Nuförtiden tror jag det har blivit mer och mer vanligt med ryktväskor istället för ryktlådor. Jag har en väska från Eskadron där man verkligen får plats med allt i. Dessutom är det flera praktiska fack som ger utyrmme för maximal förvaring av allt möjligt. Jag får helt enkelt plats med allt jag behöver kring skötseln av Saga i den väskan. Dessutom är den snygg och har väldigt bra kvalité!

Jag är helt död. På alla plan. 4 dagar tills exams börjar, tills helvetet börjar. Dessutom är jag otroligt ostabil psykiskt just nu, har massor av irritation och ilska i kroppen pga flera saker. Saker som gör mig fruktansvärt arg och nästan förnedrad. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag har jobbat så äckligt hårt i flera år och att jag är förbannat stolt över mig själv. Jag ÄR en stolt människa. Jag får ofta höra att jag är för stolt. Tror för mycket. Vill för mycket. Att få höra sånt gör mig arg, för ingen vet någonting om mig, hur jag fungerar, vem jag är. Jag måste hålla fast vid min stolta sida för det är den som ser till att jag aldrig, aldrig ger mig, utan hela tiden pushar frammåt. Samtidigt som jag är väldigt, väldigt ödmjuk. Två sidor som egentligen är så himla olika varandra. Men just beksrivningen stolt och ödmjuk som person är de jag alltid får av andra.

Hur som haver, jag är inte på topp för fem öre. Är peppad och golvad på samma gång. Men, man ska aldrig ge sig så det är bara att fortsätta jobba och absolut inte gnälla, så ber om ursäkt för ovanstående text. När jag väl börjar skriva kan det lätt bli lite för mycket samtidigt som jag inte vill ta bort något innan jag publicerar. Det som är skrivet ska få vara skrivet.

Idag har jag mösspåtagning och lär vara upptagen resten av dagen (stallet, plugg etc) men ska försöka skriva till lite bättre inlägg senare ikväll. Tills dess tycker jag att ni ska ta med er dessa ord. Jag hittade en skylt i en inredningsbuitk och direkt när jag såg den visste jag att jag var tvungen att köpa den och ha i mitt rum. Inspiration när den är som bäst varje dag man behöver peppas eller hitta motivation.

Nu är jag anmäld till Vårruset! Det betyder att den 30 Maj kommer jag att springa det populära loppet och jag ser fram emot detta himla, himla mycket! Det blir mitt tredje lopp på 4 år, och det var 3 år sen jag tävlade sist så jag kommer säkert vara supernervös innan start. Då tävlade jag dels för min skola och så gick jag i idrottsklass vilket gjorde att jag hade väldigt höga krav på mig. Men fokuset den här gången ligger endast på att ha kul och känna igenom kroppen hur den känns. De gånger jag tävlat tidigare har nervositeten gjort att jag spännt mig väldigt mycket vilket i sin tur gör att jag tar i mer än vad jag behöver när jag springer och därmed tröttar ut mig själv snabbare. Nu tänker jag bara fokusera och tänka på att hålla ett så jämt tempo som möjligt och bara öka när jag känner att det är lugnt.

Detta kommer bli sååå kul! Och som sagt, ännu ett årsmål kan prickas av!

Har ni några tips på bra skydd? Både hoppskydd och dressyrskydd. I hoppningen/markarbetet är jag ute efter ett par i svart, brunt eller blått och i dressyren ett par svarta eller vita. Maxpris är väl 500-600!

Har ni några idéer eller kanske vill tipsa om era favoritskydd vore det toppen, jag har nämligen jättesvårt att hitta några vettiga :)


Snygga skydd hos CWD under Stockholm Horse Show 2011

En gång i veckan brukar jag lägga in en skrittdag för Saga. Då är vi ute i cirka en timme och skrittar på varierat underlag; asfalt, grus, skogsmark eller gräs. Jag upplever att dessa pass är väldigt viktiga i hennes träning då hon blir avslappnad och skrittar igenom kroppen mycket bättre än innan passet.

Jag tror att många glömmer skritten och fokuserar för mycket på traven och galoppen, speciellt när man rider ut. Att ägna ett helt pass endast åt skritt ute kan i mångas ögon ses som onödigt och eller kanske bortkastad tid, men det är verkligen nyttig träning för alla hästar.


För att bygga på skrittpasset ytterliare kan man lägga till övningar i skritten så som tempoväxlingar, halvhalter, öppnor och slutor, sidförande etc.

Med andra ord är det väldigt viktigt att man inte glömmer skritten utan kanske ger all tid på en av veckans sju dagar åt skritten och endast fokuserar på den. Jag hade en tränare för några år sedan som sa att under en timmes skritt på varierat underlag på lång tygel bygger hästen lika mycket muskler som under ett dressyrpass på en timme. Självklart inte samma muskler, men andra, lika viktiga. Jag vet inte hurvida detta är sant eller inte, men jag kan iaf intyga att den här skrittimmen verkligen ger resultat!

Jag är superglad! Som det ser ut i dagsläget kommer ytterligare ett av mina årsmål snart vara avprickat- nämligen att starta ett lopp. Förhoppningsvis kommer jag nämligen springa Vårruset den 30 maj, men det är fortfarande lite osäkert då det är genom mammas jobb och hon var inte säker på om det var den 29 eller 30. Är det den 29 maj kan jag inte, så jag hoppas verkligen att det var den 30 för nu är jag så himla taggad på att få starta!

Vårruset är bara 5km men det känns perfekt som första lopp och då kan jag även pressa mig själv lite mer än vanligt. Nu håller jag som sagt alla tummar och tår för att det är den 30 maj så att jag kan vara med!!

Så som det ser ut och känns nu så börjar jag komma in i en riktig toppform, vågar nog till och med säga att det är den bästa under alla mina år jag tränat. Har ALDRIG kännt mig såhär stark, snabb eller orkat så mycket som jag gör under en löparrunda, fyspass eller ridpass. Otroligt roligt att känna, och dessutom blir man ännu mer motiverad till att fortsätta träna!

Jag pratar ofta om att jag backtränar Saga, eller i det här fallet att jag jobbar i backe när jag löptränar. Här är några exempel:

Det här är två av kanske 10 av dom backarna som finns i den slingan jag brukar springa i nuförtiden. Den sista är den värsta och kallas för mördarbacken, tyvärr ser man inte så bra på bilden men slutet på backen är liksom där längst upp där det är väldigt ljust. Det är verkligen en HEMSK backe som ligger i slutet av slingan, då man redan har tagit sig igenom sisådär 8 tuffa backar innan. Men det här är så BRA träning och även fast det är pain in the ass (bokstavligen talat!) så ger det verkligen resultat!

Nu har jag haft tid att fota den nya kavajen från Horze som jag lyckades fynda från deras hemsida!

Svar: Hej! Personligen tycker jag att det här bettet funkar väldigt bra Saga. Det blir lagom skarpt på henne och jag kan använda det både när jag rider ut eller jobbar bommar/hinder i paddocken. Jag har länge haft svårt att hitta ett bett som är skarpare än ett vanligt tränsbett men som är mildare än ett pelham (som jag tycker har blivit lite för starkt på henne i vissa situationer). Jag köpte detta från Myler och är som sagt nöjd.

Har inte provat det när jag hoppat banor eller liknande men det tänkte jag göra imorgon då det är dags för mer markarbete/hoppning. Jag hoppas att hon fortsätter svara lika positivt som hon gjort hitills på bettet då jag alltid har svårt att hitta bett som känns bra en längre period.

Dagarna bara flyger iväg, känns som att jag hinner vara vaken i tio minuter innan dagen är slut. Ni vet, det är fullt upp som vanligt. Final Exams in two weeks, massa plugg, försöker vara social, är i stallet och trimmar med Saga, två bloggar där jag bara vill skriva och skriva, massor av inspiration och idéer som snurrar i huvudet hela tiden, nya mål uppsatta (håller dessa hemligt ett litet tag, tills jag fått en mer konkret bild på dom), träningen som går så himla himla bra just nu.

Men det funkar, jag ska absolut inte klaga! Trivs ju som fisken i vattnet med massor av händelser kring mig så just nu jobbar jag bäst eftersom det är press och stress runt omkring.

Min kavaj har kommit så jag ska fota den imorgon och visa er, den är superfin och VERKLIGEN prisvärd! Måste också skriva att jag läser alla era kommentarer, mejl och fina ord men ibland tar det ett tag för mig att hinna svara eller godkänna kommentarer, men det är endast för att jag verkligen vill visa min uppskattning för att ni tar er tid att skriva så snällt, jag vill ge ett ordentligt svar tillbaka! Ni är iaf guldvärda och ni ska bara veta att hur motiverad jag blivit bara de senaste dagarna och hur mycket inspiraiton jag fått tack vare all fin respons jag fått från alla olika håll. Tack tack tack!

Då mina hinderstöd är trasiga har jag helt enkelt fått improvisera med det som finns på gården.. Haha känns väldigt oproffsigt men vad gör man inte för att träna? Huvudsaken är ju att jag och Saga får ut något av träningen vilket vi fick! Ibland funkar helt enkelt bildäck lika bra som hinderstöd..

Jag la iaf fram tre bommar där den i mitten var upphöjd, med cirka 3,20m mellan bommarna. Hade även en lös bom på andra långsidan av paddocken. Jag gillar den här typen av övning då jag alltid brukar fokusera på att hitta ett jämt tempo innan, genom och efter vilket jag och Saga alltid behöver träna på. Blir med andra ord en del lydnad i övningen.




Saga kändes superfin hela passet och var verkligen GLAD över att få börja jobba med bommar och småhinder igen! Jag har planerat in att snart åka iväg på en Pay & Jump och hoppa 70 och 80cm, bara för att vi ska komma igång. Vi ska dock hoppa lite mer innan, men om några veckor blir det nog.

Har lite bilder att visa från gårdagen men nu har jag superbråttom, så slänger in en snabb bild från Instagram!

Idag är en sån dag då jag undrar varför jag ens gav mig in i allt, för att det känns helt hopplöst. Hur kunde jag välja IB och tro att jag skulle klara av det, ta hand om Saga, jobba i butik för att betala själv och samtidigt vara någorlunda normal socialt? Det låter omöjligt, det kanske till och med är omöjligt. Jag hör ju själv hur det låter, och när jag kollar tillbaka på tiden under de tre senaste åren förstår jag inte vart jag hittade viljan.

Jag sitter just nu med Business and Management boken framför mig och undrar hur i helvete jag ska klara av det här. IB är en sjuk utbildning, för den kräver mer av en student än vad som finns att ta ifrån. Man måste hela tiden skapa sig ny energi samtidigt som man ska levera toppresultat. Det gör verkligen ont i mig just nu vid tanken på skolan, vilket bara gör mig ännu mer ledsen för att jag älskar egentligen mina studier och värderar möjligheten till så mycket kunskap otroligt högt. Men förtillfället är det verkligen inte kul, jag gissar på att jag har ett ordentligt "IB-breakdown moment" just nu vilket inte är så konstigt då det bara är lite mer än 2 veckor kvar till mina Final Exams börjar.

Jag har alltid jobbat ur underläge, gått från ingenting till att skapa massor och det har gett både fördelar och nackdelar. Jag har aldrig fått något utan att behöva offra något annat och jag har ofta behövt ta imot skit för att ta mig dit jag är idag. Det har skapat massor med fördelar och möjligheter som jag idag är otroligt tacksam över och som jag verkligen är glad över, men samtidigt skapar det en nackdel i form av viljan till att hela tiden prestera. Jag vet hur det känns att gå från ingenting, att stå där utan ett skit och sedan jobba och till slut få ett resultat som alla andra häpnar över eller drömmer om. Det har skapat en slags del av mig som hatar att ge upp, som inte kan ge upp och som aldrig tillåter mig själv att säga det är omöjligt, det går inte. För att jag vet att det egentligen ÄR möjligt, att jag kan göra det om jag bara vill. Och den delen gör mig så förbaskat irriterad och stolt samtidigt, för att utan den skulle många av mina problem i regel försvinna. Men jag ger mig alltid, alltid tusan på att det GÅR, att jag KAN och att jag SKA trots att jag ibland borde backa och säga att det är okej, jag behöver inte göra det omöjliga den här gången också.

Jag vill klara IB. Jag känner att jag måste klara det. Inte bara för min framtida utbildning utan också för min egen del. Om jag klarar IB har jag även klarat mitt egna, ultimata test över hur mycket jag kan pressa mig under en längre period. Om jag klarar IB ska jag visa er vilken resa jag har gjort under dessa tre år, jag ska visa hur upp och ner mitt liv har varit fast jag hela tiden har visat upp mitt fighting-face för alla. Jag ska vara ärlig, och ska visa alla detaljer och inte lämna något utanför.

Det här kan vara det mest personliga jag skrivit här, men jag känner mig så lågt nere just nu. Hade jag inte haft Saga, mina böcker, mina texter och litteratur eller träningen hade jag gått under för flera veckor sen. Jag har även en lärare i skolan som är helt fantastisk och som hjälper mig något otroligt mycket, och hennes stöd gör det lättare. Min svenska lärare ni vet? Hon ger mig så mycket bra självförtroende att jag alltid känner mig som superwoman efter en pratstund med henne. Hon är bäst!

En vanlig hemmaklädsel för Saga. Just det här passet, som var i måndags, var intervaller och massor galopp på ängarna.

Halloj!

Jag kom hem för kanske en timme från en kompis, jag var nämligen ute igår och eftersom mina bussar slutar gå så tidigt sover jag alltid borta. Vi hade iaf supermysigt på första stället och sen blev det lite knäppt, men overall en väldigt bra kväll/natt!

Idag står plugg, stallet, skriveri och träning på schemat. Jag ska fixa några småsaker här hemma och sen tror jag att det blir stallet. Idag tänkte jag hoppa lite med Saga, första gången på säkert 6 månader! Ska se om jag kan fixa film kanske.

Hoppas ni får en bra dag, hörs senare!

Tjatet om frukost fortsätter.. För att det är så gott! Frukost är superviktigt för att det är första målet på dagen som du ska hålla dig på rätt så länge och det ska ge dig en bra start på dagen så att du får ork. Men för mig är frukost lika viktigt för att det är så himla, himla gott! Alla alternativ som finns gör frukost enligt mig till kanske det bästa målet på dagen.



Apelsinklyftor från en hel apelsin

Två stekta ägg

Fil och fullkornsmüsli

Godmorgon extra järn och fosfor-juice

För några veckor sen blev mitt rum ännu mer komplett när den här tavlan hängdes upp på väggen bredvid min säng:



Det är en beställd canvastavla med mitt egna foto, eller det är faktiskt fotat av Jossan! Det blev helt fantastiskt fint och det känns underbart att äntligen ha Saga i rummet, jag har bara haft bilder på Ronda tidigare. Själva bilden tycker jag är riktigt fin och är en av mina favoriter så jag tvekade aldrig när jag var tvungen att välja ut en bild.
Nu tar Sagos upp nästan en halv vägg haha :)

Jag älskar att läsa personliga och ingående bloggar. Jag har ett antal hästbloggar som jag tycker är riktigt bra och som jag följer dagligen, men två av dessa sticker ut på ett visst sätt från dom andra. Dessa två bloggar är de enda som jag faktiskt lär mig något från, riktig lärdom som jag tar med mig in i stallet, upp på hästryggen och med mig på träningarna. Alla bloggar är bra och innehåller intressanta och idéfyllda inlägg, men på just dessa två bloggar kan man lära sig så himla mycket om ridning och hästhållning!


Den första är Matilda Holmström som är en dressyrryttare, lika gammal som mig och som har två hästar, Warum Ich och Marrón. Hon tävlar, för mig, på en väldigt hög nivå i dressyr och ligger bland de bästa i landet på YR-listan. Jag tänker inte ge en jättedetaljerad beskrivning över själva bloggen och Matilda, men kan lite snabbt skriva att hon skriver om sitt stalliv, alla tävlingar och träningar med hennes hästar, tips, idéer, ridning, sånt som rör hästens skötsel etc.


Bild lånad från matildaholmstrom.se

Anledningen till varför jag tycker Matildas blogg är så bra är för att hon skriver väldigt skickligt och detaljrikt om allt från skötseln kring hennes hästar och ridpassen. Jag lär mig mycket som jag kan ta med mig till skötseln av Saga, men också vissa övningar och idéer till ridningen. Trots att jag egentligen är mer inriktad mot hoppning känner jag att det finns så mycket bra kunskap att hämta från Matildas blogg kring hela upplägget runt hästens skötsel, träning, utveckling och framtida plan. Matildas noggrannhet och exakta plan kring hennes hästar smittar av sig på mig och det ger mig massor av inspiration och motivation till hela stallivet, vilket enligt mig är fantastiskt att kunna hämta från en enda blogg!


Bild lånad från matildaholmstrom.se

Matildas blogg hittar ni HÄR och den är verkligen värd att följa!

Nästa bloggare är Kristina Warg som också är lika gammal som mig som tävlar i hoppning upp till 150 med sina hästar. Hon har ett flertal hästar som hon tävlar med samtidigt som hon går sista året på Naturlinjen på gymnasiet. Precis som Matilda har Kristina en fantastisk passion och ork för sina hästar, tävlandet och hästlivet som är riktigt rolig att följa. Kristina är extremt duktig och från hennes blogg plockar jag mycket tips som jag använder mig av i både markarbetet och hoppning med Saga. Hon har en väldigt sund och bra hästsyn och hästhållning och hennes detaljrika texter om både träningspassen och tävlingsrundorna med sina hästar ger kunskap att hämta för vilken person som helst som läser bloggen.


Bild lånad från kristinawarg.se

Kristina är dessutom ödmjuk och håller en väldigt positiv ton i sina texter vilket gör det lättare att hitta inspiration från. Även hennes upplägg för sina hästar är intressant att följa och lärorikt eftersom hon har flera olika hästar, och därför kan man alltid hitta några likheter mellan sin egen häst och någon av hennes hästar.


Bild lånad från kristinawarg.se

Kristinas blogg hittar ni HÄR och är även den värd att följa!

Så här är två tips om ni letar efter bloggar där ni vill hitta kunskap som man kan ta med sig utanför datorn och in i stallet, och samtidigt läsa om två ödmjuka och seriösa ryttare.

Nu de senaste dagarna har det trillat ner en hel del kommentarer om frågestunder, bloglovin och tävlingar.

Jag kan säga såhär; har jag en fråga om/till en person med blogg så kommenterar jag och ställer den. Ser jag att det är frågestund så ställer jag min fråga då också. Men det skulle aldrig falla mig in att gå in till en persons blogg som jag aldrig läst och ställa en fråga. Så därför förstår jag inte de som ber en att ställa en fråga i deras frågestund, hade jag läst bloggen och varit intresserad hade jag väl redan gjort det? Vad är det för mening med att "fiska" efter frågor? Har man läsare som är engagerade och intresserad av en så lovar jag att frågorna kommer utan att man ber om det.

Samma sak med bloglovin och tävlingar. Jag är aldrig med i tävlingar, men hade jag velat vara med i en tävling hade jag anmält mig om jag läste bloggen. Hade jag tyckt om bloggen och velat följa den människan hade jag utan tvekan lagt till den på bloglovin, för det är så jag hoppas att dom som läser min blogg gör. Bloglovin är till för att följa bloggar som man vill fortsätta läsa!

Annars, fortsätt kommentera! Som ni vet älskar jag att få höra era åsikter, idéer och kunskap så det vill jag inte att ni ska dra ner på :)

Att ha häst är verkligen en speciell livsstil. När jag köpte häst för första gången för 6 år sen tror jag inte hur mycket mitt liv skulle ändras! Som alla vet är man ju uppbunden i stort sett hela tiden, jag är aldrig riktigt lugn heller när jag inte är i stallet utan är oftast rastlös och undrar om allt är OK med Saga.



Sen har vi det här med prioriteringen. Som hästägare får man ju prioritera på ett helt annat sätt när det kommer till tid, pengar och intressen. Mina kompisar kan absolut inte förstå hur jag kan lägga ut 5-6000:- på Saga varje månad och tycka det är värt det. I ärlighetens namn så är det ju sjukt mycket pengar, och med tanke på att det är nästan allt det jag tjänar på en månad kan jag förstå att det ser sjukt ut i andras ögon. Jag sliter och jobbar så hårt, och så lägger jag 95% på hästen! Det värsta är att hur jag än försöker förklara för dom så låter det bara orimligt eller "töntigt":

- "Saga är min bästa kompis. Stallet är den enda platsen där jag kan få lugn och ro. Saga är den personen som gör mig lyckligast, det finns ingen som betyder så mycket som henne. Visst det är mycket pengar, men jag har ju ändå inga andra intressen eller behov. Jag betalar ju ändå allt själv, och jag får viktig erfarenhet i arbetslivet genom att jobba."

Ungefär så kan det låta när jag försöker förklara haha. Det brukar inte gå hem, utan jag får mest konstiga blickar, ironiska leenden eller ett asgarv tillbaka...

Genom att ha häst får jag ju avstå från många saker eftersom jag inte har tid eller råd. Att t.ex. gå ut varje vecka (som dom flesta gör här) är helt out of the picture för min del, dels för att jag vill lägga ner ordentlig tid på Saga och inte känna mig stressad och dels för att jag har ju ett ansvar över henne även dagen efter. Jag tror att när man har häst så tänker man oftast alltid flera steg framåt- Vad blir resultatet av att jag gör såhär? Så upplever iaf jag det, att jag har blivit mycket bättre att tänka långsiktigt genom hästarna.



Hur som helst, enligt mig kommer det alltid att vara värt det. Det spelar ingen roll, jag kommer alltid att prioritera Saga först, framför mig själv. Oavsett hur mycket jag missar, hur mycket pengar jag förlorar eller hur mycket skit man får ta. Hästarna är inte bara en del av mitt liv, utan det har snarare blivit mitt liv!

Hoppas ni får en jättefin långfredag! Här i Stockholm snöar det för fullt och är rätt så kallt, men jag ska snart bege mig mot stallet för att pussa på min fina, vita vän och ge henne lite påskgodis. Efter det blir det kanske lite plugg innan det är dags för middag ikväll med mamma och moster. Senare får vi se om jag möter upp några kompisar eller om jag stannar hemma, jag är nämligen extremt allergisk just nu och får svårt att andas titt som tätt trots både allergimediciner och astma-inhalatorer. Känns som att det kanske vore bäst att vila upp mig lite!

Dom senaste månaderna har jag tränat otroligt mycket utöver ridningen. Löpning, simning och styrketräning. Jag har märkt en otrolig skillnad på min ork, min kropp men framförallt min ridning.

De senaste veckorna har jag kunnat rida på ett helt annat sätt än tidigare. Styrkan i bålen och magen har förbättrats ofattbart mycket och gjort att jag har fått en helt annan stabilitet än tidigare. Mina armar har blivit starkare vilket för mig har gjort så att jag kan hålla en jämnare men fortfarande mjuk kontakt med Sagas mun.


"Det är viktigt att vara i form för att bli framgångsrik"

Det som jag märkt störst skillnad på är min benstyrka, där har det blivit en enorm förändring! Jag orkar rida med ordentlig benstyrka ett helt pass, och min skänkel har blivit väldigt stabil och stilla jämfört med tidigare. Jag orkar även rida under hela passet, det vill säga aktivit och beslutsamt men fortfarande hela tiden med mjukhet. Eftersom jag jobbat så himla mycket benstyrka i form av simning (minst en gång i veckan) och löpning (varje/varannan dag) är det kul att känna en sån stor skillnad mot tidigare.


Jag hittade denna artikel i en Equipage tidning på kliniken i måndags, just det här utdraget handlar om Ludger Beerbaum. Det över är skrivet om Kevin Staut, men samma artikel. Det var så bra skrivet att jag var tvungen att fota! Här står det klart och tydligt att är man otränad och saknar en grund-styrka blir din ridning sämre. Väldigt kloka ord.

Målet är ju självklart att bli ännu starkare i alla områden. Det som är viktigt nu är att inte tappa all den styrka jag byggt upp utan fortsätta för att utveckla mig och göra min ridning ännu mer stabil och mjuk. Det jag kan säga är iaf att träningen har gjort en enorm skillnad på min ridning, vilket var ett av mitt underliggande mål med all träning. Det ska bli kul att känna ännu mer skillnad sen när vi drar igång med tränare igen!

Hittade en ny, billig kedja hos Lillhästen i måndags. Den kostade endast 40:- vilket jag tyckte var ett mycket bra pris, dessutom behöver jag ha kedja på min vita jätte när vi kommer till nya ställen. Hon blir lite för glad ibland :) Det räcker mest att det hänger och skramlar, då vet hon att det är lika bra att försöka hålla fötterna i styr och inte skutta iväg med mig hängandes efter!

Godmorgon!

Jag ska strax börja gå mot stallet, det är dags för hovslagare. Den här dagen är rätt så fullspäckad så jag har gjort en ordentlig To-Do List för idag så att jag vet att jag fått med allt samt kan pricka av när det är klart. På schemat står bland annat träning, plugg, lite småärenden och så stallet såklart.

Hoppas ni får en härlig dag i det underbara vädret, hörs senare! Passa på att träna ute nu när det är perfekt underlag och temperatur :)

Veterinären sa att hon skulle gå bettlöst fyra dagar efter besöket och att jag idag kunde börja rida med hackamoret. Körde ett pass i paddocken med fokus på övergångar och tempoväxlingar, det är två så simpla träningsmetoder men så nyttiga. Jag kände att hon gärna ville lägga sig och bli tung i handen men jobbade mycket med ovanstående och då blev hon lätt och luftig samt alert, väldigt bra träning för henne med andra ord. Hon var stel som tusan i höger men i slutet blev hon riktigt fin i båda varven och framförallt väldigt jämn i båda sidorna.

Imorgon ska vi jobba lite mer på hacket, plus att hovis kommer och ska sko. Vårfräscha fötter! Här är två bilder innan passet, satte på ett ludd för att minska trycket lite.

Fick ett meddelande från Horze, dom hade rea på en tävlingskavaj så den kostade endast 175:-. Jag slog till då min gamla är alldeles för stor, det var verkligen dags för en ny och den här blir perfekt att ha tills jag känner att det är värt att lägga ner mycket pengar på en tävlingskavaj. Den kostade normalpris 659:- så jag tror minsann att jag gjort ett riktigt bra fynd!

Förra veckan fick jag låna ett hackamore av en tjej i stallet. Jag provade hackamore för kanske två år sen men då blev hon alldeles för stark och springing på det, den här gången funkade det mycket bättre! Jag red ett lätt pass i paddocken där jag i stort sett jobbade med tempoväxlingar och övergångar, och hon trivdes väldigt bra på hackamoret.

Jag diskuterade med veterinären om hackamoret och hon tyckte att det var bra om jag red på det minst en dag i veckan för att avlasta Sagas mun från själva bettet en dag i veckan. Så jag köpte ett eget i måndags på Lillhästen i Stav för 225:- i läder, vilket jag tyckte var rätt så billigt då jag har sett dom för betydligt högre priser. Tänkte rida på det imorgon då hon ska gå bettlöst i fyra dagar efter besöket!

Bildkälla

Rider ni något på hackamore? Vet att det finns väldigt delade åsikter om den typen av betsling, vad är er?

Idag har jag varit hästledig men passade då på att träna ordentligt. Tog med mig hunden och åkte till en slinga som är 3,7km lång. Den består till 80% av branta backar som bokstavligen går rakt upp och rakt ner, otroligt mycket backträning med andra ord.

La upp passet som så att jag startade med att gå hela slingan ett varv i raskt tempo för att värma upp kroppen ordentligt. Jag slarvar annars väldigt mycket just med uppvärmningen, men idag blev det alltså en bra uppvärmning. Efter att ha gått hela slingan ett varv vände jag och sprang hela slingan ett varv fast åt andra hållet. Ska visa er backarna för att dom är verkligen hemska, värre än någon annan jag jobbat i men jag klarade mig runt hela med endast två små pauser på max 30 sek. Även fast det gick väldigt bra har jag lite att jobba på, vilket är skönt att få känna lite mer ordentligt!

Så totalt blev det ett 7,4km långt pass idag. Vid slingan finns det även lite redskap man kan använda så jag körde lite armövningar och stretching när jag ändå höll på. Kan säga att jag redan har en fruktansvärd träningsverk. Därför tänkte jag åka dit imorgon igen och köra samma sak, lika bra att pressa :)


Det känns bra nu! Kroppen börjar hänga med i all träning och jag kan både känna och se resultat.

Jag kunde inte hålla mig.. Satt och fixade hela kvällen igår och blev så nöjd så nu har jag bestämt att öppna upp den nya bloggen. Ni hittar den HÄR.

Som hästägare måste man ha mer koll på det här med vikter och liknander när det kommer till bil och släp än vad kanske vanliga personer behöver. Jag tycker alltid att det är ett evigt pusslande för att få ihop rätt vikt med bil, släp och last (häst) eftersom jag och mamma endast har B-körkort.
Nu har vi faktiskt hittat en bil som vi får köra lagligt på med Saga och vår tunga transport, känns jätteskönt.
Såhär ser bilen och släpet ut:

Idag var det dags för Sagas tredje tandläkarbesök på ett år. Vi var inne i april förra året för första gången och där visade det sig att hennes tänder inte blivit skötta från början, så nu måste vi åka in var sjätte månad för att slipa och fixa.



Det gick jättebra idag och Saga var väldigt lugn och duktig, vilket hon inte brukar vara när vi kommer till veterinären. Veterinären tyckte att det hade blivit bättre sen sist men vi måste fortsätta med de regelbundna besöken ett tag till. Jag har varit så orolig att problemen har uppkommit pga bett och ridning men veterinären gav mig beröm för mitt tänk kring bett och variation och försäkrade att problemen var absolut inte relaterade till betten eller ridningen utan dom har inte blivit skötta och kollade när hon var yngre. Veterinären tyckte det var superbra att jag varierade bett så ofta (rider oftast inte på samma bett mer än 2-3 dagar i rad) och att jag hade olika nosgrimmor. Känns mycket skönt att höra att jag gör rätt på den fronten! Här är två bilder från dagens besök, jag bad självklart om lov innan jag fotade, så att veterinärerna godkännde det. Dom verkade bara tycka att det var kul :)





Så nästa gång vi ska in igen blir i oktober. Då hoppas vi att det blivit ännu bättre i munnen!

Nu har jag vaknat till liv, ungefär. Dom senaste dagarna har varit väldigt påfrestande och jag har mått skit. På alla sätt. Men jag är stark, jag orkar och jag ger mig aldrig. Därför har jag som alltid, oavsett situation, hittat en lösning som kommer att lösa problemet på lång sikt.

Mer än så kommer jag inte att säga! Nu är iaf ALLA mina IA's inne så jag har bara revision nu. Det återstår ett fåtal dagar kvar tills mina final exams och om två månader är jag helt fri. DÅ kommer det hända saker, på riktigt. Men nu kommer jag börja skriva ordentligt, planera och verkligen plocka fram den sida hos mig som jag älskar. Uppdateringen här ska bli bra!

Förutom den här bloggen har jag bestämt mig för att ta steget vidare och skapa något nytt. Efter massor av påtryck från olika håll kommer jag att skaffa mig en kläd/livsstil/inredning/tanke-blogg där den delen av mig som inte brinner för hästar ska få utlopp. När det blir får vi se. Men väldigt snart. Det känns nästan lite läskigt, jag är så fäst vid den här bloggen, ronda.blogg.se för den har speglat mitt liv i tre år, jag kan gå tillbaka och läsa om så mycket som jag oftast glömmer. Men, jag har inga som helst planer på att stänga ner den här bloggen, utan jag ska utveckla den som aldrig förr. Just nu har jag massor med roligt pågång- allt från hästevenmang till träningsrelaterat!