Dag 01 – Om mig
Dag 01 – Om mig
Jag heter som ni alla vet Sabina, fyllde 17 år den 14 oktober 2010, går andra året på IB-linjen på YBC och ägare till Saga (eller ja, mamma äger ju henne men ni förstår vad jag menar). Är en extremt envis person, sätter jag upp ett mål eller har en plan SKA jag klara den/det oavsett hur många problem som dyker upp på vägen eller hur mycket jag måsta jobba för att nå dit jag vill. Som jag brukar säga; problem är till för att lösas. Sätter oftast andras behov framför mina egna- sålänge det är på min vilja. Jag är inte en person som faller för grupptryck utan är väldigt tvärtom, vågar säga vad jag tycker även fast resten av gruppen tycker något helt annat och älskar att argumentera och diskutera. Ger mig oftast aldrig. Har en otrolig vilja som jag är väldigt tacksam över. Anser att man har rätt att tycka exakt vad man vill- inom rimliga gränser såklart, jag menar inte att terrorister etc kanske har rätt att tycka så som dem gör och sedan handla utifrån deras tankar..
Är nog vad många kallar för en ensamvarg. Har inget imot att vara ensam, burkar tvärtom njuta av det. Har inte så mycket socialt behov- det gör inget för mig om jag inte umgås med kompisar på några veckor. För mig har det sociala blivit stallet och hästarna. Är fullt medveten om att många anser att detta är konstigt, min söta mamma brukar bli orolig då och då för att jag tillbringar så mycket tid med djuren och nästan inget med "människor". "Dem kan ju inte prata eller tänka på samma sätt som oss. Jag vill bara att du ska träffa dina kompisar också", ungefär så kan det låta haha. Då brukar jag förklara att Saga är min bästa kompis, jag umgås med henne cirka 3-4 timmar nästan varje dag året runt; självklart kommer man varandra nära och bygger upp en speciell relation- en kompisrelation. Men det håller ju inte alla med om haha... För mig är det exakt samma sak att stå och prata med Saga som att stå och prata med en människa, oftast lättare när det handlar om något jobbigt. Därför ser jag inget konstigt i att jag har så starka känslor för Saga, och för resten av mina djur då det är mitt sätt att hitta lugnet inom mig. Jag lever verkligen för mina djur, dem är mitt allt.
Har väldigt svårt att lita på folk och är svår att lära känna då jag aldrig släpper in någon nära inpå mig. Detta får jag höra ofta, speciellt när det har gått ett tag efter jag träffat en person, då brukar dem till slut avslöja att dem var lite rädda för mig ibörjan och inte riktigt visste hur dem skulle läsa mig. Detta kan ibland tyvärr uppfattas som en "bitchig" attityd- jag är helt enkelt inte lika öppen som många andra tjejer/ungdomar är. Det tog mig t.ex. två år att berätta ett par saker för en av min närmsta kompis. Men när jag väl litar på någon släpper jag aldrig den personen och gör i princip allt för att hon/han ska må bra. Än sålänge är det inte så många på den listan haha! När man väl lär känna mig tror jag att man ändrar uppfattning helt, för att jag är väldigt snäll och trevlig, lätt att prata med men jag måste bara bygga bort muren runt omkring mig som jag slänger upp såfort jag får känslan att någon tränger sig på. Det är nog så enkelt att jag inte gillar när någon försöker tvinga sig på mig. då backar jag direkt. Och sånt känner jag snabbt på folk.
Jag har aldrig träffat min pappa, som kommer från Tunisien. Vet att han kanske bor i Sverige idag, vet också att jag har minst två halvbröder som jag jättegärna skulle vilja träffa men har inga uppgifter alls. Har även (vad jag tror) en fet släkt i Tunisien som jag också skulle vilja träffa. Min mamma är halv tysk och halv finsk- min mormor var tysk och min morfar var finsk. Min fina morsa ställer alltid upp med träningar hit och tävlingar dit och allt möjligt annat, samtidigt som jag är väldigt självständig. Jag ser upp till min mamma väldigt mycket som klarade av att uppfostra och ta hand om mig helt ensam enda sen hon blev gravid med mig, hon är verkligen en självständig och stark person och jag hoppas att jag har fått min starka kraft från henne! Mamma har bott i bland annat Tunisien, Paris, Singapore, något ställe i Italien mf, skulle så gärna vilja göra det också men känns jobbigt att släpa med sig en häst hela tiden hehe :P När min mormor dog i April 2008 dog även en liten del inom mig. Jag stog min mormor jättenära och vi pratade om allt. Saknar och tänker på henne varje dag. Är väldigt nära min moster som bor här i Stockholm, vi ses ofta och med henne kan jag också prata med om vad som helst. Nina träffar jag ju inte så ofta och dem gångerna vi ses är det alltid full rulle. Säva har en stor plats i mitt hjärta, jag saknar hela stället och alla människor där hela tiden och önskar att jag kunde vara där oftare!
Ja, vad mer finns att säga.. Älskar att träna, oavsett vilken sorts träning. Tycker det är kul att gå till skolan. Blir lika förbannad varje gång jag hör reklam om Viasat fotboll, premium league och allt vad dem heter för att jag önskar jag också hade en egen kanal med endast ridsport på. Är nattmänniska, hatar att gå upp på morgonen, trots det har jag kanske en sovmorgon i månaden (kommer aldrig lära mig att gå och lägga mig i tid så att det faktiskt inte är så jobbigt att gå upp på morgonen). När jag var 14 och cyklade mot stallet en morgon blev jag påkörd av en moppe och bröt fem revben, spräckte ena tanden, hjärnskakning, minnesförlust, medvetslöshet och en fet fläskläpp. Blev direkt in till akuten! Fick reda på för två veckor sen att jag har astma, och i tisdags bekräftades det att min andning blir nedsatt med 51% när jag får astmakänningar- vilket är i princip varje dag. Sover med öppna ögon. Blöder näsblod minst en gång i veckan, ingen doktor har hittat orsak hitills och vi har varit hos en del. Så har det varit sen jag var 4 år. Drömde om mitt drömstall för någon månad sen, ritade upp det direkt när jag vaknade och visade mamma. Kom ihåg exakt varenda detalj på hela gården och kunde beskriva små saker som man inte borde veta. Creepy, men nu måste jag ju bygga ett sånt stall någon gång när jag blir vuxen! :P
Kommer inte på så mycket mer just nu :P Det var iaf lite (mycket) info om mig!
Jag heter som ni alla vet Sabina, fyllde 17 år den 14 oktober 2010, går andra året på IB-linjen på YBC och ägare till Saga (eller ja, mamma äger ju henne men ni förstår vad jag menar). Är en extremt envis person, sätter jag upp ett mål eller har en plan SKA jag klara den/det oavsett hur många problem som dyker upp på vägen eller hur mycket jag måsta jobba för att nå dit jag vill. Som jag brukar säga; problem är till för att lösas. Sätter oftast andras behov framför mina egna- sålänge det är på min vilja. Jag är inte en person som faller för grupptryck utan är väldigt tvärtom, vågar säga vad jag tycker även fast resten av gruppen tycker något helt annat och älskar att argumentera och diskutera. Ger mig oftast aldrig. Har en otrolig vilja som jag är väldigt tacksam över. Anser att man har rätt att tycka exakt vad man vill- inom rimliga gränser såklart, jag menar inte att terrorister etc kanske har rätt att tycka så som dem gör och sedan handla utifrån deras tankar..
Är nog vad många kallar för en ensamvarg. Har inget imot att vara ensam, burkar tvärtom njuta av det. Har inte så mycket socialt behov- det gör inget för mig om jag inte umgås med kompisar på några veckor. För mig har det sociala blivit stallet och hästarna. Är fullt medveten om att många anser att detta är konstigt, min söta mamma brukar bli orolig då och då för att jag tillbringar så mycket tid med djuren och nästan inget med "människor". "Dem kan ju inte prata eller tänka på samma sätt som oss. Jag vill bara att du ska träffa dina kompisar också", ungefär så kan det låta haha. Då brukar jag förklara att Saga är min bästa kompis, jag umgås med henne cirka 3-4 timmar nästan varje dag året runt; självklart kommer man varandra nära och bygger upp en speciell relation- en kompisrelation. Men det håller ju inte alla med om haha... För mig är det exakt samma sak att stå och prata med Saga som att stå och prata med en människa, oftast lättare när det handlar om något jobbigt. Därför ser jag inget konstigt i att jag har så starka känslor för Saga, och för resten av mina djur då det är mitt sätt att hitta lugnet inom mig. Jag lever verkligen för mina djur, dem är mitt allt.
Har väldigt svårt att lita på folk och är svår att lära känna då jag aldrig släpper in någon nära inpå mig. Detta får jag höra ofta, speciellt när det har gått ett tag efter jag träffat en person, då brukar dem till slut avslöja att dem var lite rädda för mig ibörjan och inte riktigt visste hur dem skulle läsa mig. Detta kan ibland tyvärr uppfattas som en "bitchig" attityd- jag är helt enkelt inte lika öppen som många andra tjejer/ungdomar är. Det tog mig t.ex. två år att berätta ett par saker för en av min närmsta kompis. Men när jag väl litar på någon släpper jag aldrig den personen och gör i princip allt för att hon/han ska må bra. Än sålänge är det inte så många på den listan haha! När man väl lär känna mig tror jag att man ändrar uppfattning helt, för att jag är väldigt snäll och trevlig, lätt att prata med men jag måste bara bygga bort muren runt omkring mig som jag slänger upp såfort jag får känslan att någon tränger sig på. Det är nog så enkelt att jag inte gillar när någon försöker tvinga sig på mig. då backar jag direkt. Och sånt känner jag snabbt på folk.
Jag har aldrig träffat min pappa, som kommer från Tunisien. Vet att han kanske bor i Sverige idag, vet också att jag har minst två halvbröder som jag jättegärna skulle vilja träffa men har inga uppgifter alls. Har även (vad jag tror) en fet släkt i Tunisien som jag också skulle vilja träffa. Min mamma är halv tysk och halv finsk- min mormor var tysk och min morfar var finsk. Min fina morsa ställer alltid upp med träningar hit och tävlingar dit och allt möjligt annat, samtidigt som jag är väldigt självständig. Jag ser upp till min mamma väldigt mycket som klarade av att uppfostra och ta hand om mig helt ensam enda sen hon blev gravid med mig, hon är verkligen en självständig och stark person och jag hoppas att jag har fått min starka kraft från henne! Mamma har bott i bland annat Tunisien, Paris, Singapore, något ställe i Italien mf, skulle så gärna vilja göra det också men känns jobbigt att släpa med sig en häst hela tiden hehe :P När min mormor dog i April 2008 dog även en liten del inom mig. Jag stog min mormor jättenära och vi pratade om allt. Saknar och tänker på henne varje dag. Är väldigt nära min moster som bor här i Stockholm, vi ses ofta och med henne kan jag också prata med om vad som helst. Nina träffar jag ju inte så ofta och dem gångerna vi ses är det alltid full rulle. Säva har en stor plats i mitt hjärta, jag saknar hela stället och alla människor där hela tiden och önskar att jag kunde vara där oftare!
Ja, vad mer finns att säga.. Älskar att träna, oavsett vilken sorts träning. Tycker det är kul att gå till skolan. Blir lika förbannad varje gång jag hör reklam om Viasat fotboll, premium league och allt vad dem heter för att jag önskar jag också hade en egen kanal med endast ridsport på. Är nattmänniska, hatar att gå upp på morgonen, trots det har jag kanske en sovmorgon i månaden (kommer aldrig lära mig att gå och lägga mig i tid så att det faktiskt inte är så jobbigt att gå upp på morgonen). När jag var 14 och cyklade mot stallet en morgon blev jag påkörd av en moppe och bröt fem revben, spräckte ena tanden, hjärnskakning, minnesförlust, medvetslöshet och en fet fläskläpp. Blev direkt in till akuten! Fick reda på för två veckor sen att jag har astma, och i tisdags bekräftades det att min andning blir nedsatt med 51% när jag får astmakänningar- vilket är i princip varje dag. Sover med öppna ögon. Blöder näsblod minst en gång i veckan, ingen doktor har hittat orsak hitills och vi har varit hos en del. Så har det varit sen jag var 4 år. Drömde om mitt drömstall för någon månad sen, ritade upp det direkt när jag vaknade och visade mamma. Kom ihåg exakt varenda detalj på hela gården och kunde beskriva små saker som man inte borde veta. Creepy, men nu måste jag ju bygga ett sånt stall någon gång när jag blir vuxen! :P
Kommer inte på så mycket mer just nu :P Det var iaf lite (mycket) info om mig!
Kommentarer
Postat av: frida
Sover med öppna ögon?! Creepy :O
Postat av: mikaela
Jag blev nästan lite rädd när jag läste, 90% skulle lika gärna kunna varit skrivet om mig. Galet vad jag kände igen mig :P
Postat av: Emelie
Mycket intressant läsning! Vi verkar vara rätt lika i sättet, jag är också en sån människa som inte släpper in nytt folk, uppfattas som bitchig tills de lärt känna mig.
sv: tack så mycket! :)
Postat av: Josäfin :>
Åh fet jobbigt med den där astman :(
Vi verkar vara otursbarn båda två!
Postat av: Mikaela
Intressant läsning! :)
Postat av: Karin
Det var en hel del :) Har du tänkt söka rätt på dina syskon och pappa?
Trackback
