Tvprogram
Är de inte fler än jag som längtar efter ett tvprogram med hästar? Tänk er ett program som innehåller de senaste trenderna inom utrustning, övningar, tips, fakta mm. Ja, ungefär som någon utav de bloggarna som finns idag fast på riktigt. Jag kan se det framför mig, när programledarna visar upp en häst klädd i den hetaste utrustningen eller några ryttare som visar tips på smarta övningar och bra tränare. Jag tror att det skulle bli en stor succé, tänk hur många vi är i landet som faktiskt håller på med hästar. Har pratat med många om det här och alla är positiva till det, alla känner att det saknas något på tv för oss hästmänniskor.
Man skulle kunna visa det senaste från tävlingsbanorna världen över, nu idag tycker iallafall jag att det är sjukt lite ridsport på tv. Med tanke på hur stor sporten är egentligen, bara fotbollen är större än oss. Hur många gånger är det inte fotboll eller hockey på tv jämfört med ridsport? Eller går det ens att jämföra? Fotbollen har ju tillochmed en egen kanal, plus att den visas på vanlig tv.
Ja, vad säger ni? Skulle ni uppskatta ett hästprogram? Tror ni att det skulle ha någon chans att få bra tittarsiffror eller är det helt kört för ridsporten att ta sig in i tv-världen? Jag tror iallafall inte det. Om det skulle bli en större efterfråga skulle nog media få upp intresset och se att det faktiskt finns en vinst att ta ut inom det här området också.
Det tåls att fundera på, men jag tycker att vi ska göra något åt saken snart!
Favorit märken
Hiss och Diss
* Shoppa- Alla älskar att shoppa, eller hur? :D
* Glengordon- Tycker att deras saker är så grymt fina, speciellt deras schabrak och träns. Har kollat lite på ett träns nu till Saga, har svårt att bestäma mig för vilken modell då alla är snygga!
* Höstlov- Snart är det äntligen dags för höstlov, jag längtar som tusan! Då är det häst, häst, häst som gäller hela dagarna :D
* SL- Inte okej att bli påkörd av en buss när man åker moppe. Kan iallafall säga att de kommer att köpa en ny moppe till mig, det är bra.
* Minusgrader- Helt plötsligt har det blivit minusgrader på morgonen, okej att det är höst men kylan behövde inte komma så fort tycker jag. Och det är inte bara några minusgrader, utan rätt så rejält. Hörde att det var snö uppåt också, usch. Det räcker väl med alla andra månader det är kallt?
* Två månader kvar till Globen- Alldeles nyss tyckte jag att Globen var nära, men så kollade jag i kalendern och såg att det faktiskt var hela två månader kvar. Vill gå runt i Anexet nu och kolla runt i alla affärer! Det som är bra är att jag hinner få två månaders lön innan dess, då har man lite att slösa iallafall, hehe.
* Vara utan egen transport- Det är verkligen inte roligt. Vi som behöver lastträna Saga har ingen möjlighet att göra det nu när vi inte har någon transport. Vi letar för fullt men hittar ingen. Har ni något tips, hör av er snarast!
Hiss och diss- för första gången!
¤ Träningar- Bland dem bästa känslorna måste ändå vara när man åker på träning och får lära sig nya saker samt möta fram- och motgångar. Ser alltid fram imot att åka på träning!
¤ Tjäna egna pengar- Att ha jobb som gör att man iallafall får en liten stadig ekonomi i månaden känns tryggt. Speciellt glad blir jag när jag tänker på allt jag kan använda dem till. Träningar, kurser, ridkläder, utrustning till Saga.. Ja listan kan göras lång.
¤ Fredagar- När sista lektionen är över och man äntligen får åka hem och sen springa till stallet och tillbringa all sin tid där, den känslan är drivkraften varje måndag och resten av skolveckan. Då fortsätter man kämpa vidare för att komma närmare fredagen!
¤ Födelsedag- Fyller år om tre veckor, ser fram imot att få bli 16 och äntligen börja övningsköra! Får också stå i kassan i butiken då.
¤ Mörkare dagar- Japp, nu kommer vi in i den mörka delen av året. Älskar hösten, men att rida när det är lika mörkt som i min garderob är inte alltid lika mysigt. Tur att det finns bra pannlampor!
¤ Kingsland höjer priserna- Tyvär, men det är sant! Kingsland har höjt priserna på sina kläder. Tre pack showsocks som tidigare kostade 179 :- är nu uppe i 199:-, tråkigt.
¤ Läxor och prov- Behöver jag ens skriva något här? Är det någon som inte håller med mig?
¤ Avundsjuka människor- Förstår att man kan va avundsjuk, men visa det för guds skull inte och bete er inte illa mot den personen man är avundsjuk på. Herregud, den personen har antagligen jobbat hårt för vad det nu är eller så har den tur. Om du vill ha likadant, jobba för saken, ansträng dig så kommer du också att kunna göra vad du vill!
Ridning, en Överklassport?
När folk frågar mig vad jag går på för sport berättar jag alltid att jag har egen häst.
Då tittar personen plötsligt på mig med ett uttryck i ansiktet som - jaha, då måste hon vara en sån där som får allt hon pekar på och hennes föräldrar är säkert gjorde av pengar så hon behöver inte anstränga sig.
Är detta för att ridsporten har stämplats som en överklassport?
Jag tycker att det är fel att döma att en person som håller på med hästar har hur mycket pengar som helst att slösa med.
Och att dessa överklass människor som vi verkar vara är respektlösa och inte alls bryr oss om något.
Jag får sån lust att säga till dem på skarpen, för att de vet verkligen inte hur fel de har.
Ja, det krävs mycket pengar i ridsporten men lugnt ifrån alla som har häst är jätterika.
Jag har t.ex en mamma (som också är ensamstående med mig) som gör allt för att jag ska kunna ha häst, men vi är inte gjorde av pengar utan det kan vissa månader vara lite kärvt för att få allt att gå runt. Också lite därför jag letar jobb, så att vi inte ska behöva oroa oss så mycket.
Jag vet att det finns fler som inte heller har pengar att kasta hit och dit, och jag vet att de som har pengar lägger ner en väldigt stor del på sina hästar så man kan ju inte säga att "vi slösar på oss själva och tror oss vara bättre än så kallade vanliga människor".
Angående det här att vi bara tror oss få allt och att vi glider fram på en räkmacka blir jag rätt så fundersam över.
Menar de att vi inte anstränger oss? Då skulle jag vilja att de följer med mig en dag i stallet och ser vad vi hästmänniskor faktiskt gör istället för att anta och spekulera.
Det är inte ett dugg lätt att ha häst, och det krävs tusen saker för att få allt att gå ihop.
Och att vi inte skulle vara ödmjuka tycker jag också är konstigt, vi handskas ju ändå med djur på 400-800 kilo som alla har sina egna idéer och viljor som vi måste acceptera och lära oss att ta hand om.
Om vi inte skulle vara ödmjuka eller visa respekt skulle vi aldrig kunna hålla på med hästar, som krävs grymt mycket tid och tålamod.
Och vart tror de att alla toppryttare började någonstanns?
Att de bara satt upp på en häst när det var 18 år och kunde rida sig fram till eliten tack vare sina pengar (som de flesta faktiskt inte haft från början, utan tjänat ihop under åren tack vare vinster, placeringar, bra hand om hästar, jobb och sponsring)?
Nej, även de har fått jobba lika mycket som oss!
Allt det jobb vi faktiskt gör för våra hästar tycker jag inte är att glida fram på en räkmacka.
Allt arbete och alla pengar i stallet, ridningen, skötsel, träning och tävling, veterinär, hovslagare, foder, utrustning med mera.
Ja listan kan göras oändligt lång när det kommer till ridsporten.
Jag tycker personligen att vi får kämpa väldigt mycket för att lyckas, även de som har pengar.
För att med hästar kan du inte göra så som du vill, utan det ska också vara så som hästen vill.
Så till alla er som anser att vi inte anstränger oss, visar respekt eller får kämpa och jobba för att våran sport tycker jag ska följa med mig en vecka i mitt liv så kanske ni kan ändra uppfattning om ridsporten.
Ridsporten som är Sveriges näst största sport, bara fotbollen ligger före oss.
För mig är varje litet framsteg ett steg frammåt, på vilket sätt framstegen än är.
/ Sabina
Fälttävlan
En sak som jag alltid har gjort med Ronda, är att rida terräng både på hösten och våren.
Vi har aldrig tävlat mer än Klubbnivå, men ändå slutat på 2:plats varje gång.
Men iallfall, terräng.
Jag tänkte säga lite varför jag är så positiv till terräng.
Vad som är det speciella med det.
Det jag fastnade för var frihetskänslan, och att man får uppleva den härliga känslan med den man älskar mest.
Så var det iallfall för mig, anledningen till varför jag trillade dit hehe.
Mamma är väl inte så jätteglad att jag håller på med det, men eftersom att jag bara håller mig på lätt nivå för skojs skull har hon lite lättare att acceptera det.
Tycker dock inte om de högre nivåerna när banorna i mina ögon ser ut som en ren självmordsplats.
Nej, usch klarar inte av att se när hästarna gör volter och faller flera meter och bryter nacken.
Men bara det här att få hoppa lite stockar, bank, galoppera och hoppa i vatten brukar uppmuntra de flesta hästarnas självförtroenden.
Jag kan nästan inte komma på någon häst som inte gillar terräng.
Visst vatten, det är det många som inte gillar men resten- det går inte att inte älska det!
Jag tycker att hästen får bättre bjudning när man rider kanske tre-fyra terrängträningar per termin, bjudning som man sedan kan använda till hoppningen.
Har sett flera hästar som "väckts till liv" genom några terrängträningar.
Även den mest ovilligaste har glatt kastat sig genom vattnet.
Tycker också att hela hästen känns gladare, detta varierar såklart från häst till häst men oftast så uppskattar dem det väldigt mycket.
När vi tränar terräng åker vi antingen till Ryttarstadion, Botkyrka eller Runsten.
På de två första ställena har jag en tränare som heter Yvonne Söder, underbar och jätterolig att träna för.
Har haft henne i lite mer än två år nu.
Vet att det kan vara svårt att hitta terrängbanor att träna på, men åk runt till ridskolor och stall runt omkring dig så brukar man kunna få några tips om vart man ska vända sig!
Kom ihåg att ALLTID ha med dig en tränare, va aldrig ensam på en terrängbana utan ha med dig någon som kan hjälpa till och vakta.
Min och Rondas andra terrängträning, våren 2007.
Hur härligt är inte det här? :D
Planering
En sak jag tycker är väldigt viktigt när man har häst är att planera i förväg, att lägga upp ett veckoschema.
Jag har alltid haft det med Ronda, och även om man inte tror det så hjälper det väldigt mycket.
Jag tycker också att det blir lättare att hitta den typ av träning som passar dig och din häst, till exempel om det går bättre när ni rider ut tre dagar i veckan varje vecka eller om det går mindre bra när ni hoppar tre gånger.
Det är bara exempel, men jag tror att ni förstår vad jag menar.
Jag började med att skriva en slags dagbok när jag fick Ronda.
Vi hade en bok i stallet där jag och Jasmin skrev i varje dag.
Det vi fokuserade på var dessa saker:
Vad för typ av träning gjorde ni?
Vilka övningar?
Hur gick hästen?
Hälsotillstånd?
Övrigt?
Vi skrev varje dag och boken hjälpte oss otroligt mycket eftersom att vi kunde läsa exakt allt om vad den andra gjort dagen innan, hur hon hade varit och om det hade varit något speciellt eller så, t.ex sår, svullnader m.m.
Dett gjorde också att man blev mer kreativ, fick idéer av varandra som man sedan kunde blanda och göra till sen egen övning.
Och det roligaste var såklart att man kunde gå tillbaka och se utvecklingen!
Sen när vi flyttade till Gullarängen tog jag även dit en liten whiteboard- tavla där jag skrev upp:
- foderstat
- täckesschema
- speciella saker som kanske bara var tillfälligt
- telefonnummer 
Ibland skrev vi också små meddelande till varandra, som t.ex:
" Hej kan inte ta Ronda på onsdag nästa vecka, kan du byta till tisdagen?"
Efter ett tag skaffade jag även en whiteboard tavla som var indelad i veckans alla dagar, så på söndagen skrev jag i vad jag och Ronda skulle göra på mina dagar kommande veckan och sen när Jasmin kom fyllde hon i vad hon skulle göra.
Detta gjorde att det blev lätt för oss att se hur mycket hon skulle gå, vilken typ av träning, hur mycket variation det skulle bli och vilka dagar hon skulle gå extra hårt så att man kunde ta det lugnt efter.
När jag gör ett veckoschema brukar jag försöka lägga in så mycket variation som möjligt.
Jag kan köra dressyr tre dagar i rad bara det att jag en dag är i paddocken en stund, skrittar ut fem min för att sedan gå tillbaka till paddocken, nästa dag är ute på en äng eller på grusvägar för att sedan ha en dressyträning för instruktör sista dagen.
Mitt bästa tips för att få en vaken, nyfiken häst som ser fram emot att bli riden varje dag är att variera sin ridning, inte bara varje dag utan i varje pass.
Så att man inte sitter och rider varv efter varv efter varv på stora volten hela ridpasset.
Hästen kommer att tröttna efter ett tag.
Hur gör ni?
Skriver i "dagbok" varje dag eller har ni något annat sätt?
Säkerhet vid ridning, en självklarhet eller inte?
Då undrar jag på exakt vilket sätt är det det?
Det är ju inte så "proffsigt" att rida utan hjälm, hästen blir plötsligt rädd och du ligger på marken med huvudet under hästens hovar.
Vart är det proffsiga i det?
Och hur kan man anse att när man rider utan hjälm är duktigare än andra, när man faktiskt som äldre ( som oftast har mer erfarenhet av hästar än oss lite yngre ) ska vara förebild åt de yngre ryttarna, när de yngre tar efter och gör samma sak?
Vad händer sen när de yngre ryttarna rider ut utan hjälm och det sedan händer något?
De gör ju vad de har sett och vill såklart också vara "proffsiga" genom att rida utan hjälm.
Nej jag förstår verkligen inte det, och tycker att folk borde reagera mer och om det är någon i sitt stall som rider utan hjälm och faktiskt säga till dem att man ska ha det eftersom att det är en säkerhetsgrej.
Speciellt om ryttaren är yngre och de kanske inte har någon förälder som är med i stallet.
Jag rider själv ALLTID med hjälm, har inte ridit utan en ända gång i hela mitt liv.
Tycker att det är helt idiotiskt att man gör det för en dag ligger man på sjukhuset med krossad skalle, och sånt undviker jag helst om det går.
I ett stall som jag stog i förut var det en tjej som red utan hjälm en gång men då sa jag och min kompis till henne, och sen gjorde hon aldrig det något mer så länge jag stog där.
Om man bara tänker på alla de gånger ryttare har blivit skadade runt huvudområdet fast de har haft hjälm, tänk hur mycket allvarligare det skulle varit om de inte haft någon?
Jag vet de gånger jag har åkt av med huvudet före i väggar och ner i marken och vilka hjärnskakningar jag har haft, och hur mycket värre hade inte det blivit om jag varit utan hjälm?
Nej usch, vill inte veta vad som kunde hänt.
Man måste faktiskt komma ihåg att även om du har världens lugnaste häst som normalt aldrig gör något så kan till och med den hoppa till och bli rädd för saker ibland, och det är inte alltid man är med på allt och då ligger man vackert där på marken.
Hästar är trots allt ett djur som flyr från faror, och även om du vet att en t.ex. buske inte är farlig så förstår ju inte hästen det.
Vem vet, det kanske faktiskt dyker upp en hästätande tiger ur den? ;)
Så tänk på att vara beredd på att allt kan hände när som helst, med vilken häst som helst men det blir tusen gånger bättre om du har hjälm på huvudet.
Den kan vara skillnaden på liv och död.
Att ta kritik
För att det är ju på en träning som man SKA göra fel, annars har man ju ingen möjlighet att lära sig att rätta till dem?
Att få kritik från tränaren är något som jag anser är ett måste, på något sätt.
För det finns ju alltid något att rätta till.
Jag har varit med flera gånger att när vi har kommit till en träning och det är flera i gruppen så finns det en människa som klagar på all kritik hon/han får från tränare.
Det förstår jag verkligen inte.
Det känns lite som att vissa människor bara kommer till en träning för att visa upp vad man kan eller till exempel sin utrustning.
Jag säger inte att det alltid är så, men jag har tyvär varit med om det många gånger och jag blir lika irriterad varje gång. Då har det varit så att när tränare säger något som ryttaren ska rätta till, då säger ryttaren att "min andra tränare säger att jag absolut ska göra såhär och att det inte finns något annat sätt".
Okej, i vissa fall kanske det är så, men jag tycker ändå att man alltid ska pröva.
Går det inte efter att man provat en gång, då är det klart men har man inte ens prövat så kan man inte säga att det inte funkar.
Det jag stör mig på är att det drabbar oss andra i gruppen, för att det tar grymt mycket tid från lektionen.
En gång blev tränaren så arg så att ryttaren fick lämna träningen, helt rätt enligt mig för att det tog minst en kvart när de stog och pratade, ryttaren satt och argumenterade emot tränaren och skyllde ALLT på hästen.
Under tiden blev våra hästar kalla under alla väntan.
Man MÅSTE kunna ta till sig kritik och inte surna ihop eller bli arg, och absolut inte skylla på hästen.
Om man inte kan svälja kritik och gå vidare, då kommer man få det väldigt svårt i ridsporten.
I det här yrket gäller det att aldrig ge upp, trots motgångar och hårda ord.
Det är det man lär sig något från, hehe ;)
Så kom ihåg att trots en träning gått skitdåligt, trots att din tränare har rytit åt dig framför hela gruppen så kommer det att ge något i framtiden.
Man lär sig att det är bara tacka och ta emot, lyssna på vartenda ord och göra sitt absolut bästa för att göra som de säger!
/ Sabina
Framsteg
Alla gör framsteg på något sätt. Framsteg kan vara hur som helst, så länge man känner det själv. Många glömmer bort att se både deras och hästens framsteg.
Jag tycker att det är viktigt att man tänker efter och jämför noga. Hur var det för tre månader, och hur är det idag? När du jämför måste du sätta ett realistiskt tidsbegrepp, en vecka räcker oftast inte när man håller på med hästar utan man får räkna med månader, ibland år.
Folk har ibland svårt att förstå att utvecklingen hos en häst tar tid. Det är viktigt att komma ihåg, och att inte tappa tålamodet även om det går i kurvor.
Jag har tack vare Ronda blivit riktigt duktig på att bli tacksam för varje litet framsteg. Jag pratar inte bara om framsteg inom ridningen, utan allt.
När Ronda kom till mig kunde inte jag sadla utan att hon la sig ner i ren skräck, vid skoning stog hon på bakbena och den första tiden kunde man inte sko inomhus, lastning var uteslutet, vid uteritt stog hon oftast på bakbenen eller kastade sig ner i diken och höll på. Ja, på alla sätt var hon rent ut sakt hemsk att hålla på med.
Fråga mig inte varför jag föll för henne.
Det var (och är) kärlek. Och någonstans inom mig visste jag att det här kommer att gå. Och idag är det en ny häst.
För mig har varje liten grej varit framsteg. Som den gången hon satte upp en hov frivilligt på rampen till transporten efter att vi tränat i en timme.
Tio minuter efter hon gjort det gick hon in helt, av sig själv. Det är framsteg, och precis ett lika stort framsteg som när vi hoppade 1.25 m första gången. Nu lastar jag själv, hon bokstavligen travar in i transporten. Det är likadant med sadlingen.
Från att ha varit en ponny med en stån stor rädsla för allt som har med sadel och sadling att göra, till en ponny som alla kan sadla och pyssla med. Det är något som inte gick för tre år sen.
Visst, hon trampar runt lite fortfarande men det är en sån stor skillnad mot då och nu.
Ofta glömmer man sånnt här, utan stirrar sig blind på ridningen. Men alla de här framstegen du gör på marken kommer sen att visa sig i din ridning och i era resultat tillsammans.
Utan all den utvecklingen vi har gjort på backen skulle hon inte varit som hon var idag, och hon skulle absolut inte vara så bra i ridningen. Hon har byggt upp ett förtroende för människor igen, något som har tagit tre år, men idag kan jag också se resultatet och det är så himla mycket värt för en själv!
Så glöm inte att alltid tänka framåt och att jämföra med hur det var och hur det är. För det finns alltid något positivt i allt, och det är vitkigt att ryttaren tänker så annars bromsar du både dig själv och din häst i er utveckling framåt.
/ Sabina
Boktips
* Håll hästen frisk är en bok om sjukdomar och hur du botar/motverkar dem. Jag tycker att den är väldigt bra, det är bilder och texterna är klara så att man förstår dem direkt, inte för komplicerat. Det är alltid skönt att ha den hemma så att man kan slå upp något om man undrar, har hjälpt mig mycket!
* Hästhållning i Praktiken är en bok om allt inom ridsport, skötsel ridning, tips m.m. Man lär sig mycket när man läser och sen är det vädligt tilltalande bilder, och jag kommer lättare ihåg saker om jag ser det på bild.
* Jens Handbok för Unga Ryttare är en träningsbok som Jens Fredricsson har skrivit. Den innheåller många övningar, både markarbete och hoppning. Man får också reda på fakta om Jens. Jag har haft stor användning av boken när jag har ahft slut på idéer till den dagliga träningen.
* Träna Hästen för hoppning handlar om allt inom ämnet hoppning. Här kan man lära sig från grunden med en unghäst hur man ska göra för att bygga upp den till en korrekt hopphäst. Man får hjälp med träningsschema, utrustning, övningar och massor bra fakta. Jag har ännu inte hunnit läsa hela men det jag har kikat på har verkat intressant och lärorikt så jag ska sätta mig ner och läsa ordentligt.
* Livet med Häst är min absoluta favoritbok. Jag har lärt mig jättemånga tips och saker som jag nu använder i min dagliga vistelse i stallet. Det är allt från skötsel, övningar, skapa egen träningsdagbok och flera andra ämnen. Bra text som verkligen är intressant att läsa.
* Häst och Ponny Bildlexikon är en bok om raser, hisoria, exteriör, sjukdomar m.m. Det jag gillar mest med boken är att de visar alla hästens delar, muskler och skelettdelar tydligt med bilder och text. Därifrån har jag lärt mig mycket om vart och hur allt sitter på hästen, vilket har gjort det lättare för mig vid visitering och att se vart på en häst det är fel.
Bilder från Häst Och Ponny Bildlexikon, första är på hästens delar och muskler, den andra är på skelettet. Klicka för att se närmare.
/ Sabina
Foder
Enligt mig är det viktigaste grovfodret, alltså hösilget eller höet. Jag själv föredrar hösilage då jag har haft en häst som fått hosta av hö. Men det är helt upp till var och en, plus att ibland kan faktiskt höet vara bättre än hösilaget! Jag börjar iallfall alltid med att leta efter ett bra hösilage som har så bra värden som möjligt. Det kan också vara bra att ringa runt till olika höleverantörer för att kolla priser och så, ibland är det stor skillnad.
Hösilage:
Hö:
Kräv alltid att få en höanalys med ditt hö/hösilage, annars blir det väldigt svårt att räkna ut en bra foderstat. Jag tar hjälp av min ena dressytränare som är utbildad inom foder ( hon har ett speciellt program på sin data där hon kan räkna ut en foderstat beroende på typ av häst, dagsmotion, vikt och höanalysen ) och det är väldigt skönt då jag själv inte alls kan lika mycket som henne ;) Jag vet att det finns flera sidor på nätet där du kan lägga in din höanalys och sen räknar de ut vad och hur mycket du ska ge.
http://hippocampus.slu.se/hastens_foder/index.cfm?Call=foder <-- Här kan du få hjälp med din foderstat.
Jag har under de tre år som jag har haft häst provat olika sorters foder. Det som har funkat bäst på Ronda har varit havre, betfor och lucern. Lucernet har hjälpt henne att bli rundare och hålla vikten lättare då hon är lite svårfödd. Jag gav henne även Kraft Grund ett tag och tyckte att det funkade bra sålänge jag gav havre och betfor samtidigt. Men eftersom att Kraft inte är så jättebilligt valde jag att istället ge lucern som man inte alls behöver ge lika mycket och är billigare, så i längden tjänar man på det. Annars tycker jag att Kraft Grund är ett väldigt bra foder då man oftast inte behöver ge hästen något annat än det ( om man har ett bra grovfoder det vill säga). Det jag tycker är viktigt är att man inte ger hästen en massa olika tillskott "bara för att" utan att man ser till hästens bästa. Här kommer lite olika typer av kraft:
Havre:
Betfor:
Lucern:
Kraft soritment som består av bl.a. Grund, Sport, Groov 125/90 och Mineral blå/vit/röd:
Hippo som består av bl.a. Breed, Champ, Basic och Alfa:
Sen finns det olika müslin man kan ge sin häst, det är en blanding kan man säga av flera olika saker. Det kan även vara bra att ge hästen extra B-vitamin innan/under/efter fällningsperioderna, det behövs inga större mängder.
Ja, det var väl det. Kom ihåg att fodret som sagt är basen hos hästen så se till att verkligen lägga ner tid på det så att det blir ordentligt, för hästens bästa! Använd sunt förnuft och ta hellre hjälp av kunniga personer än att du gör det själv om du är osäker. En häst med en dålig fodergiva kommer inte att kunna bygga muskler hur mycket du än tränar, vilket i sin tur gör att den inte kommer att kunna prestera sitt yttersta på t.ex. tävling.
Och glöm inte att ge hästen en extra morot eller ett äpple ibland, det tycker de alltid om! ;)
Sabina
Sitsen
Jag hade förut väldigt mycket problem med min sits, att jag var alldeles för tung i rumpan vilket gjorde att Ronda backade av hela tiden. Men nu är det helt annorlunda. Jag sitter mycket mera luftigt, samtidigt som jag har kontakt med sadeln fast jag blir aldrig tung. Jag sitter rätt så långt fram på mina sittknölar kan man säga, det är otroligt svårt att förklara har jag märkt ;)
Men som en annan tränare sa förut ( jag gillar inte den tränaren sådär jättemycket för att hans ridstil inte passade mig eller Ronda ) " det ser ut som att du har ett ägg mellan dig och sadeln". Allså, när jag t.ex. rider lätt är det luftigt och jag dunsar aldrig ner i sadeln utan nuddar den mjukt och lätt innan jag reser mig upp igen. Dett har gjort så att Ronda har börjat arbeta så otroligt mycket mer med sin kropp och framförallt sin rygg, hon lägger verkligen energi på varje steg och det blir luftigt så hennes gångarter har förbättrats jättemycket, eftersom att när jag inte sitter tungt i sadeln så har hon möjlighet att jobba med större frihet utan att hon bygger fel muskler eller blir stel och tycker att det är onödigt jobbigt.
Jag har börjat rida såhär tack vare Ted men framförallt K.G som verkligen har hjälpt mig sen jag började träna för honom i julas. Nu får jag jättemycket beröm för min mjuka ridstil, och det är tack vare att jag har lärt om mig, eller sadlat om som man också kan säga :D
Så jag rekommenderar mycket starkt att prova att träna för K.G eller Ted, det kanske är lite dyrt men det är värt varenda krona för att du lär sig så himla mycket på ett ridpass, och även om det inte har gått bra så kan du alltid se något positivt efter du tränat för dom. Jag har utvecklats efter varje träning och fått flera "aha" upplevelser varje gång.
'
Så, det var lite tränar tips från mig!
