Sen i början på december har Saga börjat få Pavos Care4 Life varje dag och vilken skillnad det har blivit på hennes päls och hull i största allmänhet! Care4 Life innehåller 11 örter och beskrivs som "En hälsosam mix med örter för en balanserad häst". Jag kan verkligen uppmuntra er till att prova att ge det till era hästar, Saga älskar det verkligen.

 

Funderar faktiskt på att gå över helt till Pavo, tycker att deras foder har väldigt hög kvalité och verkar vara populärt hos hästarna. 

 

Nu förtiden börjar jag varje, varje dag med en fruktsallad. Det är en perfekt frukost för mig för det är mättande, extremt gott och man kan komma på tusen olika kombinationen. Välj själv! En annan sak jag har märkt skillnad på sen jag började med den här vanan är att jag inte alls varit sjuk eller kännt mig hängig- ett stort steg för mig som har ett väldigt svagt immunsystem och i princip alltid lyckas åka på alla förkylningar som går. Nu har jag hållt mig frisk trots att alla på jobbet och i stallet har varit sjuka, stor skillnad!

Här kommer lite inspiration:

Underbart att solen äntligen tittar fram men det är fortfarande för kallt för mig, vill gärna att plusgraderna ska komma nu! Spenderade iaf flera timmar i stallet idag och eftersom att det nya stallet är mycket varmare generellt samt att det finns varmvatten är det lättare att ignorera kylan.

 

Bestämde mig för att kombinera uteritt och ridhus, så skrittade ut en sväng först. Tråkigt nog är det isgata i princip överallt så vi får hålla oss till skritt ute ett tag till, men bättre än inget! Efter ett tag ute styrde vi mot ridhuset där det blev lite skutt för första gången på flera månader, lycklig häst! Så laddad och glad att hon inte riktigt visste hur hon skulle bete sig haha. Men vi rullade bara över några enkla linjer som stod uppe på cirka 40-50cm, inte så mycket fokus på form utan ville mest ha en ärlig och bra bjudning utan att det blev för mycket hets. Vi har en hel del att jobba på men är ändå så nöjd över att hon kunde hålla sig någorlunda i skinnet! Travade av noga i en lång och låg form med mycket stretch.

 

 

Efter det stod vi i spolspiltan i skötarhuset ett tag då jag ville tvätta hennes svans som var alldeles gul och smutsig samt spola av benen. Blev en hel del pyssel, man tappar bort tiden så himla lätt! Nöjda och glada var vi båda iaf efter några timmars fix.

 

Sen jag var aktiv här sist har det hänt en hel del förändring i stallivet.

 

Den största förändringen är nog att jag och Saga har bytt stall! För lite mer än en vecka sen packade jag in alla våra saker i bilen och styrde den mot Stall MIM, Söderby Gård där vi nu har stått i nio dagar. En sagolik anläggning med stort ridhus, stor paddock, skrittmaskin, underbara hagar och ridvägar, ett stort renoverat stall med en kritvit fasad, utrustat med öppningsbara fönster mot innergården, ett skötarhus med solarium, totalt fyra skötplatser och tre spolspiltor, två torkrum för täcken, foderkammare, tre uppvärmda sadelkammare och det bästa enligt mig- varmvatten. Ja, ni läste rätt. Jag och Saga har flyttat till en toppmodern anläggning med alla träningsmöjligheter i världen! 

Jag har alltid haft svårt att känna mig hemma i större stall där det står fler hästar, där det är mer folk och där det är mycket rörelse. Har aldrig riktigt kommit till en stor anläggning och kännt att "Här hör jag hemma". Tycker självklart att det är otroligt fina ställen, men jag behöver känna för att det ska vara rätt och det har inte hänt. Tills jag kom hit och föll pladask. Jag tror att anledning är att stallet är uppdelat i flera sektioner, så även fast det är totalt cirka 20 hästar på gården står inte alla i samma stall. Sen är även hela verksamheten privatägd av en familj som bor femtio meter från stallet, vilket är en enorm trygghet för mig. Familjens döttrar har totalt sju nio hästar tror jag som dom tävlar upp till elit hoppning med och det är i deras stall jag står i med Saga. Det fanns nämligen bara en plats ledig i deras stall, men för mig är det helt perfekt. Alla stall sitter ihop, men det är dörrar imellan och privatstallen håller för det mesta till i skötarhuset, medans jag och Saga då mest är i familjens stall (jag får dock vara hur mycket jag vill i skötarhuset, men i "vårat" stall har vi ändå spolspilta och två uppbindningsplatser så känns onödigt för det mesta, förutom när vi vill utnyttja solariumet). I familjestallet har dom två döttrarna en varsin stor sadelkammare, så jag har fått flytta in i en av dom så jag delar en gigantisk sadelkammare med en person till, känns helt sjukt. 

 

Jag kan inte beskriva hur underbart det är. Det går verkligen inte, blir alldeles varm när jag tänker på det. Längtar till stallet och Saga dygnet runt. Tänker på henne hela tiden, hur många timmar det är kvar tills jag får se henne igen. Planerar i huvudet allt vi ska göra. Kan inte slita mig från stallet när jag väl är där, glömmer helt bort tiden och inser helt plötsligt att timmarna rusade iväg och att klockan nu är över nio på kvällen. Eller att jag börjar jobba om en halvtimme, och så står jag där i mina ridkläder med världens största leende och orkar inte riktigt stressa upp mig för att något inom mig bara fortsätter glöda av lycka. Jag är så lycklig med henne, tillsammans i det här nya stallet. Vi är så lyckliga. Saga är fylld av bus och glädje, står med spetsade öron varje minut och har svårt att gå ifrån sitt stora fönster ut mot gården där hon kan hålla koll på allt som händer. Tar varje tillfälle som kommer till att gosa och mysa, ger mig stora pussar utan anledning och trycker sig tätt mot mitt bröst för att bli omfamnad. Står kvar när jag håller om henne.

 

Nej, jag kan ärligt säga att det här var vår räddning. Vi behövde det här så himla mycket, och så bra det blev. Är bara så himla lycklig. Så himla, himla lycklig! 

Ni vet den där känslan när man har varit iväg från något som man tidigare hade daglig kontakt med? Något som känns hemma, säkert och rätt? 

 

 

Så känns det att logga in här. Jag har funderat och funderat, analyserat och försökt komma på vad det var som saknades. Varför det var något i mig som fortfarande inte var helt tillsfred med livet. Jag har rättat till det mesta i livet som kändes tveksamt och osäkert, skapat en stabil och säker grund men jag behövde något mer. Jag behövde få utlopp för den där sidan av mig som driver mig framåt, som skapar motivation och ork.

 

Jag behöver vara kreativ. Jag måste få skapa, tänka och vidarutveckla på egen hand. Så nu tar jag tag i saken och försöker rätta till den här delen också. Gör om och gör rätt.