En sak som jag alltid har gjort med Ronda, är att rida terräng både på hösten och våren.
Vi har aldrig tävlat mer än Klubbnivå, men ändå slutat på 2:plats varje gång.

Men iallfall, terräng.
Jag tänkte säga lite varför jag är så positiv till terräng.
Vad som är det speciella med det.
Det jag fastnade för var frihetskänslan, och att man får uppleva den härliga känslan med den man älskar mest.
 Så var det iallfall för mig, anledningen till varför jag trillade dit hehe.
Mamma är väl inte så jätteglad att jag håller på med det, men eftersom att jag bara håller mig på lätt nivå för skojs skull har hon lite lättare att acceptera det.
Tycker dock inte om de högre nivåerna när banorna i mina ögon ser ut som en ren självmordsplats.
 Nej, usch klarar inte av att se när hästarna gör volter och faller flera meter och bryter nacken.

Men bara det här att få hoppa lite stockar, bank, galoppera och hoppa i vatten brukar uppmuntra de flesta hästarnas självförtroenden.
Jag kan nästan inte komma på någon häst som inte gillar terräng.
Visst vatten, det är det många som inte gillar men resten- det går inte att inte älska det!

Jag tycker att hästen får bättre bjudning när man rider kanske tre-fyra terrängträningar per termin, bjudning som man sedan kan använda till hoppningen.
Har sett flera hästar som "väckts till liv" genom några terrängträningar.
Även den mest ovilligaste har glatt kastat sig genom vattnet.
Tycker också att hela hästen känns gladare, detta varierar såklart från häst till häst men oftast så uppskattar dem det väldigt mycket.

När vi tränar terräng åker vi antingen till Ryttarstadion, Botkyrka eller Runsten.
På de två första ställena har jag en tränare som heter Yvonne Söder, underbar och jätterolig att träna för.
Har haft henne i lite mer än två år nu.

Vet att det kan vara svårt att hitta terrängbanor att träna på, men åk runt till ridskolor och stall runt omkring dig så brukar man kunna få några tips om vart man ska vända sig!
Kom ihåg att ALLTID ha med dig en tränare, va aldrig ensam på en terrängbana utan ha med dig någon som kan hjälpa till och vakta.


Min och Rondas andra terrängträning, våren 2007.

 
Hur härligt är inte det här? :D