Jag är helt död. På alla plan. 4 dagar tills exams börjar, tills helvetet börjar. Dessutom är jag otroligt ostabil psykiskt just nu, har massor av irritation och ilska i kroppen pga flera saker. Saker som gör mig fruktansvärt arg och nästan förnedrad. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag har jobbat så äckligt hårt i flera år och att jag är förbannat stolt över mig själv. Jag ÄR en stolt människa. Jag får ofta höra att jag är för stolt. Tror för mycket. Vill för mycket. Att få höra sånt gör mig arg, för ingen vet någonting om mig, hur jag fungerar, vem jag är. Jag måste hålla fast vid min stolta sida för det är den som ser till att jag aldrig, aldrig ger mig, utan hela tiden pushar frammåt. Samtidigt som jag är väldigt, väldigt ödmjuk. Två sidor som egentligen är så himla olika varandra. Men just beksrivningen stolt och ödmjuk som person är de jag alltid får av andra.

Hur som haver, jag är inte på topp för fem öre. Är peppad och golvad på samma gång. Men, man ska aldrig ge sig så det är bara att fortsätta jobba och absolut inte gnälla, så ber om ursäkt för ovanstående text. När jag väl börjar skriva kan det lätt bli lite för mycket samtidigt som jag inte vill ta bort något innan jag publicerar. Det som är skrivet ska få vara skrivet.