och stog med ansiktet inne i Rondas hals tills det var dags för prisutdelning. Känslan just då har inget namn, men jag har den hela tiden i beredskap att plocka fram när det känns jobbigt.
En annan; det var precis ibörjan på våren, ni vet när allt är så sjutk vackert överallt? Jag och Ronda var ute i skogen här i Vidja och knallade runt. Mitt i skogen rinner en bäck och runt den är det fyllt av stenar täckta med mossa. Det ser ut som en riktig trollskog. Ronda stannade mitt i bäcken. Det var knäpptyst runt omkring oss och det var bara vi. Samtidigt lyste solen direkt på mig och Ronda, hennes öron var framåt och vakna. Båda tittade åt samma håll och jag la handen på hennes hals och lutade mig sedan framåt för att viska hur mycket jag älskade henne i hennes öra. Jag hade solen glittrande i bäcken, på mig och på Ronda, vi var de enda i skogen och jag var lyckligare än någonsin. Det här var för två år sen, men det är lika tydligt inom mig som om det kunde varit ibörjan av den här veckan.

Mitt självfötroende är inte på topp varje dag. Absolut inte. Oftast är det mera neråt, men jag försöker verkligen hålla det i en jämn balans för mig själv.
Det viktigaste är att ni litar på er själva. Älska dig själv. Tro på vad du gör och den du är. För att du kommer alltid att vara du och ingen annan, så börja med att upptäcka vem du är egentligen och vad du vill. Både med dig själv och med ditt liv.
Glöm inte, inget är faktiskt omöjligt.

Hoppas att jag kanske hjälpt er lite iallafall, och att ni förstått något av vad jag skrivit haha :P