Utvecklingen med Saga under dem två år jag snart haft henne har minst sagt gått upp och ner. Att förklara i detalj vad som hänt sen dag ett tar för lång tid att göra men det jag vill fokusera på och lyfta fram är faktiskt dem senaste veckorna.

När jag fick Saga gick det inte att rida ordentligt på vanligt bett, det har jag berättat om flera gånger. Förra sommaren satte jag upp som mål att under hösten 2010 skulle vi kunna rida ut på vanligt bett. Jag jobbade mycket under hösten men fick kanske inte det resultatet jag velat, men det gick fortfarande frammåt. Dock var det fortfarande en risk att rida ut på vanligt bett och det var omöjligt att jobba henne på det ute. Även i dressyren fanns det fortfarande problem; hon blev otroligt tungriden.

Men dem här senaste veckorna har... förändrat allt? Jag tror mycket har att göra med att vi bland annat besökte tandläkaren i Juni och att jag har fokuserat på att rida igenom henne varje dag ordentligt, oavsett vad vi gjort. Jag har även vågat ta det tredelade eller ett annat, övrigt vanligt bett i situationer när jag egentligen inte hade gjort det normalt så att säga. Jag har också vågat ta "fajterna" som uppstått. Att vara konsekvent samtidigt som jag haft tålamod och ett lugn så har jag faktiskt uppnått mitt mål från förra året.

Jag hoppar nu på vanligt bett, senast i torsdags red jag ut till ett par ängar på mitt novabett och red ett fantastiskt dressyrpass som kändes helt magiskt. Vad har hänt undrar jag?

När jag rider ut nu är det inga problem att jobba henne på vanligt bett, även om hon kan bli lite glad när vi galopperar så lyssnar hon hela tiden vilket hon inte gjorde förut.

Det här känns som ett otroligt viktigt steg för oss. Resultaten och känslan i Vallentuna kändes som en vinst för mig då det äntligen känns som att det verkligen går framåt och jag blir så motiverad till att träna och förbättra. Det här kommer bli så bra med tiden!