Stolt Hästtjej

Något jag tänker på rätt så ofta är hur utsatta vi som håller på med hästar kan bli. Jag får på ett eller annat sätt "pikar" varje dag för att jag har häst och håller på med riding, det ses på något sätt som töntigt och är inte klassat som en sport oavsett hur mycket jag försöker förklara för folk. Jag bryr mig inte, har aldrig gjort det men självklart kan jag bli irriterad när jag dag efter dag ska bli påmind med en nedvärderande ton om vad det är jag har för fritidsintresse.

Någonstans undrar jag vad det är vi hästmänniskor ska försöka fortsätta bevisa för resten av sportvärlden för att bli accepterade.

Räcker det inte med siffrorna som visar att vi är Sveriges näst största sport? Handlar inte även vår sport om att arbeta i team med en annan partner, i vårat fall hästen? Kräver inte även vår sport fysisk aktivitet, behöver inte även vi muskler eller precision? Behöver inte även vi kämpa, jobba och hela tiden utvecklas för att nå framgång? Jag kan inte hitta någon faktor som gör att ridningen borde ifrågasättas som sport, och jag blir så trött på att hela tiden behöva försvara mitt intresse. När har ni någonsin hört en tjej eller kille fått frågan i skolan "Öhhhh ska du hem nu och sparka på din fåniga fotboll som vanligt, har du inget annat liv?". Aldrig. ALDRIG. Hur ofta får inte jag höra "Hahahaha du ska väl hem som vanligt och gå till lilla tottohästen och pussa och klappa och borsta och rida eller hur?" med ett tonfall som dryper av ironi. Varje dag.



Det gör mig så fruktansvärt förbannad, jag orkar inte längre ta sån skit eller ens försöka förklara sammarbetet som krävs och som byggs upp mellan mig och hästen. Och annat vore väl konstigt, jag spenderar i snitt mellan tre-fyra timmar där varje dag, hela min vardag och mitt liv är uppbyggt kring ridsporten så det är ju självklart att man skapar extremt starka känslor för sin häst. Det blir som sin bästa vän, för att det är till den du åker hem till varje dag, pratar, umgås och jobbar med. Det är inte mina kompisar från skolan jag åker hem till, snackar eller pluggar tillsammans med utan jag spenderar den tiden hos Saga.

Jag vet inte hur jag ska identifiera mig utan hästarna. Jag har ingen aning. Hästlivet är jag, Sabina. Jag är uppbyggd utifrån hästarna, det här livet har format mig till den jag är idag och egentligen har jag ingen aning om vem jag är utan stallet och Saga. Det här är min trygghet.



Folk har så svårt att förstå det här. Att man kan ha känslor för en häst. Och när jag får höra sån där skit varje dag, när folk ska illustrera för mig om hur töntig min sport är eller hur fåfäng jag är som känner för ett simpelt djur bygger jag upp en frustration inom mig som jag önskar att jag ibland släppte ut, rakt över dom som har mage att stå framför mig och nedvärdera MIN sport, MITT intresse, MITT liv, MIN livsglädje, MIN räddning. Häver jag ur mig hur totalt puckat jag tycker det är att han/hon ens kan få för sig att springa efter en tygboll dag ut och dag in? Nej. För att jag kan ingenting om den sporten, har inget intresse i den och ser inte tjusningen i den men antar att dom som utövar den gör det och därför kniper jag igen, för att jag har ingenting med deras val i livet att göra.

Så om dom som klankar ner på min sport var vänliga och slutade upp med att lägga sig i och förlöjliga mitt liv, VÅRA liv som hästmänniskor tror jag alla skulle tjäna på det. Acceptera och respektera vilken sport det än handlar om, eller kliv ett steg åt sidan och lämna istället plats för dom som faktiskt uppskattar sporten.



Jag kommer faktiskt aldrig ta åt mig, jag är en sån där jobbig och envis (töntig om några sågärna vill det) tjej som gör allt för min sport och mina hästar. Jag kommer alltid vara stämplad som "en sån där hästtjej" i skolan, kompiskretsen och på jobbet men det är en titel jag alltid kommer bära med stolthet.

Kommentarer
Postat av: Linnéa Sauer

Fantastiskt bra skrivet och tyvärr känner jag igen mig i "mobbningen"...

2011-12-06 @ 10:04:00
URL: http://livetblandhastar.blogspot.com/
Postat av: IDA

Så jäkla trist är det! De roliga med hästsporten är att både tjejer och killar tävlar med lika villkor också! :)

2011-12-06 @ 11:16:06
URL: http://idrus.blogg.se/
Postat av: vickan

känner verkligen igen att man får höra exakt sådär men jag tror inte jag kan komma på något jag bryr mig mindre om. jag tävlar msv a hoppning med min ponny och spelar fotboll i div 3 för damer, samtidigt som jag går i gymnasiet. jag behöver inte någon bekräftelse från personer som inte är insatta, även om de är mina närmsta kompisar. jag vet att jag gör rätt val och att jag är hyfsat duktig på det. ridning är otroligt olik tex fotboll som sport på väldigt många sätt men såklart finns det vissa likheter. båda har sina för och nackdelar. det jag tycker är konstigast egentligen är vad det spelar för roll om folk vill kalla det sport eller inte. det är ju inte så att man skulle sluta rida om det kom någon slags lagstiftning som sa att det inte var en sport, eller? fotboll och ridning kräver heeelt olika förutsättningar fysiskt. mina kompisar från stallet som tävlar på hög nivå skulle aldrig fysiskt klara av att spela en fotbollsmatch som är 90 min. ingen i fotbollslaget kan ju rida men det beror inte på deras fysik utan på känsla och allt annat som också spelar in när man rider. sen är det ju en fördel att vara bra tränad även när man rider men det är inte den viktigaste delen i att bli en bra ryttare.

2011-12-06 @ 20:09:41
Postat av: PONNYSKRUTTARNA - sandra

så fin blogg!

2011-12-06 @ 22:11:23
URL: http://ponnyskruttarna.webblogg.se/
Postat av: cathie

Det blir lite lättare när man blir äldre.. Men jag förstår precis vad du menar!

2011-12-08 @ 09:14:41
URL: http://cathie.se
Postat av: Sarah

Ååh vilken grym text, verkligen! Känner igen mig så mycket..

2011-12-08 @ 19:00:35
URL: http://sarahhedengren.blogg.se/
Postat av: Jennifer

Åh, sånt där är så fruktansvärt irriterande. Förstår inte heller varför ridning inte skulle klassa som någon sport?

Vi kanske inte har musklerna för att spela t.ex. fotboll, men är vi otränade för det? Nej, för likaväl som att vi inte har de musklerna, har de inte musklerna för ridning!

Det gör mig så arg, och ledsen. Men jag bryr mig faktiskt inte. Skulle inte välja bort hästarna och ridningen för någonting annat, det är det som får mig att känna mig som mig. Det är mitt liv. Som jag triv så förbaskat bra med!

2011-12-08 @ 20:53:55
Postat av: Matilda

Vilket välgenomtänkt och välskrivet inlägg! Jag känner helt klart igen mig i det du skriver, tyvärr är ju hela samhället formad av att ridning inte är någon "riktig" sport eftersom det inte klassas som friskvård även fast det finns jättemånga både psykiskt och fysiskt sjuka/handikappade som mår enormt mycket bättre i närheten och i samspelet med hästar...!

2011-12-10 @ 00:23:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0