Oj vad bra det gick idag! Eller nja, inte ibörjan. Hon var superfin på framridningen där vi gjorde mycket öppnor och slutor i både trav och galopp. Sluta in mot mitten och sen öppna ut på spåret igen. Här var hon riktigt fin, kände att jag kunde reglera både tempo, tvärning och form relativt mycket. Kul! Sen började vi hoppa och det kändes konstigt på något sätt. Hon kändes vinglig och lite loj och dök med huvudet och fick all vikt på frambenen. När vi kom fram till hindret hann hon inte ta upp huvudet vilket resulterade i att vi kom fel.

Men Cahtrine hjälpte mig verkligen bra här. Hon sa att jag skulle rida på den övre tygeln, inte på den understa och korta tygeln (ett av mina starkaste problem, har för långa tyglar) så att hon hade huvudet mycket högre. Jag provade och OJ vilken känsla! Vi fick vägen rätt, avstånden, sprången.
I slutet låg hindrena på 1.20m, inte något problem. När jag red så som Catherine sa red jag verkligen rätt och vilken häst jag fick under mig. GUD vad kul det var att hoppa! Att känna hur man kommer perfekt på ett hinder, på den höjd som för mig är ett mål jag har planerat att vi ska klara nästa år, ligga perfekt över hindret och landa i balans och rida vidare till nästa är ren lycka för mig. TYVÄRR fick vi inte den sista rundan på film vilket var den som kändes bäst. Men men, nästa gång så!